Halvdöd idag... vet ej riktigt varför... en av hästbrudarna/stalltanterna tror sig veta... kanske har hon rätt men såna beslut är svåra att ta i halvdött tillstånd...
MEN snart semester och i år längre än vanligt, kanske kan man bli halvlevande efter ett tag... inte för att det är betungande alls just nu, jobbet, men ändå...
Fanny red Schaman ikväll (el igår, måndag... kl är ju 00.24) o jag städade lite i stallet plus att jag åkte runt med gammelvolvon o letade rätt sorts olja till servon som tjuter nåt för anskrämligt. Eller tjöt, för nu är den tyst, ett tag iaf...
Annat är det med bakluckan som sitter löst, vindrutan som har ett "skenande" stenskott, listerna som slokar så ledsamt lite här o där, bromsarna som skriker värre än "skräckfilmsbabes"... OCH något oförklarligt som sen länge skramlat i högra bakre hjulhuset... eller vad det heter... nånstans där... skramlar nåt så infernaliskt ibland... på vissa vägar.
Dessutom är den ostädad, volvon på gränsen till soptipp nu och nån turtle-vax har den nog aldrig fått känna på, stackarn.
Lite som jag, då... rasslig och... krackelerad på nåt vis...
...men det är ju där ljuset sipprar in; genom sprickorna, det krackelerade... det var ju så han sa; Cohen.
Jag går på det...
aW.jpg)
3 kommentarer:
Trots alla skavanker går de gamla volvoarna hur länge som helst. Odödliga.
Var glad för att du får upp bakluckan, det får inte jag på min Saab sedan jag råkade backa i traktorn lite..och det var faktiskt bara lite..
Irene: Ja, jag "avgudar" vår volvo... så trogen o lojal o trygg ändå...
syster: Oj, jag skulle bara titta lite i handväskan... eller.
Saabar är tuffa, tåliga bilar det med så en liiiten traktoribackning pallar den!!!
/lena
Skicka en kommentar