Handskar o rockar

Om han hade bilhandskar...

och dito rock...

minns jag inte

men antagligen

... ... ...

På tal om rockar;

läser Annie Proulx nu...

(har legat i samma back under sängen som Lundell)

Proulx är definitivt

också en idol

och en kvinnlig förebild

och en författare

av helt annan kaliber

så långt ifrån egocentricitet

man kan komma

hisnande historier

o fullproppat språk...

detaljrikedomen

från hennes omfattande research

bildar som ett eget tempo

man måste vänja sig vid

imponerande

Zorro

Snart dags för fortsättning på "häst-memoarerna".

Har börjat fixa lite bilder = fotade foton, för jag har ingen scanner, jag. De flesta fotona är ju också kvar hemma på Åland men jag lånade med mig ett album sist iaf...

Här en bild på vår Zorro och mitt 20 års-jag i "Patti-hatt". Syster A tog bilden minns jag, med min gamla Praktika, som jag älskade...

Zorro är nog den friskaste häst jag någonsin har mött... inte en enda hälta vad vi kan minnas

(min mamma, mina systrar o jag)... INTE EN halt dag på de drygt 15 åren vi hade honom.

Han åt sig till kolik en gång, på groddad havre som han kom åt av en olyckshändelse... och så fick han "värmeslag" en sommar... annars var han frisk som en nötkärna på alla sätt o vis...

Men mer om honom sen dårå...

Psyk o fnyk

Kom på en sak... en psyk o fnyk lek...

Min finska, kosmiska (!) syster Taina och jag brukade roa oss (och andra) med den här leken, nån gång back in the 80-ies ... det är underligt förresten vad mycket jag minns från den tiden just nu...
Jag har ju en kosmisk bror också... men det hör inte hit.

Det är ett sånt där helt ovetenskapligt psykologiskt test... eller hmmm... inte test kanske... men en vandring; i Ditt inre...
Egentligen en associationslek bara.

Nåväl:

Man berättar en slags "saga" för en blundande person (Du?) som får associera fritt och måla sin egen inre bild av scenariot...
Varje "grej" har -som vid drömtydning- en tänkt symbolisk innebörd...

Sen återberättar personen i fråga hela sin saga och tillsammans kan man "analysera" lite kring betydelser om man vill.

Nu blir det ju svårt för Dig att blunda här; om Du ska läsa storyn men tänk Dig att Du vid varje tre punkts-stopp (...) stannar till, blundar en stund och "spelar upp" scenariot inför Din inre syn.

Dvs ser framför Dig, föreställer Dig; hur det ser ut... vad som händer...vad Du gör... vad Du känner... osv

Så detaljrikt som möjligt men utan att börja fundera eller reflektera över vad Du ser eller föreställer Dig...
Associera helt fritt alltså; ta tag i det första som kommer till Din inre syn...

Inga bilder i detta inlägg eftersom det är Dina bilder Du ska se... inte några förutbestämda.

Okej, frågor på det?
Inte det... well then, relax... here we go:

Du går på en stig...

Kommer snart fram till ett hus... (hur ser det ut, är det ngn där, vad gör o känner du?)

Du fortsätter sen att gå och snart kommer du fram till en glänta...

Du ser en kruka... (hur ser den ut, vad för slags kruka är det och vad gör du med den?)


Så småningom går du vidare; plötsligt ser Du en björn...


Till sist fortsätter Du din vandring...


Du kommer fram till ett vattendrag...
som du tar dig över...


Väl över vattnet ser du en mur framför Dig...
även den tar du dig över...


Du ser ut över vad som finns på andra sidan...


Nu kan Du pusta ut efter en lång och händelserik vandring...

The End

Seså, återberätta nu hela sagan för Dig själv... eller ännu hellre; skriv ner den i kommantars-fältet här nere... Huruvida Du väljer att skriva den detaljrikt eller kortfattat spelar ingen roll... Det är Din berättelse, Din vandring, Din tolkning... jag kan säga att jag inte hört en enda som är lik den andra... men alla är intressanta.

Jag kan återberätta min "första vandring" sen... och vad allting symboliserar... (eller egentligen vad de KAN symbolisera... för det där med symboler är ju som bekant individuellt i mångt o mycket det med...)

Återkommer i kommentarena då...

Diverse... ni vet

Får ingenting vettigt gjort!

Nu sitter jag vid datorn även dagtid medan tvätten ruttnar i maskinerna och bävrarna (de som fötts ur damm o kvalster) långsamt evolverar till erecta varelser som sluter sig i grupper, stammar, börjar använda redskap, bildar civilisationer, "uppfinner" elden o hjulet, målar i grottorna... hela evolutionen fram till "dammbävern sapiens" som jag befarar kommer att anfalla mig när som helst med högteknologiska vapen... eller kemiska.

Så diverse tidigare påbörjade... ni vet... är nu postade

En varning dock... tror det är värmen... skyller på den... men det är lite tantsnusk här... Varje tantblogg ska ju ha minst ett sånt inlägg, har jag förstått, ett inlägg med för jävligt snyhyhygga uhuhunga hunks...

och här går vi dominatrix och bitterfitta på samma gång...

här försöker vi vara litterääära i värmen, hujeda mig...

men här är vi snälla med vackra bilder från en strand.

Dominatrix

Ibland måste jag ta till hårdhandskarna med mig själv... Slänga upp mig över knät och ge mig själv en omgång... om det ska bli nåt gjort!

Och det hjälper inte med lite lätt mental spanking här inte... oh no, I tell you... nu är det tough BDSM som gäller...

Jaget är läderklädd dominatrix; högklackad o bredbent står jag där... ser ner på mig själv... väger piskan i handen... Självet underkastar sig... yes missy, jag ska tvätta... no missy, jag ska inte slöa hela dan... yes, missy jag ska... jag ska

En liten stund fungerar det... mig själv släpar korgar och lägger in och hänger och viker...

Tvättstugans monotona arbete och den minimala intellektuella förmåga det kräver, får mig dock att fundera kring hushållssysslor och kvinnors arbete genom tiderna...

Redan i jägare-samlare samhällen trälade kvinnorna med de monotona, sömniga sysslorna. Samla nötter, örter, bär; sortera, rensa, hacka, mala, knåda, älta... True providers. Utan deras arbete hade inte stammen överlevt... jakten gav små munsbitar bara, av protein. Men nog fan var det roligare... to go hunting.

Och jag har en teori om att hushållssysslor... just tvättstugesysslor, som är så mördande tråkiga och varma och svettiga, att man blir folkilsk, som en bandhund och bitter-fradgad över alla de dyrbara levnadstimmar man slösat bort i en tvättkorg och sur och grumpy och moody och otrevlig på alla sätt o vis...

Att just de sysslorna har f-r-a-m-k-a-l-l-a-t "fenomenet" övergångsålder, klimakteriebesvär...

OCH jag menar INTE att man skulle HAMNA i nåt "klimakterium" just i tvättstugan!

Nej utan att när åratal av malande, vikande, hackande, svabbande på samma jävla fläck plötsligt får en kvinna att centrifugera 1600 varv/min av skummande RASERI där i svettstugan så u-p-p-f-i-n-n-e-r man, mannen klimakteriebesvär... som en sista patriarkal manifestation att hålla henne på mattan... lugn... providing...

-Du förstår, lilla vän, att den där svettigheten, värmen, bitterheten, tröttheten, ilskan och plötsliga humörsvängningarna... de beror inte på temperaturen i tvättstugan eller det tråkiga arbetet utan det beror på hormoner, ser du. Och din ålder... Lilla gumman, vila dig en stund nu och ta några hormontabletter så ska du se att det går mycket lättare sen... med tvätten.

Nänä, glöm o dröm


Oj, nu kommer Missy...

-Vad är det jag seeer... naughty, naughty girl... du beeer om det, va...
sitta här och skriva... whip, whip!!!
-Oh, no missy... yes missy... jag ska... jag ska...

Roslagsbeach

sand o sol
himmel o hav
gifter sig väl

Naughty, naughty...

Määäh... skyll inte på mig... alla tantbloggar bara måååste ha minst ett sånt här inlägg juh... det är så bara... inget jag kan göra nåt åt...

Vi går ut lite lätt...

med en ung Bruno...

Därefter lite nordisk skönhet

x2 till och med

Viggo

som Aragorn är han också helvetiskt snygg

(jävla Arwen...)

Intellekt...

får Kevin stå för

Och nu ladies

några softies från förr...

Richard

Jim

Nick

mina damer...

Trumvirvel...

nu över till det TYNGRE artilleriet!!!

The one and only:

Johnny, Johnny... oh my, oh my de ögonen, de ögonen...

OCH förstås

mannen som väl ändå MÅSTE vara världens snyggaste

genom tiderna

man vill inte... vara så... ytlig

men va fan,

jag säger bara:

Fight Club!

BRAD BRAD BRAD
(gohohooosebumps)

Till sist en riktig tant-klassiker:

Sex and the city-Samanthas toy boy

(looks AND brain... i serien iaf)

name?

no need

men jag ska kolla vad han heter sen

Thahahat's all folks!

Jeeeezus...

Beach 2009

Idag har jag gjort något som nog de flesta vid det här laget vet att jag haaaatar...

Sprungit på stan!!!

Diverse ärenden har uträttats o projekt ny baddräkt/bikini tog både sin tid OCH... knäcken på en annars så stark kvinna med skärgårdsgener.

Inte lätt att hitta nåt som inte är för "teenagers only" ELLER bara för tanter med lila barr... det finns en hel del suits som man ser ut som tonårstant i... OCH det finns bikinis för tant-tonårigar... det är skillnad på det! Nån mogen medelväg önskades...

Men det fanns liksom inget mitt emellan den här:

och den här:

Vad gör man?

En helige ande stund blev det i alla fall... eller två, för det är det enda uthärdliga med att släpa sig runt på stan... (new post om heligt kaffe därå...)

Och sen... efter stallet och sedvanlig, gudomlig uteritt, fick så gudinnan Patti Smith göra sin röst hörd igen på youtube o spotify här hemma och inlägget om henne skrivet o postat nu därnere... (27 juni)

Undrar hurdan bikini HON skulle valt...

A

Uffes "Värmen"

Jag läser äntligen ut Ulf Lundells "Värmen" (2005) som bokstavligen legat under sängen i över tre år tror jag... inte på nått nattygsbord, för det har jag inget, utan i en plastback under sängen.

Den är full, backen, med böcker, anteckningar, tidningar, olösta o lösta korsord, sudokun lika lösta o olösta, pennor, tarotkort, hästtidningar, läsglasögon... ting för en nattuggla.

Där har den alltså legat halvläst...
En tjock bok är det och som vanligt när det gäller UL är den rätt pladdrig också och jag brukar ofta bli lite arg när jag läser honom. Har läst alla ändå under årens lopp... gillar ju lite ilska.

Han pladdrar på då om artistens ängslor o våndor o lyckor med...
Roman jaget är en rockartist, drygt 50 år som driver omkring med den där rastlösheten, rotlösheten som alltid finns i UL's romaner. Och en frihetslängtan och en saknad och en trygghets-ängslan...

Han pressar mil efter mil i sin älskade trailblazer, upp o ner genom Europa; påstår att han är på väg men också att han inte vet om det är till eller ifrån något...

Och han återvänder flera gånger till sin vän författaren som nu bor i södra frankrike och de talar, pladdrar om våndan att bli gammal... i offentlighetens ljus

Och Han må säga vad han vill om saken UL men det är klart han sitter där o snackar med sig själv... ambivalent.
För de är lite osams rockern och författaren, drivs åt olika håll... Finns det nån mening med allt det gått igenom, är det någon vits att fortsätta?
Det finns ännu sånger o böcker ännu att skriva men vill de betala priset...
Det är intellektuellt och mycket vackert skrivet om livet o döden egentligen... vad man väljer...

Och båda jagen, själven återkommer ju (som väntat) till den gamla tangon mellan Kvinna o Man... Båda har de 25åriga smarta, vackra kvinnor vid sin sida...

Kvinnan som SÄLLSKAP och HEM... utan kvinnan bara drift... rörelse... väg...

Och Mannen som MYSTERIUM... och hur man enligt fransmannen Baudrillard måste "göra sig hypotesen" att det bara finns ETT kön; Kvinnan!
Och att det är därför Mannen alltid måste manifestera sig så hårt för att bli... inte kvinna.

Och jag tänkte först att längre än så måste han väl ha kommit men ser sen mognaden i att över huvudtaget reflektera över madonna-hora komplexet och den nya mansrollen på det viset... och att komma fram till att det ändå är HEM... hem till la mere... man vill... bara små utflykter i trädgården... pojken


Och, och, och... sen när han, UL beskriver "sina" landskap, staden, Naturen... den besjälade, den gudomliga... då kan jag inte annat än aaaavguda honom, författaren, som skriver så rätt in i själens vemodiga f-ö-r-u-n-d-r-a-n över naturen s-k-ö-n-h-e-t...
Och han trollar, framkallar den där pathosdrunknande översvämningskänslan av att vi hör ihop allihop, vi simmar i den där oceaaanen av understanding och peace och L-O-V-E!!!
allihop
trots allt...

Man bara måste ääälska honom... patriarken
trots allt

Patti strular...

...inte lätt att beskriva en i-d-o-l... för det var ju det hon var... är... har jag kommit på.

Hon åker runt i europa i sommar... den jäkeln!!!

På piazzan uppe i staden på underbara ön Capri (där vi var för lääänge sen nu... dyyyyrt men hänförande, hiskligt hänförande...) Ja DÄR skulle jag vilja se en Patti, 60+ och så hiskligt ännu mycket bättre nu...

Unplugged är ju häxan bara så jäkla outstanding så jag nästan måste råna en bank, för som det ser ut just nu finns det ingen risk att jag/vi skulle hitta pengar i nån byrålåda till nån italienresa...

............................!!!!! (fyll raden själv med vilken svordom du vill på vilket språk som helst!)

Patti Smith... nurå

Man kan inte påstå att jag skulle vara en person som hänfaller till idoldyrkan ständigt och jämt... eller ens någonsin...

Med Patti Smith var det så, ändå... en slags dyrkan.

En motsägelsefull helhet... inte lätt att beskriva... nej.

Men en idol

Så där androgyn och sträv, i manskläder, grova kängor och svartögon fyllda med rå auktoritet, en integritet... som bara riktiga människor har.

Så där poetisk, djup och kultiverad... samtidigt... så oslipad, spottande, fysisk...

Så där NewYork-chict sotig och humanright-politisk.

Så där barfotadansande peacelove&understanding-sensuell.

Litterär...

Punkig...

Så ville man ju vara... ville jag vara... Se ut... i alla fall.

Så det var stora svarta kavajer och herrskjortor eller boxarlinnen och "gubbyxor" som gällde och man läste, eller försökte läsa... poesin också... och inspirationskällorna Rimbaud och Blake bl a... men mitt rapakivi-intellekt fattade rätt så exakt noll av det då...

Musiken däremot; de monotona balladerna, de poetiska texterna, de spottande punkiga... de kravlade rätt in i den svårmodiga, rastlösa urbergs-själen som var min...

Ghost dance, Aint it strange, Free Money och Gloria... kravlar fortfarande omkring i min granitskalle... Klicka och lyssna... de är klassiker... faktiskt.

Dancing barefoot var nog favvolåten all time men det var INTE DEN Patti-låt vi valde att spela i vårt tremanna-punk-band... Papadopoulus Kex.
Vi klarade nog inte mer än två låtar typ. Jag, som var den enda med nån ackordkunskap fick guran på mitt samvete... syster Å och tredje bandmedlemmen Åsa bytte lite hit och dit mellan trummorna och basen...

Lånade instrument av lokala punkförmågorna och vi kunde fått en spelning eller ett "inhopp" på en ungdomsgård... men vi avböjde... och tur var det, för det lät verkligen illa... och även om det SKULLE göra det i punk-tider så var vi förnuftiga nog att inse att det ändå är en fördel om man är överens om när låten börjar och när den slutar i alla fall...

Rock'n roll nigger var vårt val av Patti låt... av någon outgrundlig och antagligen "väldigt få ackord"-anledning...

Patti var i Stockholm år 200?? (att hon var på Sthlm Jazzfestival förra året, det missade jag, bl a, perkele)

På Cirkus var det...och vi såg henne där; vi tre från Papadoulolus Kex (basisten Åsa influgen från Luxemburg...) och baske mig bättre ändå var hon nu... äldre... skönare... ännu mer poetisk.

Och kanske att många av de nya Patti-sångerna aldrig kommer att fastna som "klassikerna" men hon är helt klart värd att se live för hon kan trolla hon med, som alla de stora... med humanism och paaaathos... och mass-suggestion och helt klart ÄR det ju, att jag gärna ser henne nån gång till... även om det inte blir på Capri (perkele)... så nånstans...

För liksom Cohen så LEEEER hon mycket mer nu på äldre dar...

******* ******* ********

Bästaste Patti med kändaste låten (från LP'n Easter 1978) nu med snyggaste gitarristen... hmmm

En semesterdag...

... en slackerdag!!!

Men sol, sand, hav, himmel, trasig ac, fika, Ulf Lundell, svett, vatten, kycklingdinner, mys-häst, ängs-galopp o mygg i halsen har jag faktiskt hunnit med...

Och lyssnat hela kvällen/natten på "gammel-Patti"... min första (efter mamma o mormor) och ganska säkert största kvinnliga förebild!!!

Och trixat med lite bilder... försökt hitta nån "schjtruktur" i alla mappar, kameran, usb:t... slängt... men det blev ingen ordning ändå... förstås.
Har lagt in några pics från midsommarritten iaf: här

Yey!!!

Nu har jag semester!!!

Joinar katten...

... och hästen

Om dagarna S:en: solen, stallet, seglen, slacket...

Om nätterna D:na: datorn, drömvärlden, dårskapen (talar vi tyst om)...

Det finns "borden" också men dem talar vi nog ännu tystare om... me, myself and I.

Yey!!!

Man har fått en award minsann...

av Kajsa som virkar och syr och gör så fina dockor o miniatyrer... mm

Man blir ju glad...

Man tackar...

och man bockar...

Man funderar plötsligt lite över jaget o självet o skuggan...
och över vilka jungianska arketyper, ja, vilka delar av mig som sipprat ut i det "offentliga" här på nääätet... egentligen

Man tänker att det gör verkligen det samma...

egentligen.

Men man tänker att...
ord är lustiga...
de lever sitt eget liv... får så många betydelser...

Man tror man menar en sak... skriver ord...
Man ser dem på skärmen... orden... i raka rader...
Om nån läser dem... spritter det till i dem... ord-jävlarna...
och man ser dem kana iväg...
anta skepnader... andra... helt oanade...

Så hur de u-p-p-f-a-t-t-a-s...
det kan man inte ens gissa.
Men man gör det ju ändå... gissar...
av någon anledning...

Och man tänker nu att oj, nu har nog semestervinet börjat få avsedd verkan...
och nån icke avsedd också...
För "one makes no sense" nu
och borde...
inte posta detta,
men det gör man ju ändå...
av någon anledning...

Man tackar iaf för en söööt award och skickar den vidare till:
DiscoDancer-Irene
som är så duktig med sin fina dressyrhäst o bloggar om det
och om sina barn- o ungdoms hästminnen från 70-80...
Tidstypiska...
Bra litteraturtips också...

(men, Irene och Kajsa; jag får fortfarande inte mina kommentar att fästa hos Er
av nån anledning... äppeldatoranledning...
så jag hoppas Ni läser det här...)

Morgonkaffe

365naviden twittrade för någon vecka sen om hur gott hans morgonkaffe var och hur han funderade på att bygga ett tillbedjans-tempel kring koppen.

Jag håller med... morgonkaffe är nåt gudomligt...

Aztekerna visste ju det o maya indianerna...

Jag vill gå ett steg till och hävdar att "den helige ande" bor i kaffet!

Om man läser bibeln står det att den helige andens frukter ger den andedöpte:
Kärlek, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.

Dygder allihop som, åtminstone jag skulle ha mycket svårt att manifestera om jag inte fylldes av anden i mitt morgonkaffe!

Yttermera förvisso finns den helige andens nådegåvor nedtecknade och lyder sålunda:
Gåvan att: förmedla vishet, förmedla kunskap, skilja mellan andar, tala profetiskt, vara apostel, lärare, herde; att hjälpa, att hela, att göra under och att tala i tungor...

Inte för att jag talar i tungor så ofta här om morgnarna men jag kanske skulle kunna... utan kaffe-anden vore det iaf omöjligt... det är jag ganska säker på, faktiskt.

Look-alikes

Tänkte inte på det då, att dessa look-alikes hamnade precis bredvid varandra den 13 juni

Grönklädda o "fully armed"... men väsensskilda

in i märgen väsensskilda

Gammelvolvon o jag rasslar... nåt sitter löst

Halvdöd idag... vet ej riktigt varför... en av hästbrudarna/stalltanterna tror sig veta... kanske har hon rätt men såna beslut är svåra att ta i halvdött tillstånd...

MEN snart semester och i år längre än vanligt, kanske kan man bli halvlevande efter ett tag... inte för att det är betungande alls just nu, jobbet, men ändå...

Fanny red Schaman ikväll (el igår, måndag... kl är ju 00.24) o jag städade lite i stallet plus att jag åkte runt med gammelvolvon o letade rätt sorts olja till servon som tjuter nåt för anskrämligt. Eller tjöt, för nu är den tyst, ett tag iaf...

Annat är det med bakluckan som sitter löst, vindrutan som har ett "skenande" stenskott, listerna som slokar så ledsamt lite här o där, bromsarna som skriker värre än "skräckfilmsbabes"... OCH något oförklarligt som sen länge skramlat i högra bakre hjulhuset... eller vad det heter... nånstans där... skramlar nåt så infernaliskt ibland... på vissa vägar.

Dessutom är den ostädad, volvon på gränsen till soptipp nu och nån turtle-vax har den nog aldrig fått känna på, stackarn.

Lite som jag, då... rasslig och... krackelerad på nåt vis...

...men det är ju där ljuset sipprar in; genom sprickorna, det krackelerade... det var ju så han sa; Cohen.

Jag går på det...

Gasolin

En ung Kim Larsen o Gasolin kan man ju bara inte tycka illa om... trots att nånslags smäktande dansbandssound verkar smugit sig in i den danska "proggen"...

Queen of the backyard

Vår enögda katt, gårdens drottning...

...kommer i en perfekt sluta

Veckans halvfärdiga...

tidigare bara påbörjade inlägg, har jag nu, i midsommarnatten, när jag är ledig o full o inte ska upp i ottan, återigen någorlunda färdigställt och postat som en klump...

Uteritt-midsommar

Midsommarafton red vi "Bernhardssonrundan"... hade lagt in fler bilder men de försvann och/eller konstrade sig när jag skulle skriva korta bildtexter... och lika bra var väl det för det blev lite väl många bilder iaf...
Mano var på sitt bästa humör o jag tog en bild när vi galopperade på Hårnackavägen...
Att rida med helt långa tyglar, enhandsfatting och fota samtidigt hade INTE funkat i våras när Mano var vild o galen...