manotantens strategier

söndag 31 oktober 2010

Oktooober

Min absoluta favoritmånad gick för fort.
Alldeles, alldeles, alldeles för fort gick käraste oktober och som vanligt känns det som jag inte hinner, inte hinner, inte hinner...

Men vad är det jag ska hinna?
Eftersom jag numera är nykter och avgiftad listoman, dvs jag skriver inga to do listor längre, så kan jag inte påstå att jag vet vad det är jag skulle hunnit.
Och det är ju skönt.

I stället för alla göra-listor jag så maniskt plitade ner förr var ju tanken att jag någonstans skulle notera allt jag verkligen GJORT. En have done lista.

Det är inte lika lätt det.
Att komma på vad man ska/måste/borde göra går som en dans. Som om det fanns i generna.
Att skriva ner vad man gjort, helst genast när man gjort det, är något man måste träna på. Lära sig.
Tydligen.

Försöker komma på nu all nytta jag gjort i oktober...
Hmmm... svårt.
Men:
Stortvätt härom veckan t ex.
Jag har städat och skurat en hel del i stallet.
Jag har smort sadeln och tränsen och tvättat täcken.
Ridning i stort sett varje dag på väldigt pigg och busig Schaman.
Jag har snart fixat tandproblemen.
Har varit på lokal och dansat, det är nyttigt.
Jag har faktiskt köpt en vinterjacka. Opraktiskt icke-svart är den; dimmigt naturvit men varm och snygg och skön och bekväm och... ja, väldigt opraktisk, men ändå.
Jag har städat hemma också, tro det den som vill.
Och på jobbet...
Ja, när jag tänker nu på allt jag gjort på jobbet... det är ju så mycket att jag borde ha medalj egentligen.

Finns mer, ojoj, det finns mer men nu känner jag hur det suger i måstegöralistnerverna på ett väldigt obehagligt sätt.
Det är tydligt att som den forna list addict jag är kan jag tydligen inte skriva några listor alls längre innan to do, to do, to do recepterorerna kickar igång och jag är snubblande nära ett rejält återfall.

Och det vill vi inte, det vill vi verkligen inte.

(Jag får fuska lite på jobbet... jag måste erkänna att jag brukar det ibland... skriva härliga, förfärliga och nedbrytande to do listor på jobbet...)
Ajajaj.

söndag 24 oktober 2010

Happytaggat

Tog in hästarna tidigare i dag så de skulle slippa regnet.
Mockade och fixade medan de stod och mumsade hösilage och mysfrustade lite då och då.
Jag vet att jag sagt det förut men åh, vilket trevligt ljud det är; hästar som tuggar på hö.
Får nog gå under happytaggen det. Sssjoo.

Sunk

Hade glömt hur sunkigt det är ute om nätterna på danshaken, nattklubbarna.
Hur man klibbar fast i golvet, hur t o m plastpalmerna slokar i hörnen.
Och jag menar, jag är ingen kräsen sort, jag... står ut med det mesta men det luktar fööör bisarrt, det gör det.
Stinker parfymöverdrift, råsvett, dålig andedräkt och gamla spyor, gör det.
Och värst av allt är att det verkar vara helt comme il faut nuförtiden att passa på och smygfisa där på dansgolvet... ideligen, ideligen. Iieeeuuw!
Kan inte minnas att det var riktigt SÅ illa förr men kanske var man fullare då, kanske var det tobaksröken som kamouflerade skitlukten eller så var man bara mindre kräsen...då, på den gamla goda tiden.

fredag 22 oktober 2010

Uppnypt


  
stulet här

Lite datortid nu. Underlig tidpunkt, halvåtta på morgonen. 
Känns uppnypt.

Att jag har full access till sängsängen fram till tio eftersom jag inte börjar jobba förrns elva... att jag ännu inte rasat samman över att det faktiskt kom en mordormorgon i dag med och genast dragit mig tillbaka under bolster och dun... att jag nu minsann sitter här i stället, förvisso glosögd och panikslagen med intellektet på drönarnivå men artificiellt upplivad på koffein och åtminstone kroppsligen i upprätt ställning... ja, DET är än mer egendomligt. 

De andra redan utsprungna ur huset, utsprungna i nysnön med lågskor på fötterna. 
Upp- och ut- och ivägsprungna är de. 
Ryckta ur morpheus rike; ilskna och nyduschade och ivägsprungna till de stora maskinerna är de.

Och snart jag med. Till pedagogmaskinen. Okallad.
Tragglandes.

Tog en titt på sånt jag skrivit nu... både skickat och sparat och ratat. 
Och det var då ett evinnerligt tragglande och knotande här med. 
Ett tjat och ett gnat och ett evigt klankande på verklighetens råa, uddiga väsen. 
Det slags sträva jämmer som jag ju egentligen har någon slags föresats att undvika. 
Egentligen. 
I alla fall här. 

Mer sällan jag lyckas med det.
Verkar det som...

Beklagligt... men vad gör man när debaclen kommer slag i slag och det är allmän baisse på livsbörsen?

Nä, det må vara femtiårskris eller nåt klimakterianskt förstadium, bara vanlig existentiell ångest, sömnbrist eller någon allvarligare nedbrytningsprocess som drabbat mig men det verkar som det är dags, så ini helsikke dags, att bryta upp någonting.
Bryta upp, riva ner, stanna till, gå ur, hoppa av. Någonting.

Men det är fult.
I ett samhällsmaskineri som förespråkar tillväxt och utveckling och ökad vinst är det mycket fult.
Att stanna till och hindra framfarten.

Och jag vet ju; jag kommer inte, kommer inte, kommer inte att göra det.
Kommer inte att hoppa av eller stanna till.
Det är jag alldeles för good girl för.

Ändå, ändå, ändå. När mitt mummelmantra blivit; "det går inte, det går inte, det går inte, det här går inte längre..." då är det nog så ini helsikkes dags, ändå, ändå.

Men till vad?

Till vad?

Tänkte på inlägg jag taggat med etiketten "happy" här på egna bloggen. Kanske kunde de ge en liten fingervisning om vad det är som brukar göra mig lite mer så där glättig och sorglös som man väl trots allt är ibland... 
Kanske kunde happytaggen ge en fingervisning till vad det är man vill hoppa av, var det är man vill stanna till, när och hur och varför man vill hindra framfart.

45 inlägg (av inalles 538) finns det bakom "happy" och inventeringen visar på fyra starka trender. 
Fyra fenomen...
I varje happyetiketterat inlägg dyker minst en men ofta två och inte sällan alla fyra upp.

Det är förstås Hästen, Hösten, Konsten och Kaffet (den numera, av laktosskäl ratade statoillatten bl a).

Ja, det är förstås Hästen.
Det är utan tvivel Hösten.
Det är självklart Konsten och 
det är utan tvekan Kaffet. Fikat.

Men kan man hoppa av till det? Till konsten?
Kan man stanna upp och bara fika?
Hindra höstens framfart mot vinter och vår?
Gå ur maskinerit och rida iväg mot solnedgången sådär bara som en annan lonesome cowboy?

Kanske.
Men inventeringen fortsätter...

fredag 15 oktober 2010

Needs

Thus my needs;
Dammsugare, dator och vinterjacka, tandläkare, restskattsmedel och avgassystem till gammalvolvon.

And the outcomes if denied;
Kvalsterattacker, uppdateringsångest, frysskador, kindtandsvånda, fogdelifogden och transportmedel som låter förfärande likt en Penta utombordare.

Men de blir te å välja... å te å ta lite pö om pö.
Det är sånt som gör livet så där glatt som en platt hatt ungefär. 

Annars så är det bara bra... iaf nu när neutrofilerna gjort sitt.
För det är ju höst!
Långt ifrån sommarfusket men ännu inte närmare jul än att man kan ledas i ljuv förhoppning att bigotteribalunsernas baluns inte riktigt är for real...

Postat en del blarr idag också som jag trots allt har jag hunnit med att skriva eller iaf påbörjat och sparat ibland här.
På lånad Mac.
Och på lånad tid. Lånad från Hypnos, sömnens vackra bevingade gud.

Postat några jo men jag gillar icke att blogger gjort om så att inläggen dateras efter publiceringsdag och inte den dag då de skapades/skrevs.
Bäst vore eg om man kunde välja själv... och det kanske man kan förresten men i så fall har det gått mig förbi hur man gör.

Ssssch!

Kunde tänka mig en timmes lugn och ro emellanåt.
Absolut tystnad.
Absolut största möjliga tystnad.

20 frågor

Eller 24 var det visst. Utmanades av ms Pink Pitchfork på listelilista.
Okidoki:

1. Ta närmaste bok o slå upp sid 18, rad 4. Vad står där?
Skär bort huvudet på sillen. Lägg sillen i marinaden

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Citronmeliss i kruka. (Ni fattar att jag sitter i köket, va)

3. Vad är det senaste du såg på tv?
Cold case i onsdags.

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är?
Gissar tio över sex... (den var två minuter över).

5. Bortsett från datorn vad hör du nu?
Köksfläkten, en klocka och min mans monolog...

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Gick genom stan till bolaget nyss... och var ju rastvakt på jobbet tidigare. I går red vi annars lilla rundan i snöblandade stormbyar, det var nice.

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här utmaningen?
Vinpavor och cognacsflarror.

8. Vad har du på dig?
Ombytt och klar för stallet om en stund så det är bruna ridbrallor, varm ylletröja och randig halsduk. Tyvärr märker jag nu att höger strumpa har ett hål vid stortån, så dem kommer jag att byta då jag inte står ut med sånt.

9. Drömde du något i natt och i så fall vad?
Det gjorde jag. Och det var säkert Freudianskt så det räcker men minns bara att jag hade lockigt hår.

10. När skrattade du senast?
På jobbet när fredagstramsigt barn jämförde mitt virkade Mumintrolls huvud med en av fritidspersonalens "pille" som han sett när de var i badhuset... Åh, vad jag, vid tillfälle, ska tracka "pilleägaren"!
Tråkigt bara att Mumin efter detta aldrig kommer att vara densamma...

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Oj, bl a en tavla med en fiolspelare; en litografi är det, av Bo Nilsson, en klocka, en anslagstavla med tretti papper, en griffeltavla där det bl a står "I'm a sucker for bekräftelse", en massa vykort instoppade under dörrkarmen, en tavla till som min svärfars farfar gjort, ett diplom från ridskolan, sju ax av korn eller råg, är inte riktigt hundra men jo, jag tror det är korn.

12. Har du sett något konstigt på sistone?
Massor men att Pmaken redde upp i kökskaoset nyss var bra konstigt att se faktiskt.

13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Jorå, jag är en riktig sucker för såna här listor egentligen jag.

14. Vilken var den senaste film du såg?
Alltså i lördags fastnade jag framför en 80 tals film som slutade vid halvtretiden. Vet ej vad den hette (kan kolla) men den var riktigt urusel!
På bio har jag inte varit på evigheter, tyvärr.

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
En hästgård, en Merca med fyrhjulsdrift, en riktigt dyr vinterjacka från Peak, eller två... en lägenhet till min dotter som tröttnat ordentligt på att bo hemma, en dito till min son och körkort till dem båda... en jorden runt seglare till min man så han kunde förverkliga sina drömmar och jag mina, i lugn och ro hemma på gården, när han är ute till sjöss... en dammsugare, en dator, en alldeles eeegen... och så skulle jag betala tandläkaren i förskott.

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Jag har spelat av Thåström en hundring el kanske två vid roulettbordet när jag jobbade som croupiere.

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik eller skuldkänslor, vad skulle det vara?
Skulle typ stänga ner hela äckel USA och hand it back to the native americans.

18. Tycker du om att dansa?
Mycket men jag vet inte om de andra på dansgolvet tycker om mitt sätt att ta så stor plats.

19. George Bush?
Creepy

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp flicka?
Frej resp Fanny.

22. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Ja... och i så fall i Köpenhamn, Berlin eller -trots äcklet- i New York.

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Brukar väl va Pelle som hänger där vid pärleporten men however;
om han sa "A ja, du gjorde så gott du kunde" skulle det vara helt ok. Mer än så kan man liksom inte göra och "good enough" är mitt mottomantra ju.

24. Vilka fyra personer vill du att ska svara på de här frågorna?
Obama, Gandhi, Moder Theresa och Jimmie Åkesson eller vem som helst som känner sig manad...

B människa

Nej, jag har aldrig tvivlat på att jag är en B individ.
In i märgen.
Utpräglad.
Inga procentsatser åt nåt A håll över huvudtaget.

Har en kroppsklocka som kräver att dygnet består av minst 27 timmar för att sov- och vakentider inte ska krocka med varandra eller med A samhällets normer och antika värderingar.

Som det är nu räcker tiden inte till alla de kvällar och nätter när jag, B människan, är som mest aktiv, kreativ och uppåt.

Räcker inte till sen heller förstås, dygnets futtiga 24 när det kommer till den sömn man så väl behöver. För så snart man lagt sig måste man upp... mitt i den kroppsliga natten... mitt i ljuvaste REM sömnen.
Upp bara för att nån slags brödföda ska tjänas in. Upp bara till en värld som förhärskas av 1800 tals uppmetuppenordning, solenstårmittpåhimlenfascism och morgonstundharguldimunddiktatur.

Och då blir det så där trögt igen förstås.
Med mödosamma steg och drönarintellekt släpar jag mig dystert genom förmiddag och tidig eftermiddag. Inget hopp och ingen tro. Lugubert och träligt så in i bängen kan jag lova.

Först framåt åttatiden på kvällen är det som om andarna kommer till liv och sen vid tjugotvå har tungsinnet lättat helt och plötsligt syns ett helt hav av möjligheter och aktiviteter..brister nästan ut i lovsång jag då... av pionjäranda och nybyggarmentalitet.

Men är man en så pass utpräglad B typ, då hjälper inte fascistoida tillrop om att gå och lägga sig i tid eller äta ordentlig frukost vid nollsjunollnoll.
Nattning vid tiotiden är för en B människa som för en A typ att borsta tänderna vid fjortontiden och försöka djupslafa 8 timmar.
Det känns in i märgen fel och även om man gör det, verkligen tvingar in sig själv i en annan dygnsuppfattning, så hjälper inte det mot drönarkänslan man får av att alltid stiga upp mitt i kroppsnatten.
Nä.
Så nu har de fått en medlem till här.

Tro

Men, alltså.
Den som väljer att inte tro på solidaritet. Inte tro på gemenskap.
Den som väljer att inte tro på ödmjukhet, förståelse eller tolerans.

Den väljer att kastas ut i livet utan samband.
Utan tema, utan innehåll och utan uppkoppling mot det kosmiska nätet.
Den väljer att vara i intet.
Den väljer att leva utan tro...
Och utan tro blir "vår färd blott ett meningslöst irrande mot den vissa döden".
För att citera Dagerman.
Alltså.

måndag 4 oktober 2010

Han vill men kan inte sova...

Var väl Lovis som sjöng så om vargen som ylade i nattens skog.

Vargparet i Rialaskogarna, bara några mil härifrån, fick ju historisk tillökning i våras.
Inte på över 150 år har det fötts vildvarg här. Fyra valpar blev det; tre hannar och en tik.

Och nu sjunger de om nätterna. För att stärka sammanhållningen i flocken, hålla kontakten och markera revir.
Man kan åka på safari där nu tydligen för att höra dem gny och yla i mörka skogen.
Lyssna annars här på ulvtjut... Ödesdigert och ensamt låter det onekligen.

Ett rådjur om dagen smaskar de i sig men eftersom reviret är det minsta i Sverige och mycket nära bebyggelse och tamboskap har de även rivit får och nån kalv, vad jag förstår.
En hund blev visst attackerad och dödad också. Vargar ser hundar som rivaliserande inkräktare och försvarar sitt revir.

Innan dess var de ganska väl sedda ändå, ulvarna, men nu har de ju fått sina belackare.
Beklagligt men förståeligt.
Jag debatterar varken för eller emot, jag egentligen... varken för eller emot vargskydd eller skyddsjakt.
Ett klassiskt dilemma förstås det här; människan vs naturen.
Reviren är för små, det är vi människor skyldiga till men att bönderna vill ha sin tamboskap i fred fattar man ju och att hundägare vill kunna gå på prommis utan att bli av med älsklingen, det tror jag det.

Vargarna är hursomhelst fascinerande vackra djur och min absoluta grundinställning är nog ändå att vi humans inte har större eller mer självklar rätt till mark och livsutrymme än dem.
Inte mindre heller kanske, men i kampen om reviren är vi människor så exceptionellt mycket mer rovgiriga och snikna, och kör med så mycket mer fulspel än vargarna, att man vill hålla på dem bara för det.

MEN, säger jag bara. Trots min PK:iga inställning och stoora sinne; när det kommer till kritan...
 När det kommer till den kvällen...

Den kvällen jag hör vargen gnyla när jag rider i pannlampans sken i skogsmörkret...
Den kvällen jag ser skuggor vid sidan av stigen eller reflekterande ulvaögon vaksamt följa oss från dunklet uppe på kullen...
Den kvällen Schaman stannar till och drakblåser inför rovdjursvittringen, den kvällen jag känner hans hjärtslag genom sadeln; flyktberedd med öronen spetsade mot ljudet av vargatassar i vitmossan...
Den kvällen...

Ja, SOM jag skulle fega ur den kvällen och ropa på polis och jägare och morsan med!
Ja, som jag skulle tappa all politisk korrekthet och upplysthet, all kristenhet och all västerländsk humanism nästan.
Den sitter djupt i mina hedniska, nordiska hjärnvindlingar trots allt; ulvaskräcken.

lördag 2 oktober 2010

Rhinovirusen har paaarteey

Får väl hoppas att mitt immunförsvar orkar mobilisera sig och bekämpa min rediga, bonniga höstförkylning nu då.
Att de vita blodkropparna; min inre arme av mördarceller och makrofager och lymfocyter och allt vad de heter de där tappra minisoldaterna... att de har fighting spirit nog... att deras ledare har strategin klar och lyckats ingjuta moral och mod i barm och blod... att de tar striden.
För snoret är grinchen-grönt nu och slemmet smakar unkna, halvtuggade ormar.
Till det ögon som tåras, bihålor som molar och febersvett som rinner för att i nästa stund stelna till isrännor på huden när frysfrossan kickar in.
Det är precis så trevligt och snyggt som det låter.
Riktigt Floridanaajs är det!
Solbränne- o kritvittleende- fräscht är det.
"Have a nice day" och sånt hurtigruttigt och sandstrandsreklamestetiskt är det.
I alla fall om man jämför lite.
Både pest och kolera är etter värre, det vågar jag slå vad om.
 
web statistics