manotantens strategier

måndag 29 november 2010

Advent

Börjar skönja grinchfläckarna nu, de brer ut sig mer o mer och snart täcker det gröna hela kroppen. Vid lucia brukar morrhåren sticka ut, ögonen gulnar och tänderna med.
Men i år ska jag försöka ignorera denna metamorfos.
Jag ska bara flyta med... kanske t o m känna en viss tillfredsställelse över att jag kommit så långt i livet att jag verkligen inte bryr mig om måsten o borden.
Det är indeedindeed någonting att känna tillfredsställelse över kan jag lova!
Och statoils lussebulle är fortfarande bäst...

torsdag 25 november 2010

There must be some kind of way out of here

...said the joker to the thief.
There is too much confusion,
I can't get no relief.

Inte många i denna världenvärlden som kan smida texter med sån spänst och smoothness utan att falla platt, utan att förlora skrovligheten, det knotiga...det självfallna.


No reason to get exited,
the thief, he kindly spoke.
There are many here among us
who feel that life is but a joke.

... so let us not talk falsely now, the hour is getting late.

DylanDylan kunde han. Jo, så ini bängen kunde han...


Outside in the cold distance 
a wild cat did growl.
Two riders were approaching
and the wind began to howl


Sonen påstod att någon sagt om "All along..." att Dylan created an angel... Hendrix gave it wings.

Men egentligen vet jag ju inte riktigt varförvarför de här orden tilltalar mig så... inte vet jag heller hur de är menade att tolkas ursprungligen och inte vet jag vad som är upp eller ner jag, men ändå... för mig har de antagligen -som alltid- något att göra med den här ödsligheten, den här svartheten och den här evigteviga ensamheten vi stackars människor dras med... utan ände.
De här rollerna vi tvingas spela utan ände, utan ände

Businessmen they drink my wine, plowmen dig my earth.
None of them along the line know what any of it is worth.

onsdag 24 november 2010

tisdag 23 november 2010

måndag 22 november 2010

Raska på får man

Då jag ju fortfarande inte har någon egenegen datordator jag utan får hålla mig till mobilsurf oftast så får man fasiken raska på när man får tillfälle

Raska på över isen som räven, hukandes i månskenet, i vinternatten, i snön, dragandes med svansen som en kvast.
Raskandes över isen, över dagar och nätter och mörker och ljus, raskandes, dragandes, rappandes på.

Jo, man får raska på om man vill ha nåt sagt...
Och en kyrka är det, nätet, etern. En religion och en kyrka som tillhandahåller bikt och predikan, kommunion, sakrament, mässor och bön.
En gemenskap och en ensamhet så lik våra religioners.

Men man får rappa på om man vill ha något sagt.
Och varför vill man ha något sagt? Egentligen?
Det kan man undra över länge och ångra med men ha något sagt vill man.

Och går man längs en gata i snöslasket och hör ett skratt man minns så svider det till, ett blixtsnabbt hugg i lungan.
Vill man ha något sagt?

Och sitter man på ett fik; omgiven av kaffedoft och den slags värme som kommer ur feta bakelser och söta belöningar då kan man tänka att ens nordiska tungsinne kanske är kärvare än snöglopp på E4:an, stretigare, strävare och beskare än malört men hur ljuvligt, ljuvligt det förenar sig med novembermörkrets magi. Gifter sig med motighet och tristess, saktmodighet och blixtsnabba hugg...

Och om man sen gråter i hissen eller skrattar för sig själv kan banaliteten i det skingras i samma stund man inser det universella i att skratta och gråta och falla.
Det universella i att varje vinst har en förlust och att varje nederlag äger en seger.

Och har man ingen egenegen datordator och vill ha något sagt, får man fasiken rappa på med orden, får man verkligen.

Och pathosintolerans får man ignorera ibland när man har tillgång, access och tillfälle... får man verkligen?
(luktar tonårsliv dikten här nedanför men vaf, man får ignorera sånt, man får raska på bara...)

Lite pathospathos i novembergröten

Minns nacken
och skrattet
den uppfällda kragen
och skrattet
minns rösten
fingrarna
gråregnet
revan
i luften

minns orden
orden
ovanifrån föll
orden
nådde läpparna som flingor
ovanifrån utifrån och oundvikliga
ordflagor
oundvikliga
och salta

nacken orden
fingrarna saltet
den uppfällda kragen
gråregnet
skrattet

minns fallandet
svartnandet
den magnetiska svedan
i armar axlar mellangärde
i lungor i luftrör
svedan
lungorna
luftrören
andades vi någonsin
revan
i luften
rösten orden
saltet svedan

fingrarna
nacken
orden skrattet kragen
orden skrattet kragen

andades vi någonsin
orden
ovanifrån

andades vi någonsin
någonsin
någonsin

orden kragen revan rösten
andades vi

nacken fingrarna saltet svedan
andades vi
skrattet andades vi

ett enda andetag var det
ett enda och samma
andetag


(ur samma minnesvrå som dennahära...kosmisk bror o allt)

tisdag 9 november 2010

Chansoner

Duschcremen som skulle göra mig Happyful är slut sen länge nu och det var faktiskt ett bra tag sen jag torterade mina environger med "Ack Värmeland" och de andra chansonerna i min mollrepertoir.
Varför jag brutit denna min gamla, trogna vana att sjunga i duschen, det vet jag inte riktigt, men det är ju rätt synd, för med eller utan aromterapi så blir man faktiskt lite happy av att ha en badrumssession vemodskulande för sig själv. 
Märkte det nu i kväll iaf. När jag tog ton.
Får väl ta upp den traditionen igen dårå kanske.
Endorfiner och dopaminer lär det ju vara ja... som frigörs och fixar dagen.
Grannskapet upplever knappast samma eufori men lite får de tåla, faktiskt.

söndag 7 november 2010

Mumin



Hittade bilder nu på mumintrollet jag virkade på fritids. Lite sned och stormaskig och konstig men söt vart han ju ändå...

Så mycket bättre...

Pennalismfri TV... inte dumt alls, inte dumt alls faktiskt

lördag 6 november 2010

Så e de... o har ju alltid vart

Sturska och ihärdiga nödgas vi vandra i verkligheten,
i strama världen.
I dagar av rakhet och stret.
Men varats mystik nalkas endast i det vi böjer oss, 
i det spaka.
I det vi lossnar från fästet
och finner oss i famlandet.

fredag 5 november 2010

Scary värre in the stable




Tagelhäxa, alienheppa och lysande orber som svävar över ridstigen... scaaary.
Till det (men utan bildbevis) kommer de allestädes närvarande zombiesarna, spökpapegojan vid torpet, huvudlösa haren, de två älgarna utan ögon, de ruskiga lomorrandena vid trevägskorsningen samt en och annan varulvsskugga mellan fur o gran... huhuhu!
Gamla bilder och All Hallows Eve för en vecka sen men ändårå.
 
web statistics