Mano i skogen

DATORER HAR CRASHAT, FLYTTAT, BLOCKERATS... KAN INTE KOMMENTERA PÅ NGN AV ERA SIDOR OCH MED NYA NOKIAN FUNKAR D JU INGE BRA SOM SYNES... TRIST

"Every little thing gonna be all right" (Bob Marley)

Vinklar

Computertrassel här... både hemma och på jobbet... och på flera plan.

Annat småtrassligt och roddigt också men en del otrassligt och rätlinjigt och redigt också, faktiskt.

Man får liksom vänja sig vid att det är så det är, alltid; rakt och krokigt i en mix så salig. Jo.

Tid'n

Löshoppade lite med hepporna.

Schaman gillar det och tycker nog själv att han är gudabenådat talangfull för han ser rejält stolt ut när han hoppat över det fantastiskt höga (hmm, 60-70 cm) hindret.

Själv har jag ännu en envis nackspärr och en fortsatt stor förvåning över att tiden verkligen är så ofattbart relativ...

Hur timmar och minuter och dagar kan vara så väsenskilt olika. I längd-upplevelse.

Så föränderliga och asymmetriska. Så omöjliga att bedöma. Så opålitliga...

Jag menar, sånt visste man väl redan på lågstadiet; att det inte finns någon objektiv tid och att tiden inte flyter fram som någon flod med avstånd möjliga att beräkna.

Så det var länge sen jag förundrades över hur svajig hela den grejen verkligen är men nu tycks den vilja spela spratt med mig igen, den evinnerliga tiden... ideligen.

Aldrig håller den sig still, låter sig inte mätas eller ens uppskattas, passar inte in i någon ram eller förutfattad mening... aldrig att jag får fatt på den.

Och ja, då förvånas jag igen...

Lite trög är jag nog, jag är fullt medveten om det.

Chock

Är i chocktillstånd efter att ha jobbat en vecka.

Efter att återigen ha förlorat tiden.

Ja, tiden; min sommarvän, min trogna vapendragare och ljuva partner har nesligen övergivit mig och står inte längre vid min sida.

I chocktillstånd.

Kallduschad i förvåning.

Förvåning över att man kan få så ofattbart lite gjort på så oändligt lång tid; arbetstid.

Och över att det finns så mycket som plötsligen måste göras. På så kort tid.

Och framför allt över att nu måste man p-l-a-n-e-r-a! Igen.

Allt som ska hinnas med måste schemaläggas.

Passas in. Mellan eller före eller möjligtvis efter... allt annat.

Hade glömt hur man måste organisera och förbereda och skriva listor och hålla tider och hinna med och iordningställa och avlägga rapport...

I chocktillstånd, så in i bängen i chocktillstånd.

Johnny Cash; Hurt

Neil Young - Helpless (The Last Waltz).

Augustijazz

Som det regnar i dag; så regnar det bara förstklassiga dagar.

Då kan man sitta under tak på fikets uteservering där vaniljhjärtat spelar klarinett och regnet kontrabas.

Med kaffet vid trummorna och vemodet på piano jammar augustiensemblen fram nordisk jazz "from heaven" i mina vener.

Röken från cigaretten (den fördärvliga) kurvar sig Zetterlundskt hest ovanför mina axlar.

Min favoritsyssla

Att sopa ett stallgolv fritt från hö och strörester ger mig mycket mer än enbart den sköna tillfredsställelsen av ett snyggt och prydligt hästhem...

Det är en blodcirkulationshöjande, kontrollbehovsdämpande, muskelstärkande... faktiskt estetisk, tankeförlösande och i sanning meditativ syssla.

En alldeles vardaglig syssla som trots, eller just pga, sin monotona enkelhet är så "very ZEN", ja sannerligen en övning i "hängiven närvaro i vardagen"...

En syssla som skänker mig lugn och nutida förståelse för Yunmen's ord från 900 talet:

"Bara gå när du går, bara sitt när du sitter. Framför allt, tveka inte."

Jag bara sopar när jag sopar och jag tvekar sällan.