Konstateranden

man är inte sämre än att man umgås med:

tänkare, filosofer, innovatörer och konstnärer om morgnarna...

Frukostdags på morgonfritids betyder omkullvälta juiceglas och filosofiska diskussioner.
Den lilla kvartett av tänkare som satt med mig i morse dryftade dock denna gång mer världsliga ting (inte sällan inspirerade av lokalblaskan).
De eviga frågorna fick alltså idag ge plats åt konstateranden som:

"senil är man när man är så gammal att man glömmer hur gammal man är", känner att det är visa och ganska trösterika ord från några som är så långt ifrån förfall och förgängelse att senilitet inte ens är en skugga vid horisonten

"debatt; det är när man battlar... som på guitarr-hero... fast med ord i stället"
Så sant som det är sagt...

och; angående några av australiens aboriginstammar som inte firar (inte alls bryr sig om) ålder och födelsedagar, men de ställer till med jättekalas för hela byn varje gång de blivit bra på något speciellt eller lärt sig något nytt; ja LEVLAT!!! (då tar de sig också ett nytt namn...):

"då skulle man ju kunna ha kalas varje dag... för vi lär oss något nytt hela tiden!"
Ett konstaterande som värmer ett pedagoghjärta... den medvetenheten om utveckling och lärandeprocesser är ju vad vi arbetar med varje dag... Att det sen kanske mer var en önskan om kalas och sockerkickar varje dag, det ser vi bortom och skrockar lite förnöjt i stället.

Mitt jobb har sina fördelar... dessa små filosofer får mig att se ljust på framtiden nästan varje morgon!

När sedan frukosten är avklarad vill ett barn spela schack med mig och ett annat Twister... men där går gränsen för vad hjärna och kropp hos en som redan skymtar seniliteten bakom nästa udde klarar av, i alla fall innan 12.00 AM!