En skön lördag

I dag sov jag till kvart över elva och sen åt jag frukost på konditoriet som ligger högst hundra meter från vårt hus och där de lyckas så superbt med min fika favorit Vaniljhjärtan. Jag satt ute på deras terass som om somrarna är överfull men nu helt öde förståss. Alla som passerade för att komma in på fiket hade nån kommentar om det kyliga med att fika ute men det var verkligen knökfullt inne på fiket, jag hade alla stallkläderna på, solen sken så vinterstarkt och jag kunde ta en cig till kaffet så jag var heeelnöjd där jag satt.

Och vackert är det i Norrtälje även på vintern. Inte så bra bild dock, solen sken starkare än det ser ut...

På väg hem tog jag en bild på en stick-grafitti från mascuerade på vår gård. Såg den bara för någon vecka sen, men vet inte hur länge den suttit där. Fin är den i a f.

Här nedan är en av mina som jag satte upp en kväll i början av januari. Den lyser upp min väg till jobbet. Känner för att sticka en tröja i ungefär samma färger, lite spretigt så där.

Ja, sen fortsatte min sköna lördag med mockning av hästskit och lite ridning på Ängen vid 70-tals huset, där det inte är så halt och hårt som överallt annars. Mano var arbetsglad och very nice att rida och vädret var fortfarande fantastiskt.

Väl hemma insåg jag att en tur till Coop var nödvändigt om vi inte ville dö svältdöden och för att känna mig lite duktig också tog jag med alla tomglas och slängde dem på återvinningsstationen. Handlade sen utan alltför mycket ångest (jag Hatar att handla!) och så hem igen för att med sonens hjälp fixa Lasagne, god sallad och en blåbär/hallon paj m glass till efterrätt. Det gick ner, det gjorde det...

Lite ångest fick jag stå ut med sen när jag var tvungen att betala en del räkningar...för det Hatar jag också, så till den milda grad att jag inte kan förmå mig att betala alla på en gång utan måste dela upp dem, några per dag...men så blir jag ju aldrig klar i tid heller, suck. Men nu är det gjort och annars har det ju verkligen varit en skön lördag!

Snart blir det lite sudoku och så hoppas jag att jag drömmer nåt eftersom 365saker hade ett inlägg om det o jag blev inspirerad... På nåt underligt sätt lyckas de alltid inspirera där, så kolla in 365... om ni inte gjort det redan.

Prioriteringar

Försöker få någon ordning på min tillvaro just nu... allt verkar bara flyta omkring, jag får ingenting gjort och har t o m svårt att se vad som behöver göras. Jag måste proiritera och organisera och sen verkligen göra det också... allt det som ska göras.

Kanske skulle jag börja med infernot i köket men jag har en känsla av att om jag låter det vara tillräckligt länge så löser det sig av sig själv på nåt sätt... förr eller senare behöver väl någon stekpannan och då måste denne någon diska den... då löser sig åtminstone just det problemet.

Dessutom finns det förståss en massa jag hellre vill göra, som är mycket roligare så jag tror inte inte köket hamnar på prio ett.

Näpp.

Bloggnörd

Nu när även jag har gett mig in i blogvärlden har jag märkt två saker...
1. Man får väldans ont i arslet av allt sittande vid datorn... för det finns hur mycket som helst att läsa ju... som man inte brytt sig om alls tidigare... då innan man nördade ihop alldeles...
2. Man får väldigt lite annat gjort... men det fick man väl inte förut heller, nej...

Oskodd

Sen sist har vi faktiskt kunnat använda ridbanan, så lite jobb har det blivit och Mano är så arbetsvillig och trevlig. Men nu är det värre än värst och så halt att vi nog inte ens kommer ut på stallplan som är en enda skridskobana. Mano är ju, och har alltid varit oskodd så det här är sämsta vädret för honom som inte har något fäste alls på isen.
Synd för han är verkligen pigg och fräsch just nu.

Ingen ridning

Det blir inte mycket ridet nu när det är så hårt och halt men då kan man i stället passa på att jobba lite med NH övningar från marken.

Mano gillar det... när han får fundera över vad tanten menar egentligen.

Han fattar snabbt om jag bara gör rätt och är tillräckligt tydlig.

Sen, när han får beröm är han ganska nöjd med livet och mycket mindre rastlös... men visst skulle han allra helst få springa fort, fort med en halvt skräckslagen tant på ryggen och bara få visa hur enormt stark och snabb och smidig och bara bäst han är...

Väntar på ryck

När jag tittar ut genom fönstret nu är det så underbart vackert vinterväder att det faktiskt är ganska svårt att fortsätta vara på dåligt humör... även om jag är ganska envis till naturen... eller det är jag ju egentligen inte... inte så där idiot-envis att det är omöjligt att ändra åsikt...
Om det är något jag har riktigt svårt för så är det just envishets-idiotin som finns... nej,nej, inte klaga på andra nu... bättre rannsaka sig själv...

Har haft väldigt, väldigt svårt att få saker och ting gjorda sen ca två veckor tillbaka. Kan ju försöka skylla på att jag varit sjuk men det har liksom varit värre än så!
Normalt sett gör jag allt som har en deadline i sista minuten och andra större vardagsprojekt får vänta på ett ryck som brukar komma med ganska jämna mellanrum. Därför är jag rätt cool däremellan och behöver inte jaga upp mig och springa omkring och göra onödiga saker som att småstäda t ex. Nu har inget ryck infunnit sig på bra länge och nu börjar det liksom hopa sig en hel del... det som är annorlunda nu är att jag har lite halvpanik över allt som jag borde, måste och skulle vilja göra... jag är helt o-cool men får ändå ingenting gjort och det känns som om hjärnan blir helt låst och jag kan verkligen inte tänka på något annat än alla måsten!!!

Då såg jag nu på 365saker att deras senaste inlägg handlade om att strukturera sin tillvaro för att frigöra hjärnan...

Bomullsmarsvin

Har varit internetlös ett tag och lika bra är väl det eftersom jag även varit sjuk och på ett jävligt dåligt humör!!!

Har gått från att irritera mig på alla runt omkring mig och deras eviga tjaaat, till att verkligen, verkligen irritera mig på mig själv som inte kan "stå över" såna småsaker som inte betyder nå't egentligen.
Inte kunde jag låta bli att nämna mitt dåliga humör här heller... suck.

De små "bomullsmarsvinen" har några tjejer gjort på fritids där jag jobbar. De är så söta och muntrar faktiskt upp mig lite.

Diskträsket

Har varit en fullpackad dag med jobb 9.30-18.30, styrelsemöte på ridklubben 19.00-20.30 sen till Coop en snabbis för att överlevnaden skulle säkerställas här hemma (det fanns verkligen INGEN FÖDA att inta), så till stallet för snabbmockning och lite löslongering(=bus på banan) innan nattfodring.

Så hem packa upp matvaror och röja upp i diskträsket... Helt traditionsenligt är det väldigt sällan någon av de andra familjemedlemmarna som känner sig manade att göra detta.

Ingen är dock rörelsehindrad eller förståndshandikappad på ngt sätt så jag tror inte det föreligger några fysiska eller mentala hinder för det hela... i a f inte för de mänskliga familjemedlemmarna.

Hästen får nog inte plats i köket och Katten har väl lite svårt att nå upp till kökskåpen...

Nåväl.

Sonen

Sonen (från förra inlägget) tycker väl att det är lite nördigt med Tant-bloggar men han är till sin natur klok, vänlig och överseende, ja faktiskt en av de mest accepterande personer jag känner.

Han dömer ingen och har väldigt få fördomar. För sin ålder har han stor insikt om den mänskliga själen och livets mysterier.

Konstnärlig är han dessutom och tonårslatheten är av det kreativa, "hälso-ekonomiska" slaget som bara visar sig i icke-görande av saker som ändå inte är viktiga... bojkottar egentligen bara oväsentligheter som att städa, ta ut soporna eller plugga mer än absolut nödvändigt.
Stora kraft-besparingar att göra där, som sen kan tas ut när det behövs, till Viktiga saker som betyder nå't. Way to go!

Eftersom mitt främsta, ja enda mål inför den enorma uppgiften att fostra barn var att de skulle utvecklas till godhjärtade och eftertänksamma individer så... mission accomplished!

För jag har ju en godhjärtad och eftertänksam dotter också... men henne blir det nog lite svårare att övertala till att figurera i morsans nörd-blogg... även om den är anonym och helt oläst.
Men jag ska fråga.

Familjemedlem nr 3 ca 80 kg

Son

Blankis

Idag halkade vi omkull Mano o jag.

Blankis; osynlig under snön på vägen, inget fäste alls.
Men det gick bra, Mano la sig på sidan bara, så lugnt o försiktigt.
Både han o jag blev mest förvånade o undrade vad som egentligen hände och hur vi hamnade där på marken.

Japp

Möte med Mano

Mildare nu, 0-gradigt när jag var i stallet.

Hade kläder för betydligt kyligare väderlek... vart på tok för varmt.

Annars var det en riktig guldkväll m hästarna som tycks kommunicera så mkt mer när man är solo och mer fokuserad, mer närvarande själv.

Svär på att man kan höra dem kommentera boxgrannens smått irriterande sätt att tugga hö och slörpa vatten eller min oerhörda långsamhet vid fodringsdags...

Telepati? Nej, alla som har m djur att göra känner säkert igen sig o vet att det handlar om att läsa djurens kroppsspråk, inget flummigt alls.

möte sommaren 08

Men liiite flummigt blir det allt sen när jag står med Mano helt lös nere på volten under stjärnhimlen och han är helt fokuserad, totalt närvarande... blåser lätta puffar i mitt öra.


Då är det ordlös kommunikation på hög nivå och det är känslor, stämningar o urgamla minnen som han förmedlar. Kontakten, närvaron, mötet med detta andra väsen är besjälat på ett sätt som naturligtvis är nästan omöjligt att beskriva.
Många har försökt... och några har ju lyckats... mycket bra har jag läst på nätet. Ska försöka hitta ngt kanske...
Flummigt är det iaf, helt out there.

Kylan

Gillar kylan.
Hästarna me, de gillar kylan bättre än sommarvärmen, helt klart.

Faktiskt förvånansvärt få människor som klagar på vädret just nu, hmm... ja menar, annars är det väl det vi humans gör... hela tiden...
Det är för varmt, för kallt, för blött, för torrt, för mörkt, för ljust(?), för blåsigt, för stilla(seglare), för mycket eller lite av de ena o de andra... mycke tid som går åt... men allt som styr oss rör oss.


Iväg till stallet nu. Kvällspasset o kanske lite ridning på banan. Den är helt ok att rida på faktiskt, allt annat är ju hårt och/eller halt nu.

Störst och minst - 525 kg och 2,5 kg

Nyss hemkommen från stallet och en ridtur i kylan på den kroppsligen största familjemedlemmen...för dagen vinter-galen och tog sig för att bocka 3-4 rejäla språng på raken, överlycklig över att underlaget nu var... hmmm bock-bart... nej ridning är ingen tantsport ens på hobbynivå.

Underlaget var inte direkt avramlings-vänligt dock så jag höll mig kvar på ren vilja, baske mig!

Schaman sommar 08

Katten då, på bilden i förra inlägget, är sålunda den minsta familjemedlemmen (om man räknar bort damm-råttorna här hemma... eller damm-bävrarna... oj, de kanske är större än katten ändå...) men en stor personlighet är hon ju förståss... som alla katter.

Enögd blev hon i somras då veterinären amputerade ögat efter en stooor skada på hornhinnan som antagligen uppkommit när kaxiga Pipsy försvarade sitt revir meddelst ett rejält slagsmål.

Jajamen

Testing

Testing, testing...

Ja precis, en bloggj-l till...

Kommer inte att handla om kattuppfödning i a f...

Inte om te-sorter med sting heller.