Nu har jag sett den på så många bloggar... ni vet en sån där "utmaning" där man svarar på frågor om sig själv på olika sätt; tex att alla svar börjar på samma bokstav el liknande.
Just den här utmaningen går ut på att man svarar med olika låttitlar från en och samma artist... som man själv väljer efter tycke och smak då.
Nästan ofattbart tönt-nördigt men ganska kul för det... på nåt underligt vis...
Man får i alla fall tänka till lite grann... det är väl inget rough gym-pass för hjärnan men lite "husmorsgympa" kanske... åkniip, åtöj, åböj...
Swell in da well, here we go, nerds... tänkte att Ni får "gissa artisten"...
Är Du kvinna eller man?: "I'm Your Man" (?)
Beskriv Dig själv: "You Know Who I am"
Vad tycker Du om Dig själv?: "Avalanche"
Beskriv var Du bor för tillfället: "By the Rivers Dark"
Om Du kunde åka nånstans, vart skulle det vara?: "The Land of Plenty"
Favoritfärdmedel: "Memories"
Din bäste vän är: "Last Years Man"
Din favoritfärg är: "Famous Blue Raincoat"
Hur är vädret?: "Ha(i)llelujah"
Favorittid på dagen: "Night Comes on"
Om Ditt liv var en tv-serie vad skulle den då heta?: "Lady Midnight"
Vad är livet för Dig?: "Passing Through"
Det bästa råd Du kan ge: "Be for Real"
Om du fick byta namn, vad skulle Du heta då?: "Iodine"
Favoritmat: "Bird on the Wire"
Dagens tanke: "Why Don't You Try"
Hur skulle Du vilja dö?: "Light as the breeze"
Din själs nuvarande tillstånd: "A Thousand Kisses Deep"
Fel Du kan leva med: "I can't Forget"
Ditt motto: "True Love Leaves No Traces"
Mänjomänvisst, no var dä Leonard Cohens låttitlar dä...
Värsta sweet-sorrow favoriten!!! Och det har det varit ända sen en Atensk duggregnskväll nån gång i slutet av sjutti-talet (eller i början av åtti kanske), en kväll (och vecka) som jag tillbringade med en tågluffsfling... en grekisk semester-Adonis som taaalade med mitt "20-årsjag" om liv o död, om makt o moral, om frihet o värderingar o kulturella skillnader... om "den fria viljan", om varats obegriplighet och... ja, Ni vet, alla de där eviga, existensiella frågorna som hör adolescensen till...
I bakgrunden Cohens hesa baryton... "Famous Blue Raincoat"... bl a...
AMEH HÄRRRREGUUUUD!!!
Jepp, och det var verkligen verkligen så patosfyllt som det låter... som det kanske alltid är, när man är snart 20 och ute i vida världen och det duggregnar... och det är klart att Cohen och hela hans vis-skatt ETSADES fast i min hjärnbark.
Jepp, och det var verkligen verkligen så patosfyllt som det låter... som det kanske alltid är, när man är snart 20 och ute i vida världen och det duggregnar... och det är klart att Cohen och hela hans vis-skatt ETSADES fast i min hjärnbark.
Såg honom, Cohen alltså, i Helsingfors nåt år efter duggregnskvällarna och på Konserthuset i Stockholm senare ändå; nån gång i början av nitti-talet; med gitarristen Javier Mas på bandurria och bouzouki och Cohens röst nu nedrasad i basläge.
Ameh Härrreguuud säger jag, vad MAGISKT!!!
Magiskt är ett lätt patetiskt ord i såna här sammanhang men det är vad Cohen-frälsta världen över tillskriver artisten och poeten... och jag kan inte annat än stämma in i lovsången!
Magiskt är ett lätt patetiskt ord i såna här sammanhang men det är vad Cohen-frälsta världen över tillskriver artisten och poeten... och jag kan inte annat än stämma in i lovsången!
Sen gick han i kloster. I fem år, tror jag, var han zen-buddistmunken Jikan... betyder tystnad... det läste jag nyss på nån Cohen sida.
1999 lämnade han munklivet och tog upp sin singer-songwriter bana igen... Han har ju skrivit poesi och romaner också; inte lättlästa... fyllda med symbolik och nån slags galgbalanserande blecksvart humor kring ämnen som andlighet, erotik och djupaste depression.
Förra året var Cohen, för första gången på evigheter på världsturne. Nu 74 år gammal och enligt honom själv, med ålderns rätt, gladare än nånsin.
Och vital som en cobra (eller nåt?) var han när vi såg honom i Globen en oktoberonsdag. Han klarade av det, gubben, och med råge!
Alla Cohen-nördarna där på Globens plastsäten fick rejält med valuta för pengarna, för här levererades favorit-hymner från hela hans, över 50-åriga karriär i en tre timmar lång konsert... Och han trollade med humanism o ödmjukhet o svart humor o "sweet-sorrow" så det blev så där stort och patosfyllt och MAGISKT igen... nä, jag skäms inte ens!
Och vital som en cobra (eller nåt?) var han när vi såg honom i Globen en oktoberonsdag. Han klarade av det, gubben, och med råge!
Alla Cohen-nördarna där på Globens plastsäten fick rejält med valuta för pengarna, för här levererades favorit-hymner från hela hans, över 50-åriga karriär i en tre timmar lång konsert... Och han trollade med humanism o ödmjukhet o svart humor o "sweet-sorrow" så det blev så där stort och patosfyllt och MAGISKT igen... nä, jag skäms inte ens!
Det finns säkert tusentals klipp på gjuutuub mfl men jag är fortfarande helt imbecill, tydligen, på att länka snyggt eller lägga till video här... jag har försökt fråga datornördarna jag känner men de kanske vill hålla den hemligheten för sig själv... eller så fattar jag bara osedvanligt trögt... vilket som, jag kan i a f inte... kanske kan nån av Er hjälpa mig?
However, "Chelsea Hotel" gömmer sig förhoppningsvis under nedanstående...
En riktig damn good röd-tjuts-favorit (bland många)
En riktig damn good röd-tjuts-favorit (bland många)
Määh, nu vart det ju så där långt och halvseriöst och a-ha-hallvarligt igen... ATTANS!
2 kommentarer:
Oj oj, vilken energi du har! Du är duktig på att skriva bloggar.
Tack, inläggen blir lite för långa o omständiga ibland när jag "gets carried away"...
Hela dan igår kunde jag inte kommentera nåt hos dig, Irene (och några till) det ville inte "fästa" det jag skrev...ska försöka idag igen.
Skicka en kommentar