smaken av lukten av

det kommer att finnas
storartade saker än
förstås
magi och under
men smaken av en kantarell
ett blåbär
fredagsvinets första berusande verkan
synen av ord på rad
lukten av lera
ljudet av taktfast hovtramp
sugande i mjuka myllan
det kommer att finnas
storartade saker än
förstås
och magi
men statoillattens milda beska i gommen
kuddens svalnad mot kinden
bastulavens hetta
främlingens blick och vida vattnets sälta
bökande styvt
det kommer att finnas
storartade saker
förstås
magi och än mer magiska under
jag saknar det redan
jag förnimmer det än

Mano bär mig

stoptrying

stop trying to conform

En vansklig gipp

ja, 
jomenvisst 
man saknar det...
det där drivet som skjuter livet framåt

det där påskjutet bakifrån
det som ökar takten, ger tillvaron färg

de där kasten som spatlar fram konturer och lägger dagrar till skuggorna...

ja
jomenvisst
man saknar det
men det är kulturellt betingat 
inte mycket att lägga någon vikt vid egentligen

nä, 
nuförtiden får drivet komma framifrån

det är lite svårare att bemästra
helt klart;
det är en segling i motvind, i kryss; 
dikt bidevind, en vansklig gipp och slag sen omedelbart när vinden vänder emot

svårare än slören
eller läns en solskensdag

ja,
jomenvisst
det låter simpelt
att gå upp i vind,
låta fören passera vindögat och falla av
men
kanske backar seglen och man hamnar i lovart
kanske rämnar bardun

ja,
jomenvisst

man saknar det;
att se mot lä
att ha vinden i ryggen

låta skuggorna passera dagrarna
och spateln släta ut kanterna

men det är kulturellt betingat
inte mycket att lägga någon vikt vid

egentligen

sekelgammal...

men daggdroppsny...
vladimir majakovskij

mums mums va gott

Länge vi drucko i lön med ögat av tårar vått eller med svårmodslöjekärlek i ont och gott, kärlek i synd och lycka, kärlek i lust och brott.

a e i o u y å ä ö

Alltså, ah, eeyyy, iiih, oh, uuu, buuu, åååh, ääää, ööö... alltså usch och tvi och blä vad jag faller i lerträsket när det handlar om att konsumera... jag menar jag är ju en riktigt duktig kålsupare jag myself som älskar mina chokladorgier och fikaobsesser, så who am I to say? Men, hallå, vi skriver snart 2013 och det här, det går inte för sig längre... det gör verkligen inte det, det gör verkligen inte det!

Still

not nice, not nice at all...
still reality
so must embrace...
means to an end...

Slir

Där, under skidfärden; stavar i modden, vantar filtiga mot knogen; där finns skatter ändå, klenoder att spara; där, under färden, finns blänk och glitter och stråk av glatthet.

Tillförsikt

Om man bortser från att samhället retar mig till vansinnets gräns; att politiken kväljer mig; att den västerländska kulturen är så skämmig att man mest rodnar och stammar och svettas som en finnig fjortis när den kommer på tal...
Om man bortser från allt det och dessutom från det utomordentligt sorgliga i att den heliga vetenskapen, "vår nya religion", är lika misstolkad som bibeln, lika felciterad som koranen och lika vrångt analyserad som toran... lika hårdnackat dogmbunden och sockrad som den simplaste kanelbulle...
Om man bortser från allt det och dessutom från krig och elände, från misshandel, barnsoldater, miljödestruktion, klimatförändringar, tigrars och pandors och isbjörnars utrotning, från gatuvåld, narkomani, könsstympning, trafficking, prostitution, spelmissbruk, kriminalitet, hot, utanförskap, pedofili, våldtäkt, mobbing, sjukdom, värk, feber, jordskred, tsunamis, bilolyckor, självmord, psykoser, neuroser, lungcancer, incest, översvämningar, frosseri, kapitalism, djurvanvård, högmod, adhd, maktfullkomlighet, anorexi, försurning, girighet, avund, ofrivillig ensamhet, amerikanisering och annan allmän dumhet...
Om man bortser från allt det och dessutom från att det regnar så in i bängen för mycket i år så vill jag bara säga att nog blommar min obotliga optimism ändå... nog frodas min positiva entusiasm och nog grönskar ohejdat min naiva tillförsikt.
Ändå.

Samuel

Livet är konsten att dra tillräckliga slutsatser av otillräckliga förutsättningar.

Sven

"Ingen tanke är färdig förrän den är formulerad i ord. Att skriva är att göra många tankar färdiga."

Emma

There is no conflict between the individual and the social instincts, any more than there is between the heart and the lungs: the one the receptacle of a precious life essence, the other the repository of the element that keeps the essence 

pure and strong. The individual is the heart of society, conserving the essence of social life; society is the lungs which are distributing the element to keep the life essence – that is, the individual – pure and strong

saker som insprerar

ur tillstånd av öppenhet kommer nyfikenhet, uttryck och rörelse

Sssjjoo

man kan nog lugnt påstå att tiden och vinden är kongeniala...

Minnet.

Minnet är inte som andra mentala funktioner. Beter sig dumt, fungerar inte alls som övriga kognitiva processer. Jag menar; t ex inlärning, beslutsfattande, språk, problemlösning osv, de har alla någon slags inbyggd logik, någon slags kronologisk ordning och någon slags konsekvens. De håller sig till lagar och regler och styr upp den kaosartade verkligheten med pedantisk nit och raka linjer.
Minnet däremot, det fungerar på något sätt alldeles omvänt.
Lägger till och drar ifrån helt skamlöst. Krusidullar och gullegullar. Stakar sig och skyller ifrån. Det finns ingen anledning alls att lita på minnet, det verkar vara litet av jokern i leken och kan stå för vad som helst. Precis vad du vill och önskar kan det frammana eller helt tvärtom. Vad du minst av allt ville. Vad du allra helst ville slippa. Kanske. Trodde du ja...
Kanske vad du mest av allt behövde.

Jag minns tydligt hur det lät om Zorros hovar på den våta grusvägen. Jag minns utan anstängning hur det luktade på väg hem från skolan i femman, i oktober.
Jag minns tyngden i en åra, motståndet vattnet gav. Jag minns rysningen längs överarmar och lår som det iskalla norrhavsvattnet framkallade.
Jag minns värmen från mormors bakugn i lillstugan och färgen på hennes förkläde. Jag minns svärtan i bastun och hur kallt det var på golvet. Hur isande kallt det var på golvet och hur svidande, svedande hett det var när man lutade ryggen mot väggen och hörde mamma säga att farfar var död.
Jag minns kvällar. Jag minns skavande skor.
Jag minns te och rostat bröd.
Jag minns inte personerna; inga namn. Jag minns blickar, händer, tungor. Jag minns hår och jag minns röster. Jag minns andedräkt mot mitt öra jag minns lösryckta ord.
Jag minns inte adresser men jag minns vägar. Jag minns trappuppgångar, dörrar, rum... och fönster. Jag minns fönster mot ett torg som var öde alltsomoftast. Jag minns fönster mot en bedårande havsvik och fönster mot en regnvåt gata.
Jag minns många regnvåta gator. Tunga ibland men förvånansvärt överstigliga, förvånansvärt genomskinligt överstigliga och trotsiga.
Jag minns så väl hur det lät när man drog igen Amazonens lite tröga framdörr och stack den skrangliga nyckeln i låset. Jag minns hur det luktade i den bilen. Det minns jag.
Jag minns med lätthet mellanstadiets klassrum. Var jag satt, vad jag såg, hur det lät och varför jag fann rullgardinens tofsar skrattretande.
Jag minns inte de andra barnen. Bara deras blickar, dofter, röster och rörelser. Jag minns våra skratt. Våra eviga skratt som tryckte sig ut ur våra kroppar. På eget bevåg.
Jag minns förstås doften av nyfött barn och mjukheten kring den tiden. Jag minns att jag andades och inte trodde mina sinnen. Hur luften var som inoljad av kvav lycksalighet. Tung trots ruset.
Jag minns fallandet i förälskelsen. Fallandet och hisnandet.
Jag minns inga datum men jag minns dagarna.
Och framför allt minns jag nätterna.
Förstås.

Johan Scott

utan titel

Trots motstånd

Dagar har en obeveklig vilja.
Trots motstånd i sekunder och minuter tar de sig fram genom dig. Pressar och trycker och banar sin väg. Banar sin väg genom veckorna, genom åren, genom stunderna genom dig. Flyttar din tid från nu till sedan. Lyfter ditt ansikte och sänker din blick.
Dagar har en obeveklig vilja.
Trots motstånd i timmar håller de upp din hand till en hälsning, en segergest.

Men-ups

helt underbara

Pipsy