Sakta in, dröj på stegen, stilla dig och betrakta omgivningarna.
Dämpa hågen men varsebli.
Insup varat. Omvänd det med sinnena vi har, sinnena vi fått att frammana världen med.
Se saker uppifrån, lyssna till ljuden inifrån, smaka utanför tungans små lökar.
Förnim lukter genom andra kanaler än näsans två och upplev huden... inte som en hinna... inte som ett skal som särskiljer
dig från
dem utan möjligen som en våg, en böljande rörelse mellan
digsjälvet och
deandra.
Känn viljan som en öppning i existensen.
Som en port du kan ställa upp och därmed välkomna tillvarons alla delningar. Eller låsa, rigla och spjärna emot.
En grind; som stänger in eller släpper ut de får du vill valla. Den fåraskock ditt öde blev att driva.
Ge upp. Ge efter. Ge vika; böj dig inför det att ingen människa är en ö.
Var viss i vad som är äkta men tveka
alltid inför den obevekliga strängheten i de självklarheter du möter.
Slut i din famn ambivalenta tankar och lunka vankelmodigt stolt.
Se förseningar som ett erbjudande att förändras, att förbättras och att förundras...
Sakta in, dröj på stegen men skynda ut från upptrampade stigen.