Heli Rekula

För några veckor sedan var jag in på Norrtelje konsthall; såg finska Heli Rekulas iscensatta foton. Tekninskt ûbervälgjorda och inte så lite irriterande. Som det ska vara!

Så mycket mer än så, tänkte jag, var det väl inte. Ändå har de etsat sig fast i minnet och på näthinnan på ett enerverande sätt.

Nu är jag ju ingen konstanalytiker men det verkar handla om nånslags instängdhet. En skyddande,kletig hinna som stänger in... eller ut... omvärlden.

Där var ett videoinstallation också...otroligt enerverande! En glasskiva nerkletat med vit färg. Långsamt, men inte särskilt omsorgsfullt, försöker en kvinna på andra sidan torka bort den där färgen med hushållspapper. Men det funkar liksom inte, det smetas ut mer o mer... och det är särdeles påfrestande att se för man vill ju torka bort det där kladdet SJÄLV... hade varit så mycket mer effektivt! Nu kunde man ju bara stå och se på!!!

Varför jag tänker på och ser Rekulas bilder för min inre syn så här i efterhand, vet jag inte... Antagligen är det nåt undermedvetet...och troligtvis handlar det av nån anledning om just den där instängdheten, som jag tenderar att återkomma till nuförtiden...

Som jag inte medvetet "lider" av på nåt sätt, inte alls... men... nåt lär det ju vara...

Påsk-pållar

Japp, nu har tanterna pyntat sina stackars pållar med fjädrar...

För Manos del blev det lite indian-stuk eftersom han är halv-appaloosa... en indian hästras med ANOR det...

Bonzaij som stammar från arabiska öken-vidder blev lite mer beduin-inspirerad...

...och så här roligt tycker Mano det är att bli fotad...

Nej, denna fria indian-själ tycker minsann det är mycket roligare att skrämma tanter... inget svårt alls... det är bara att lägga in tok-turboväxeln över ängen... verkligen visa att här finns det power... bara så att du vet det, tanten!!!

Och inte skryter så mycket för de där andra mat-morsorna om att jag, (denna stora starka vackra springare) skulle ha blivit "mogen" och uppför sig som en "gentleman" och inte busar eller rusar eller får vår-fnatt längre... nänä...

Och du, tanten, du ska veta att hur lätt som helst tar jag kommandot när helst jag vill... och jag HADE faktiskt kunnat springa ända hem utan att du hade kunnat göra nåt... det verkade bara så krångligt att skena in i skogen där... så jag stannade väl dårå...

... säger Schaman med ett överlägset grin...

................. .................... ...................

Men, du Mano, jag blir inte så skrämd faktiskt utan mest bara full av skratt och dito av beundran inför dina krafter, din fria själ...

................. .................... ...................

Och Bonzaij han ler i mjugg... hoho, jag såg nog att du blev liite orolig där när det bara var en meter kvar till snårskogen... om inte jag hade haft min otroligt tunga "tant" på ryggen hade jag gått om er för länge sen... woahahaha...

Regel-vridning

Känns som det blev lite för a-l-l-v-a-r-l-i-g-t där i förra inlägget...

a

Fler finurliga, regel-vridande och norm-upplösande bilder på den här sajten:

Inspire me, now!

Fast

Vad vi sitter fast i samhällets stryptag;

tiden, taket, normer, konsumtion, strukturer, stämplar, regler, kulturella former, politiken, överjagen, fördomarna, dogmatisk absolutism, absolutistisk dogmatism och strama ramar...

Men tiden är inne nu, våren 09 för en tankens revolution... en själens evolution.

men oj vad det där vart seriöst då...

ingen ironi alls här ju...

Högst upp...

Om jordens insekter dog ut i dag skulle ALLT liv på vårt klot förintas inom 50 år!

Om vi människor skulle försvinna från jordens yta... ja, då blomstrade Tellus om 50 år!

Högst upp i näringsväven är vi humans minst värdefulla för ekosystemet.
Högst upp i näringsväven har vi den lägsta ekologiska intelligensen.
Högst upp i näringsväven gör vi de sämsta valen...

Vill ut...

På väg hem från en ute-fika med dottern såg jag dessa instängda blommor i ett fönster.

Kom mig att tänka på allt vi stänger in...

Våra känslor... av rädsla
Våra tankar... av dogmatism, trångsynthet
Våra kroppar... i överkonsumtion
Våra samhällen... i regler, ramar, strukturer
Våra hästar... dessa stäppens vilda kungar som evolutionen finslipat till att vandra över oändliga ytor... fly med vinden från rovdjur eller av frihetsberusning...


Vi stänger in och allt vill ut...

vill ut... från
vill ut... till

från fångenskap...
till frihet...

Till en frihet som är förändring, förnyelse och kanske "nothing left to loose..."

Knopparna vill ut trots alla taggar i vår värld...

Blodgivning

Första gången, blodgivning i dag!

Gick helt smärtfritt och utan några svaghetstecken, än i alla fall.

Jag är O negativ och det är vad jag förstår den blodgrupp som kan ge blod åt alla andra blodgrupper...

Och man får nån rolig grej varje gång man är där... som när man var liten och fick nåt hos tandläkaren...

Alien-äggen

Lite uppdatering från stallkompisen J aka Rosa Grep
(http://gomorrn.blogspot.com/
http://rosagrep.blogspot.com/)
som noterat och även förevigat att våra alien-ägg nu leviterar... snart kläckningsdags?
http://gomorrn.blogspot.com/2009/04/morgonflumderingar.html

Vardagens fascistoida drag

I dag har det varit en skumt dimmig dag här i Norrtälje. Dis och råkall nordlig vind... vårsolen där nånstans ändå... brevid allt det fuktiga råa.

Sina första fascistoida tendenser visade Dagen upp när jag vid 8-tiden i morse skulle till stallet för att möta upp Ove Hovis, som verkar Manos hovar, och jag upptäcker att bilen är helt död... av någon anledning... helt trivial antagligen... visar det sig... sen.
a

Tänkte jag skulle hinna med bussen... springer... men hann gjorde jag ju inte, det var väntat. Cykeln redan i stallet... har inte "fått" nåt kaffe... hade ju tänkt köra förbi Statoil för morgonfikat...

Köper - inte lika gott - kaffe på pressbyrån vid busstationen och en macka och ringer hovis som ju kommer söderifrån och kör igenom stan, så han kan plocka upp mig på vägen... så får jag cykla hem sen då, tänker jag.

I stallet står hästen Lukas och hans matte S och väntar på deras hovslagare som är försenad, men som dyker upp till sist och tar sig an skoning av Lukas som behöver specialsvetsade skor.
S har brått till jobbet och hovsmeden lovar släppa ut Lukas i hagen sen.

Mano som ju är oskodd tar 15-20 minuter att verka... går som smort (ovanligt o-fascistoid-t för Dagen). När han är klar släpper jag ut honom i hagen igen och tvekar... kanske kan jag ta bussen tillbaka eller, ja så cyklar jag väl då... eller kanske...
Lukas hovslagare är nu i svetsartagen på riktigt och propparna ryker... på riktigt.
Letar proppskåp först... urfallna proppar sen... hittar inga...
Hovslagaren lånar ström från övre stallet och propparna ryker där med...
Nu letar jag proppskåp i två stall... och hela byggnaden tycks helt plötsligt fylld, både invändigt och utvändigt, med skåp och proppar och jordfelsbrytare och trefasuttag och...


Det tar sån tid sånt där innan det ju till sist ändå ordnar sig men egentligen skulle jag ju varit på jobbet för länge sen jag med... och KALLT om händerna hade jag... bohooo...

Sen har dagen liksom bara fortsatt vara fascistoid med småsaker, småsaker... men hela tiden, hela tiden...

Man får helt enkelt tänka: JAAA, precis det här ville jag skulle hända, precis, just nu!!!
a

lite ironi lättar upp...

Ironi 3

Har surfat lite angående ironi nu... mest fastnat i diverse forums-diskussioner och i bloggar och annat rätt "ovetenskapligt"... men ganska kul i stället...

Det verkar definitivt vara ett rätt vanligt och ofta engagerande ämne detta... tex huruvida ironin är "ute" eller inte... om det bara är generation X som använder sig av ironisk humor eller om den är evig och uppskattas av dem som har tillräckligt med mental kapacitet oavsett generation...

Kulturella skillnader diskuteras också flitigt på många sajter och här påstås:

¤ att ironi är ovanligt i asiatiska länder där man i stället skrattar åt den sorts humor som finns i japanska tv-shower... "halka-på-bananskals-humorn"

¤ att amerikaner alltid försäkrar sig om att ett ironiskt uttalande inte missförstås genom att tillägga tex "btw, that's sarkasm, dude"

¤ att humor i allmänhet och ironi i synnerhet är vanligare och mer "utvecklad" i länder som har ett kargt klimat och/eller lidit av umbäranden som ex krig
¤ att judisk humor är en av de mest ironiska

¤ att tyskar mkt sällan använder ironi (kanske i rädsla för att verka dryga och för att de fortfarande får ursäkta sig för 2a världskriget)

¤ att rysk humor är grov, generaliserande och "underlig" men fylld med ironi

¤ att finsk humor ligger mkt nära den ryska

¤ att det roligaste med ironi är när folk inte förstår ironin

¤ att det finns dubbel-ironi och trippel-ironi...

...och en massa andra fördomar och tyckanden och tänkanden som inte står på nån som helst vetenskaplig grund men som roade mig ändå under den säkert timslånga surfturen...

Men herregud vad tid man lägger på nätet! Dessutom utan att hitta någonting alls nästan om intonation och ansiktsuttryck... ännu mindre om det finns kulturella skillnader där...

Blir mer o mer insmetad med internetsörja nu när jag uppdaterat mig på twitter och skapat en microblog och när jag räknade sist hade jag ca 15 bloggar som jag helst skulle kolla varje dag och fler jag vill läsa ibland och jag har inte tid med allt för även på jobbet går all info via mailen och jag måste betala räkningar etc etc... den här nät sörjan är rolig och underhållande men särdeles kletig!

a

Lite ironi från tjuvlyssnat...

http://www.tjuvlyssnat.se/stockholm/msn-generationen-vet-att-ironi-aldrig-funkar-utan-smileys

a

Sol i ögonen

Glömde kameran hemma när jag åkte till stallet i går... det var tråkigt för där var en sällsam vårljus luft... som skulle gjort sig bra på bild...
Men jag satt vid stallväggen i morgonsolen... med fikat i handen och hästarnas färger för ögonen... tog vara på vårglansen... krattade bort lite vinter utanför dörrarna... sopade gångarna... förnöjd och tillfreds på ett sätt jag bara blir i stallet.
Och vi red "lördagsrundan" sen med sol i ögonen och inga handskar på händerna...
Och Mano var rask på hoven...

Ironi 2

"Fisförnäm" finlandssvensk ironiker???

Nä, en "människofalk" signerad dotter-F !

"Disco Dancer-Irene" (alltid ute på disco... dancing-queen Ajriin...) (ironi?) bad mig ge något exempel på "missförstådd" ironi efter förra inlägget om skillnader i hur "vinnar" respektive "svennar" uppfattar ironiska humor-försök... hmm.

Först kunde jag inte komma på något... alls... ställd mot väggen... hade jag bara "hittat på" det där i mitt huvud för att bortförklara, för mig själv, att min sociala kompetens egentligen är bristfällig och inte klarar av "small-talks"....hmm.

Och för att mina försök att skämta lite där i "svenne-gänget" på öppna förskolan, kring fika bordet egentligen misslyckades av nån helt annan anledning... vad nu det kunde vara... hmm... min egen rent fantastiska, kvicka och slagfärdiga humor kunde det ju inte vara... jag är ju "the queen of wittyness, herself"... (ja, ironi där då...)

Och lite sanning kan det nog ligga i det faktiskt... nu när jag tänker på det (ingen ironi...)

Ja, sanning i att jag har svårt med "small-talk" och faktiskt inte är så bra på att INLEDA konversationer med någon man bara känner "så där"...

Sen kom jag på några småsaker jag minns... kanske så...

Lite "bakgrunds-info" först:

Jag är väldigt ovanlig som kvinna (ironi?) på det sättet att jag HATAR att shoppa, får ont i ryggen bara jag går in i en affär vare sig det gäller kläder eller inrednings-attiraljer. (Hästprylar går liiite bättre, dock) Känner mig oftast illamående faktiskt i affärer och det har ju resulterat i att jag går omkring i lite lätt mystiska kläder och mitt hem ser ut som det det är... dvs en blandning av ärvt och fått och "tvångs-inhandlat" på Ikea eller närmsta loppis... det kan kanske verka "trendigt" idag... den mixen, men det ÄR det inte och framför allt var det inte det då på 80-talet då allt skulle vara... nej, jag minns inte ens vad det skulle vara... visste det nog knappt då heller...

Vad jag dock visste då var att det INTE skulle vara som hos mig... eg brydde jag mig inte så värst, men lite ängslig var jag ju ändå som 25-åring... trots min suveränt, coola, bohemiska hippie-personlighet (liite ironi).

I alla fall om någon av de andra mammorna som jag umgicks med kom hem till mig för att fika o snacka "bajs-blöjor" så kände jag ivf ett behov att skämta bort det "icke 80-talistiska" i vår lägenhet genom att använda mig av det min "vinsk-åländska" själ var van vid... ironi...

-Ja, kom in, Anette/Elsie/Maria... (vem det nu var)... kom in, kom in, jag har precis städat och som du ser kanske så är jag väldigt intresserad av heminredning... gillar verkligen att pyssla här hemma och fixa och göra så där mysigt...

Eller på stan angående kläderna som väl inte alltid var så trendiga även om jag är rätt trendig nuförtiden (ironi) så kunde jag säga något om att jag preciiis varit och shoppat den här kappan eller de här brallorna osv...

Och Anette-Elsie-Marie blev så där obekväm och tittade lite i marken och mumlade nåt och jag fick lov att säga att jag bara skoja... och jag inser nu att skillnaden mellan finnar o svenskar är HUR man LEVERERAR ironin... 

"Svensk" ironi levereras oftast, tror jag, med ett snett leende och övertydligt "sväng" i uttalet, medan finsk ironi är rå-kall och skall enligt tradition framföras med yttersta allvar i rösten...

Ja, annars tror jag det mer betecknas som "flams"... av oss finlandssvenskar... 

Om man i Finland antyder att ett ironiskt uttalande är skämt på annat sätt än det ytterst, hårfina, knappt märkbara teatrala inslaget i uttalandet som är "brukligt" så är det inte längre finsk, kärv ironi utan flams o trams bara... och det är inte alls lika "fint" i den "vinska" kulturen det!

Ja, men jag har ju lagt mig till med det där sneda, menande leendet för länge sen och det var inte förräns när internet slog igenom på allvar och folket började chatta och använda sig av tilläggen (not) och (inte) även i dagligt talspråk som jag tänkte på det här igen... 

(not) och (inte) är ju chat-språkets sneda leende (tillsammans med ;) och =D ja, alla smileys...) Och, ja,  även här på nätet (tex på Navids sidor...) har jag misslyckats ibland att anpassa mig efter den kultur jag befinner mig i och levererat försök till skämtsamma inlägg (på min egen bekostnad... oftast iaf) UTAN antydningar om att det är IRONI... och jag får ganska ofta kommentarer av folk som har tagit illa upp eller verkligen tror att JAG på allvar tror att jag ÄR så där fantastisk... hmmm

Och väldigt dumt är det ju av mig för på nätet KAN man ju inte HÖRA (eller SE på ansiktsuttrycket) att jag är så där fint finlandssvensk fin-kulturell och kärv i min ironi! Det KAN man ju bara inte så, visst nuförtiden blir det ju smileys och "hahaha" och "hmm,hmm" för hela slanten för jag tycker ÄRLIGT att det är bara larv det där finlandsvenska "finessandet" och att man ALLTID ska ta seden dit man kommer...eller...

.............. ............. ................

uppdaterat lite senare:

Kom på att: om någon lingvinist skulle försöka sig på att vetenskapligt undersöka skillnader i svenska respektive finska "ironi-uttalnden" genom att mäta frekvens eller svängningstal i intonationen... är jag säker på att den svenska ironin går UPP i frekvens (stigande intonation) medan den finska ganska tydligt går NER (fallande intonation)... om Ni förstår vad jag menar... 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Intonation_(språk)

Kanske har det redan gjorts förresten... borde kolla upp det jag... vore intressant faktiskt...

.............. ................ ................

...och med "vinsk" el finsk så menar jag egentligen enbart FINLANDS-SVENSK el ÅLÄNDSK för det finska språket kan jag ju inte så bra att jag skulle kunna avläsa i intonationen om det är ironi eller inte...

............... ................. ................

...och en sak till:

om nån beteendevetare skulle få för sig att undersöka "icke verbala beteenden som ANSIKTSUTTRYCK vid ironiska uttalanden", så är jag nästan säker på att slutsatsen skulle bli att svenskar (generellt) höjer ögonbrynen, lägger huvudet lite på sned och ler (som sagt)... medan finlandssvenskar har ett mycket "strängare" ansiktsuttryck, nästan bestämt, beslutsamt med sänkta ögonbryn och lite ihopknipt mun så där...

...

Alltså det här tycker jag var lite intressant faktiskt... säkert FINNS det forskning om sånt här...

Nu ska jag ut o surf-leta bland forsknings-rapporterna här på nätet. Och om jag inte hittar nåt så måste jag nog kontakta nån beteendevetar-institution i Finland eller Sverige....

...

Mina häst-memoarer del 1

Inte morfars häst här på bilden (som jag snott från ridsport24.se )

men en Finnhäst är det minsann.

Första gången jag satt på en häst var jag kanske 4-5 år och det var morfars stora, ganska tvära märr av rasen finskt kallblod el "finnhäst" som jag fick sitta på i spiltan.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Finskt_kallblod

Stoet som hette Börja var som sagt ganska tjurig och jag tror att hon bara accepterade morfar egentligen, som varit hästkarl sen barnsben och arbetat med kallbloden i skogen och på åkrarna.

Börja var nu sista hästen på gården och gick med korna i hagen mest då traktorn förståss hade kommit till Åland med... för det är 60-tal och skördetröskan var ny och vi gallrade betor för hand...

Morfar har berättat lite om sina hästar och speciellt då en hingst som skickades till vinterkriget i Finland på 40-talet. Alla större gårdar var tvungna att göra det och hästarna fick dra persedelvagnar och kanoner eller vad det nu var. Inte var det nån sommaräng precis; de slet hårt hästarna och var ofta ganska tärda och förstörda när de kom tillbaks. Men inte alltid för den finska hästen är en tålig ras.

I alla fall, när min morfar cyklade de två-tre milen till färjeläget för att äntligen hämta hem sin hingst efter åratal i krigstjänst ville hästen inte hålla nån cykel-takt utan efter nån kilometer var han tvungen, morfar att släppa hingsten som galopperade iväg... och raka vägen hem for han, krigshingsten... när morfar hann i kapp hemma på gården stod han med mulen mot stalldörren och väntade... 

Nåja, tillbaks till Börja som var så snäll ändå (när morfar var med) att min syster o jag fick sitta på henne i spiltan och som drog oss i släde till julottan en vinter med julesnö... 

Det var mormor och morfar som tyckte att deras barnbarn skulle få den upplevelsen... så mormor grävde fram gamla vargskinnsfällen (antagligen maläten o dann, men ska det vara så ska det vara) och morfar ordnade så släden och lokselen och bjällerkransen var i skick och Börja ryktades och sen bar det av i ottan på juldagen, rent "Selma-Lagerlöfskt"...

Och jag minns det faktiskt... hur det luktade om fällen och hur bjällrorna klingade så taktfast. 

Ja, och trots att jag inte var gammal det allra minsta då och min syster ännu yngre och Börja var alldeles ovan vid slädturer i ottan... så tror jag att min oändliga fascination och beundran för hästen och allt vad de gör för oss människor började någonstans precis där.

Ystra fålar

Nu börjar det torka upp i hagarna och i skogarna där vi rider. Det är fortfarande lite svall-is kvar på sina ställen  där solen inte kommit åt riktigt, men ändå... 

Flera dar nu har vi ridit ut på rundor igen och hästarna tycker det är så roligt! Mano går och frustar och blåser och låtsas bli skrämd av fåglar och stenar... (några zombies har vi inte sett till på länge...) och när vi kunnat trava eller galoppera på nån grusväg... då går han i både piaff och passage och travsluta av all uppdämd energi och vår-knasighet han har inom sig.

Hittills har han dock varit gentleman och inte "dragit" eller bockat så värst och egentligen är han väl nästan alltid det nuförtiden...gentleman... åtminstone om man jämför med för några år sedan när han var yngre... kanske har han blivit gammal o klok nu när han snart fyller 9 år...

I morgon har jag "utsläpps-passet" vid 7-tiden och jag hoppas vädret håller i sig för då kan man sitta mot stallväggen i morgonsolen och titta på hepporna i hagen och dricka kaffe och verkligen NJUTA.

Ska försöka ta lite foton också, för nu vill man ju INTE lägga in några... hmm några... (viskar)... vinter-bilder här. Nej, fy för den lede...

Ironi

Ironi är en känslig sak.

Jag som är född i Österbotten, Finland och uppväxt på Åland blev, när jag flyttade till Sverige på 80-talet, ganska snabbt varse att den finsk-åländska ironin inte gick hem hos de andra mammorna på öppna förskolan som var "min värld" som nybliven morsa.

De tystnade så där "menande" när jag sa nå't som skulle föreställa humor... och jag tror inte jag uppfattades som elak... jag menar ironi kan ju verka elak ibland, men jag ironiserade över mig själv, inte någon annan... men de förstod verkligen inte vad jag menade.

Den finska humorn/ironin är nog lite råare, lite torrare kanske och lite mer "snusförnuftig"...

Jag slutade ironisera ett långt tag och anpassade mig men ibland kan jag inte låta bli att försöka "skämta" på det sättet... ibland i kommentarer här på nätet... och "svennarna" fattar fortfarande inte vad jag menar...

In-put

a
a
a
a
a
a
a
a
a
a
a
aa
a

...ust idag är mitt huvud FULLPROPPAT med "in-puts" efter två dagar i Stockholm... och föreläsningar kring fritidshemspedagogik.
Min mage är lika fullproppad den... med kaffe o mackor o kakor o lunchmat...

Men det har varit otroligt roligt och intressant... och hemskt med...
Allt ifrån sagor och troll till dokumentation av verksamheten och teknik/fysik experiment... från olika metoder att träna empati och hållbar ekologisk/ekonomisk utveckling... till datorspel och barnlitteratur... mm mm...

...och så det hemska då... en riktigt ruggig föreläsning om hur ILLA det är med den "nya" nät-mobbingen... OCH om pedofilernas "kungarike"... dvs småtjejernas (och killarnas) chat-sajter... hur MÅNGA de är som fiskar där och hur lätt det är att bli duperad av dessa skickliga psykopater...
Säker och osentimental föreläsare som t o m tog oss ut på nätet live på storbildsskärmen för att visa på hur VANLIGT detta är... (att det är ett problem tror jag alla vet, men inte HUR vanligt det är!)

På Snyggast.se, skapade han ett alias: "mia, 13"; skrev "heeeej"och lovade att vi skulle få svar av äldre gubbar inom loppet av någon minut... jag kan säga att det tog ca 27 sekunder innan "Kenneth, 34" och "myspappan" (och fler därtill) inledde privata konversationer med "mia,13" och inte var det någon föräldraroll de tog direkt... och även om det inte förekom några direkta anspelningar på sex under de minuter vi var ute... så fanns det så tydligt med där... och någon i publiken sa: "sätt på webcamen så han ser vem det är han chattar med"... en hel sal full med fritidspedagoger... "

a
a
a
a
a
a
a
a
a
a
a
a
a
a
...behagligt var det, som sagt och de kan ju spela på precis rätt strängar förståss de här pedofilerna och de fiskar naturligtvis även på sajter som tex Stallet.se där tjejer i 7-9 års åldern har låtsashästar som de föder upp, sköter, rider och tävlar virtuellt... samt chattar med andra hästintresserade småtjejer... OCH pedofiler då som låtsas vara Ebba,9 el Wilma, 8 och som leker med tjejerna där och blottar sig på webcamen sen...

Ett pedofilernas himmelrike ja, och som vanligt är det ju de redan "svaga" tjejerna (o killarna), de med dåligt självförtroende som inte genomskådar "trollen" och ber dem dra åt... (blockar dem, ställer dem mot väggen...) utan just de som blir så kränkta och kan råka så fruktansvärt illa ut...

Ja, riktigt, riktigt obehagligt och hemskt är det... och så är det ju vår uppgift då som pedagoger (och föräldrar) att försöka bemästra allt detta... att upptäcka i tid och tala om och upplysa och bemöta och förhålla oss till och "heala" och...
...framför allt inse att förbud inte hjälper alls eftersom barnen/ungdomarna då inte vågar komma till oss vuxna med allt detta... i rädsla förståss att vi ska göra det som ofta känns naturligt kanske i såna här fall... att ta bort/förbjuda datorn och i och med det hela deras "kontaktnät"...
Ja, ett dilemma... men förbud... det kan jag tipsa oroliga föräldrar om att det är bara att glömma om Ni vill ha Era barns förtroende!!!

......

Många föreläsningar man går på kan ju vara lite av gamla "sanningar" levererade i ny förpackning vilket inte behöver vara fel utan ofta nog så inspirerande och nytänkande... men nu har vissa av föreläsarna faktiskt förvånat mig en del och öppnat upp hundra (känns det som) nya tankebanor!

Lägg sedan till att vi ju även förra veckan var i Uppsala och såg/hörde "nästan stå-upparen" Nils Simonsson tala om "Hjärnvägen till framgång" (mycket bra!)... PLUS att jag via Johan Miderbergs och några andras bloggar blev så intresserad av CW Graves bio-psyko-sociala utvecklingsteori och "Spiral Dynamics" att jag har "pluggat" nästan allt jag kunnat hitta och hunnit med om det... SAMT att jag i och med det också repeterat en del gammal utvecklingspsykologi och pedagogik... lite för att jämföra... ja, mitt huvud kan inte riktigt ta emot nåt mer just nu...
Cellerna har träningsvärk av all "work-out" på "gymet"... Synapserna vägrar lyfta fler hantlar... Neuronerna springer inte en kilometer till...

Nu behöver jag REFLEKTERA utan fler in-puts på ett tag...

Road-trip

Har varit på road-trip till Sunne i Värmland för att hämta hem "dotra" (inkl bohag) som nu ska praktisera här i Stockholm...

Gillar att köra bil så där lagom långt (ca 5 tim)... så att det Känns att man är på väg... men man slipper "arsel-domningarna"...

Gillar Statoil-mackor och cola (som jag nästan aldrig dricker annars) och gillar deras kaffe som faktiskt är bättre än på många fik... sanna mina ord...

Gillar P3's lagoma musikblandning och gillar VERKLIGEN det svenska landskapet som vi susar igenom... min gammel-volvo och jag... landskapet som sakta förändras utefter vägen och som har skönhet alla årstider och alla tider på dygnet...

Ja, jag gillar "lagoma" road-trips"...

a

Skickat hjärnan på gym

Ja, jag gillar att bli utmanad, att få något att bita i... att häpna och tappa hakan och sen sitta där med den i famnen och som en byfåne mumla: "jahaa, ja just de, just de... hade inte tänkt på de..."

Jag menar när man läser om teorier som är "teorier om varför vi människor har så olika teorier om vilka vi är..." eller funderingar/forskning kring... "to know HOW we know that we know what we know"... 

Jag menar då känner man sig som en byfåne... först... sen gäller det att försöka montera fast den där hakan igen... så man har någon haka att "klia" så där fundersamt... montera fast den med silvertejp om inget annat fungerar och BÖRJA TÄNKA...

Och det knakar och sprakar som i en gammal transistorradio när otrimmade neuroner och synapser tvingas lyfta 120kg i hjärnans bänkpress, när cellerna måste springa maraton och signalsubstanserna tävlar om vem som är bäst i triathlon... när cortex... nä, ni fattar...

När min hjärna tvingas ARBETA... då står tiden still, nej, rusar, rusar, berusar och ett cykliskt, spiralformat mer holistiskt sätt att se på omvärlden och oss människor börjar ta form nånstans i den svettiga hjärnbarken...

Starry Night

Igår kväll c-y-k-l-a-d-e jag till stallet eftersom bilen inte stod att finna någonstans när jag kom hem från Uppsala (och en rejält rolig o tankeväckande föreläsning btw). Det är inte jäääättte långt till stallet, det är det inte men det är en "trälig" väg...

Vädret var annars rent underbart (om man jämför med vissa dagar iaf). Och när jag sen hade mockat, fixat allt, tagit in hepporna och gick ut för att höa hagen inför morgondagen... som vi brukar, så att den som har morgonpasset, och är på väg till jobbet, inte behöver stressa med det... ja när jag gick ut där på baksidan... som sen några dagar är strålkastar-lös och helt utan artificiellt lyse... ja, alltså när jag gick ut där i mörkret på baksidan av stallet, ut i hagen så... ANFÖLL STJÄRNHIMLEN mig... igen... och man blir så... förvånad... varje gång... hur de där små vita prickarna tar andan ur en... sliter huvudet bakåt på en och...hur man...
f-ö-r-u-n-d-r-a-s... förstås.
Då minns jag också alltid hur b-e-t-a-g-e-n jag blev av van Goghs "Starry Night" när jag såg den "live" på Neue Nationalgallerie i Berlin för rätt många år sedan när MoMA (New Yorks, museum of modern art) pga av renovering flyttade hela sin (absolut fantastiska) samling dit i nästan ett år, tror jag.
Ja, hur oerhört betagen jag blev av den där lilla, lilla tavlan som bara växte och VÄXTE där på väggen... knäsvag... yr... utan överdrift...

Ser inte mycket ut för världen på foto... den växer sig större än rummet irl...

Det påminner mig förresten om länkarna till J's "bildbevis" på apokalypsen och det självlysande alien-ägget som någon var nyfiken på... (http://manotanten.blogspot.com/2009/03/bland-zombies-och-alien-agg.html)

Jag är fortfarande inte riktigt "vän" med länkarna och jag måste typ gå en kurs hos sonen för jag fattar som sagt inte vad jag gör för fel ibland men...

... nu tror jag att åtminstone en direktlänk till bilden på "Apokalypsen" (uppenbarelsen) funkar...

Två månar/planeter hänger där i högra hörnet och åtminstone två av apokalypsens fyra ryttare syns "vid horisonten"... på en svart och en vit häst...
För Er som inte är fullt så bevandrade i bibeln som jag (haha) så kan jag berätta att när Domens Dag (Jordens undergång) närmar sig kan fyra ryttare synas vid horisonten, de rider på hästar; en svart, en vit, en blodröd och en gulblek som alla symboliserar olika hemska saker som förebådar apokalypsen... men vad de symboliserar får ni googla själva...

Apokalypsen:
http://www.pixbox.se/pic_show_id24898254.html



Och så var det ju alien-ägget i vår hage... vi vet inte om de är onda eller goda...

Självlysande alien-ägg vid Manos hov en morgon i stallet:
http://www.pixbox.se/pic_show_id26583664.html
a


Några evil zombie-eyes har varken J eller någon annan lyckats plåta men de finns där, de finns där...
a

Från förra inlägget...

Ahaa, men vaffö, jaja...jag fixar mano-depp Elmo sen...


........................... ...........................

Uppdaterat när vädret var vårkligt igen;

Ja, här är han:
http://www.youtube.com/watch?v=INVxODqDucw
a
a

Länkarna och jag

Bara för att kolla varför "personkemin" mellan mig och länkarna inte stämmer längre... ("vad har vi gjort för fel älskling??")

Kul grej när Elmo skrattar så han ramlar omkull:
http://www.youtube.com/watch?v=8kOs3J0a2aI
Se den som en UTSKRATTNING av det här schitzofrena vår-vinter-jävla -skit-vädret!

Elmo igen! Lite hybris... lite mano-depp.
a
a

Mönster

Snor några grejer som dotter F har gjort. Mer finns på hennes lite "bittra"  blog http://jagdudet.blogg.se/ och på hennes flickr account...

(men jag fixar inte länkandet längre o jag fattar inte vaffödå...)

Tycker de är fina iaf!

Ovårkligt igen...

När jag var i stallet började det snöa och det har snöat sen dess. Positivt med det är att jag inte behöver damma några soffkuddar eller tvätta några fönster o-randiga... Ja, i dag kör vi den optimistiska linjen och tar glatt fram vantarna igen.
Mano fick bara nyströad box, lite massage och en promenad idag och det tyckte han var skönt även om han är av den sorten som VILL GÖRA något varje dag.

I vårkligheten

Jag gillar "vårkligen" spring-time nu för tiden... men det har inte alltid varit så...
Förr blev jag alltid deprimerad av alla kraven, allas nya nipper-tippiga vårkläder och deras jävla fräscha look och den där solen som förstörde den ingrodda mysigheten i odammade soffkuddar och randiga fönster. Alla måsten, alla drömmar...
Så var det förr, nu har jag ju med åren blivit en ännu större expert på att vårkligen unna mig själv (o andra) att bara njuuuta och att säga nej till "överjags-terroristerna".

Hoppas o tror jag iaf... i vårkligheten kanske hon snart sticker upp sitt ilskna face... vår-ragatan... nej, hujeda mig

En blogg-junkies vidare funderingar

Så inne i blogosfärens bubbla att jag nästan ville skriva en kommentar i meddelandefältet i stället för träliga OCR-nummer, när jag skulle betala räkningar... Ex:
lena säger: fan va dyrt, ocker!
eller
lena säger: fin layout på fakturan...
eller
lena säger: ha det så trevligt i helgen tele2 och lycka till med att få in allas betalningar.

Vår vår, allas vår

I dag är det vår på riktigt här i N:e!

"Vår" höbonde kom med sista höbalarna och kanske 70 "ägg", dvs vita inplastade hösilagebalar. Det brukar ibland vara ett drygt göra men just i dag var vi starka... (tänk Kentas "just idag är jag stark"...) och framför allt många, och tom några av våra gubbar och solen sken... så äggen var avklarade på under en kvart!

Li o jag red ut sen i vårsolen. Första, lite längre uterundan sen jag vet inte när. Men nu är isen äntligen väck och vi kunde t o m trava en del på grusvägen. Mano busade lite men var inte svår och höll sig inom ramarna. Han tyckte det var härligt! Det gjorde nog Bonzaij med som smågalopperade bakom oss ...men även han var en gentleman... och tur var väl det för Li har nyopererad tumme.

Jag har fikat på Tösses uteservering också så jag är NÖJD med dagen, trots att jag nu måste ta itu med allt jag har "skjutit upp"... disk, tvätt, städning... hujeda mig, tvår mina händer...

Bonzaij nån gång för läääänge sen, när det var vinter

Inom oss

Det bor en svettig gubbe inom oss alla, det bor ettriga tanter, små prinsar o prinsessor med guldorgan, pubertetsmonster, adolesens-emos, snusförnuftiga vuxen-bebisar, 8-åriga duracell-kaniner,råstarka amazoner och en Torgny Lindgren inom var och en av oss som vandrar här i "märkligheten"...

Schamanens öga

... det låter som en romantitel nästan... lite "psyk o fnyk" sådär men det är ju det... lite psykfnykigt det här med våra hästar som håller oss (mig) fast i nuet, laddar mig med energi och lägger naturen framför mina fötter... för mig att beträda om jag har förtjänat det...


Kan inte säga det nog ofta:
han är vad han heter, Schaman



Men idag var han lite tjurig och avig... 

även hästar kan ha en "bad-hair-day"...

Shut up, ego!

Tänkte på det också att det här bloggandet sätter normala sociala spelregler lite ur balans då även de blyga och lågmälda människorna här i blogosfären faktiskt kan göra sin röst hörd och äntligen få tala till punkt... medans högljudda, gåpåiga och egocentriska besserwissrar tystas så enkelt...ett trotsigt musklick med högra pekfingret... gone!

Bytt forts...

...från förra inlägget.

Ja det är det här jag har bytt!
En grafitti-stickning mot en kexchoklad på Johan Miderbergs blog vibyter.blogspot.com
Johan kommenterade nåt under ett av mina inlägg längre ner om en av mina norrtälje-grafittis och efter lite mailande så har jag nu skickat stickningen med posten... inklusive en av mina värsting-stoppnålar så att det blev ett kit... ja, så att den som eventuellt skulle vilja byta till sig min stickning verkligen kan sy upp den på gerilla-vis i sin hemstad...
Bloggnörderi på hög nivå, jajamen, på min ära...

Bytt!

Sen jag nördade ihop helt här i blogträsket har jag läst hundratals bloggar... Jag behöver inte tv eller romaner eller sudoku längre för att fördriva nåt av den lilla tid jag behööver fördriiiva... bara computern och jag har underhållning så det räcker och blir över. Jag hinner inte med allt jag vill läsa, se och höra heller...
Odysseus Illiaden eller Prousts "På spaning efter den tid som flytt" de finns ju där, alltid... har väntat i århundraden... känner mig inte stressad inför dem, men bloggarna... bloggarna de pockar o pockar med uppdateringar och ständig närvaro... och jag älskar det... kan inte få nog, det är lite sjukt nästan, jag vet... och hoppas det är en "period" bara, som jag växer ur så småningom (som trotsåldern eller puberteten) för jag har inte sån mängd tid att fördriva egentligen. Har inte mer jag vill prioritera bort nu när städning, tvätt, matlagning och till viss del sömn är bortrensat till ett minimum.
Men det är ju så inspirerande att läsa allas tankar, tips, ideer, funderingar, formuleringar, fantasier, önskningar, drömmar farhågor, målbilder, minnen, nuet-skildringar och framtidsvisioner. Från ytligaste trams till djupaste allvar! Och jag är helt galen i alltihop, fullkomligt älskar det...

...........................................

vad jag bytt... återkommer jag med för nu är min rast slut!

Nattduschat "barr"

Tisdagar, onsdagar o torsdagar har jag så mycket att göra både på jobbet, i stallet o hemma att jag oftast får ta natten till hjälp för att hinna med trivialiteter som att äta och duscha.

Just det där med att duscha på natten är lite vanskligt dock eftersom mitt hår... ...

...oj...kommer nån ihåg den tiden när man sa "barr" om håret... a, nu minns jag ju hur både min syster o jag var störtförälskade i samma stockholms-kille som kallades för Barret och som för oss lantisar hemma på Åland var det coolaste vi mött då, tror jag. Riktigt "groovy" 70-tals "barr" hade han förstås och av nån anledning (kanske hade hans familj hyrt en stuga eller nåt...) höll han o hans kompis till hos oss på mormors gård en sommar. Vi var väl en 10-12 år och vi var kära i kompisen med, det funkar när man är 12...

Minns hur vi brottades i höladan, seriöst mätte våra krafter, då innan puberteten helt slog ut våra möjligheter till vinst... för jag vann alltid... uppväxt på finskt rågbröd och åländsk havsluft var jag en oövervinnlig amazon; urstark som den röda graniten och med en plog-ståls-vilja nedärvd ur generationer av segt bonde- och fiskarsläkte... sen mesade man väl ihop totalt i tonåren... men den kraften, den där råa urkraften finns ju där nånstans... alltid...

oj... just det...håret ja, mitt natt-duschade hår... det lever sitt eget tallbarrs-liv sen under mina få sömntimmar och jag är rädd för att skrämma de stackars barnen på morgonfritids med min vansinnes-look. Men de är så snälla och artiga och säger bara som häromdan att: "nej, du är bara lite rufsig där på ena sidan..."

Zombiefritt...

I går kväll var det inga främmande väsen varken i hagarna eller i skogen...
Lugnt och spökfritt men aningens påfruset o lite halt var det när vi red ut en sväng i mörkret under den alldeles, alldeles fantastiskt, underbara stjärnhimmeln!
Bonzaij och Mano var hur vårpigga som helst och ville nog mest bara busa men höll sig i skinnet och var gentlemän hela vägen. Ja, t o m när vi travade över ängen på hemvägen... skönt det, tyckte åtminstone de två tanterna som ogärna skenar över is o stock o sten i bara pannlampans sken...nä det går bort just nu faktiskt...

Bland zombies och alien-ägg

Hemkommen från stallet nu och blöggnörden sätter sig direkt vid datorn... skäms...
När man är med J i stallet blir det ofta hiskeliga historier och fantasier på dagordningen... så även i dag när den kommande "Apokalypsen" diskuterades... J har nämligen fotat den... finns att beskåda på pixbox... där finns också de självlysande alien-äggen som "de" släpper ner i våra hagar på bildbevis... När vi red ut såg vi även evil zombie-ögon som blängde på oss från skogen... dididididididi...
Annars var det rätt lugnt o skönt i stallet, avkopplande o trevligt som alltid...

J: jag försökte sno din bild på ägget för att lägga in här men det funkade inte av ngn anledning... kanske fixar sen
verkar som länkarna blev skraltiga åxå... vaffödå... vaffö gör di på dette vise...

Fotouppdrag 5 Arrangerat Motiv

Arrangerade "mucklor" som min konstnärliga mamma skapat i keramik o tovad ull... figuren som gömmer sig bakom stenen där är liksom gjord av sin egen råvara...

a

Vart tog det lilla, lilla fåret vägen? Ingen som vet...

a

a

här har det arrangerats mera...

a

Fredagsfoto-port

En port från vilken man kan ta sig ett dopp i ån om man skulle vilja...

a

Se riktigt storslagna portar och några "nerslagna" dörrar här

a

a

Min hemma-port och jag själv då i stall-kläderna...
a
a


...som en liten hälsning bara...
a
a

Äta och sova

Det bästa här i livet är att ääääta och sooova!

Allt annat man gör är bara till för att man ska bli hungrig o trött igen, eller hur? 

Lite ironi men bara liiite... 

Ironi light.

GRATTIS FANNY!

Födelsedagsbarnet!

Tänker på dig o hur fullt upp du har det...

Ringer dig sen, puss!

Löneförhöjning...nix.

Hade stallet i morse och väderguds-teamet däruppe verkar inte ha nån inspiration längre... de kunde inte komma på nåt mer innovativt än snö-slask! Borde skickas på kurs... ingen löneförhöjning för dem i år, tycker jag. Inga skattesänkningar heller...

Alla hästarna fick täcke dårå och sen städade jag stallet, en av mina favorit avkopplingsmetoder, helt klart. Och när vi red ut i skogen sen så gjorde i alla fall fåglarna sitt yttersta för att klämma fram lite vårkänslor. De kan gott få ett rejält lönelyft och ordentliga skattelättnader...

Blir det nånsin så här igen??? Cixi o J i sommargalopp

Könsorgan av guld

365's svensk-iranske profet Navid skriver i ett inlägg om ett persiskt uttryck som betyder "guldsnoppen" ungefär och som iranska mödrar använder för att få sina unga söner att känna sig oövervinnliga o sikta mot stjärnorna, som små österländska gudar...

Kom att tänka på Freud och hans analys av det västerländska samhället där "kastrationsångest" och "penisavund" går hand i hand med Jantelagen och våra kritiska "överjags-terrorister" (min egen "term"). Om en pojkes naiva känsla av omnipotens aldrig skulle utmanas av fadern som en ouppnåelig rival blir Oidipuskomplexet en olöslig gåta... En omnipotent värdering leder gärna till en egocentrisk världsbild, kanske t o m solipsism och en känsla av allsmäktighet... det är en farlig väg att vandra, åtminstone en ensam... tänkte jag bl a.

Sen insåg jag att det verkligen är ett västerländskt synsätt det att barnen behöver liksom "tas ner på jorden", att vi behöver ett överjag för att kunna utvecklas moraliskt... Tänk att man är så påverkad av "gammel-Freud" i alla fall... det är ju bara teorier egentligen, bara en analys. Ibland tror jag att västerlänsk kultur är mer influerad av Freuds teorier än vad han själv var av detsamma... att Freud är medskapare av vår kultur... hmm. Mindre freudiansk påverkan = mindre Jantelag?!

I ett genusperspektiv blir det genast lite sorgligare förståss, för varken persiska eller västerländska mödrar (eller fäder) har lyckats att förändra det faktum att flickor (än idag) generellt drivs av både hårdare inre överjag och strängare kulturella regler... Sorgligt men sant.

Så Navid uppmanar mödrar i alla kulturer att uppmuntra även döttrarna lika mycket och unna dem en kroppsdel av guld... hans förslag är guldsnippa...

Prioritera mera...

Fick en kommentar med en fråga (från m : 70% garn) under inlägget om "familjemedlem nr 6" (som ju var jag själv) om hur det är möjligt att kunna sitta "med ett barn i taget" på fritids...

Det här är ju en riktig hjärtefråga för mig eftersom jag vet hur det ser ut på förskolor och fritidshem runt om i landet. Personalbrist, stora barngrupper, trånga lokaler som man ofta dessutom delar med skolan...mm mm.

Jag har också varit där, i frustrationen över att inte kunna göra ett bra jobb och med ständigt dåligt samvete för att inte hinna med alla, eller ens några barn...men på gränsen till utbrändhet lärde jag mig att säga ifrån och ALLTID PRIORITERA FRITIDS... INTE skolan som så många av mina kolleger under åren gjort.

Jag tycker det är helt oproffsigt faktiskt att lägga ner så mycket tid, ork o lust på förmiddagarna att man kommer helt utsjasad till sin "huvudverksamhet" och bara väntar på att få gå hem tidigt... Jag är allvarlig när jag menar att det är DERAS VAL... Ja, jag vet hur det ser ut "där ute" men när även fritidpedagogerna själva innerst inne anser att det är högre status och mer prestige att vara "lärare" o arbeta i skolan så HAR de valt själva...

Jag vill inte säga att det varit lätt att komma dit vi/jag är nu... eller ens att det alltid kommer att vara så... för vi/jag får "kämpa" varje dag med att upprätthålla den standard vi har med personaltäthet, resurser och egna (!) lokaler...

OCH jag har diskuterat detta med rektorn många gånger... Hon accepterar och menar på att det ÄR professionalitet av mig att inta denna hållning men jag har också på så sätt åkt ner en "klass" i hennes (o kommunens) kriterie-system som används vid löneförhandlingar/samtal och där skolan alltid prioriteras... Jag menar, förut när jag nästan var utbränd så låg jag oftast på högsta steget o fick löneförhöjning därefter... nu när jag ställer krav och är lite obekväm har jag halkat ner... Men det är MEDVETET, vi har diskuterat det och jag "bjuder" på det! Både för min och för fritidsbarnens skull!

Gud vad jag låter "snusförnuftig" nu... jag vet ju hur många sliter hund "där ute" och jag vill ju inte heller mena att skolan är oviktig... MEN för MIG är den mindre viktig... jag har VALT var min yrkesprofession ligger.

Bilderna från senast jag var med 12 tjejer och bowlade.

"Grafitti"

En av mina "gerilla-stickningar" här i Norrtälje...

Passar mig att sticka sånt för jag tröttnar om jag ska sticka på samma sak för länge.

Har i o f s stickat en hel tröja nu, klar i förrgår var det visst... Den har samma "design" som stick-grafittin i det här inlägget

Familjemedlem nr 6: ca 64 kg

Japp, det är jag det. Här, på jobbet för några dagar sen...
På eftermidda'n när det är lugnt på fritids har man tid för ett barn i taget...
Jag har ett fantastiskt jobb verkligen... Fritt på så sätt att man kan driva nästan hur stora och ambitiösa projekt man vill, orkar och anser att BARNEN har behov av men man kan också välja att vara NÄRVARANDE i vardagen. Möta barnen där de är och FINNAS där...
Låter lite "floskligt" kanske men är VIKTIGT, absolut övertygad om det.

Frihet förresten...

... är ju ofta ofta att välja bort saker, eller hur?

Internationella Kvinnodagen

Firar på favoritfiket här i stan. Och med Schaman!

Blogging, böcker o foto...

Kvinnor kan o vill; det är mitt motto!

Tänk att det inte alls är så länge sen som kvinnor inte hade den friheten att VÄLJA som vi har i dag. Sen att "den fria viljan" styrs av marknadskrafterna o en massa annat det är ju lite tragiskt ibland. Eller tragiskt... ett starkt ord kanske när man tänker på hur kvinnor har det i många andra kulturer... En tanke till alla som kämpar för kvinnors frihet idag.

Stall Räfsja

Eva-Mia i "övre" stallet har gjort en hemsida om sin connemara Zinzano som jag fotade och la in i det här inlägget för inte så länge sen.
Nu har hon presenterat alla hästarna från både övre o nedre stallet med bilder o lite fakta. Kul.
Vi i "nedre" stallet har lite mer långhåriga o vinterpälsade heppor men de är fina ändå!
Kolla in http://www.extremponny.se/. Stall Räfsja...

Fotouppdraget-Nerifrån o upp

Liiite trötta men ändå färgrika tulpaner nerifrån...

Annat som är uppifrån eller nerifrån finns här.

Fredagsfoto-Främling

En främling med mörka ögon på husväggen

här hos fredagsfoto döljer sig fler främlingar

Listan

Min andra, långa 365-lista som jag nyss, nu i nattens timma knattrade ner hamnade ju under datum 5 mars eftersom jag började på den då och sparade den som utkast. Men det var ju inte meningen egentligen... Hur gör man om man vill spara ett utkast men få det under det datum man publicerar det?

Blodgivare

Häromdagen när jag var på väg hem från stallet såg jag att blodbussarna stod i hamnen. Fick för mig att göra slag i saken och anmäla mig som blodgivare. Har funderat på det länge men inte har det blivit av. Nu läser jag ju 365 varje dag och för nån vecka sen var det ju en av "sakerna"... att ge blod. Så den bloggen har påverkan... jag fick "tummen ur arslet".

Så de tog prover då och om allt är bra så får jag en kallelse om 4-6 veckor.

A

Tog foto på mitt lilla plåster i armvecket men kameran är kvar på jobbet. Lägger in senare.

Uppdaterat med fotot nu, som Ni ju ser.