Tio bast

Tvåsiffrigt för Schaman i morgon, 29 april.

Födelsedag som firas med knäckebrödstårta fylld med betfor och garnerad med äpplen och morötter. Något han fått varje år sedan han var liten fölis.

Hipp, hopp, hurra, heppan!!!

Sista söndagen i april

Ålands flaggas dag

Plong

Satt på fiket, ute i solen, för ett tag sen och blev glad då jag fick förmånen to overhear tre killar i 25 års åldern (med hjärna!) diskutera både väsentligheter och oväsentligheter.

T ex avhandlades vänskap på ett sant fascinerande och överraskande sätt men det var inte det som gjorde mig så glad.

Det var den ena killens SKRATT!

Halvt galet, helt hysteriskt och lika smittsamt som en gång digerdöden men så fritt... så klingande, så stormande, obevekligt och alldeles, alldeles... underbart!

Sånt blir man kär i, sånt böjer verkligheter.

Så.

Hur viktigt är skratt?

Ganska så superdupertruper viktigt, skulle jag gissa.

Förlänger livet och är bästa medicinen...

Masserar kroppen och relaxar intellektet.

Stärker själen. Så inåt!

Vad spelar det för roll om hundra år sägs det ofta lite uppgivet men alldeles, alldeles rättmätigt om mycket av livets fascistoida tendenser... men att skratta (och gärna hysteriskt) det tror jag faktiskt spelar en roll även om hundra... ja, tusen och tusende år...

Att skratta tror jag healar; inte bara individen... nej, hela generationer föds ur skratt, hela civilisationer byggs och hela världar skapas... kosmos... ja, sorry alla pathosintoleranta, men hela den universella planen restaureras och repareras och underhålls... av skrattet!

Heligt är det, gudomligt och fullkomligt.

Den här veckan har jag skrattat alldeles för lite!

Då får man leta bland bebisarna på youtube.

Det finns en uppsjö.

Minns nu att dotra skrattade precis så i den åldern varje gång jag högtidligt reciterade:

Barracuda!

Korridorer!

Torreadorer!!!

Skriva

... för hand är terapi för mig. Men en bra penna är ett måste.

Shuffle and cut

Heja Eyjafjallajökull!
Håller på dig.

Hur härligt som helst att jorden tar några stick i kampen vs människan.
En Royal Straight Flush till Tellus - fyrtal i Löjliga familjen.

Tänk, tänk, tänk om det blev flygstiltje flera år.
DET vore nåt för miljön det!

Min man, Herr Slutkörd (japp, gift med mig; Fru Dito) han skulle väl bli arbetslös när ingen längre stod i check-in kön på Arlanda men det vore han nog nöjd med, i grund och botten, för det är ett riktigt skitgöra det där.

Herr och fru Turist skulle få bada i sötare, svalare vatten men det vore väl något för svenska bruttonationalprodukten det!

Unge herrn och unga fröken Trend skulle få stajla utan asiatiska snittblommor och exotiska kryddor o frukter men det vore väl... hilarious.

Mr and Mrs Business skulle väl få fnatt totalt men det vore de väl verkligen värda efter åratal av terminalstress och flygnarkomani.
(Att äntligen slippa alla face to face möten utomsocknes... jag menar det finns ju skype... en webcam är inte dyr inte. Kostymbrallorna/kjolarna kan de ju lämna in på kemtvätten då och aldrig hämta ut dem mer. Och tänk, all parfym och rakvatten de tjänar in när ingen känner adrenalinsvetten de behövt dölja.
Kanske finns redan någon Photoshop App för webcamen också, det är klart att det finns... Jamen då kan de ju sitta hemma i morgonrocken, hur bakfulla som helst efter representationsmiddagen och göra important business med polarna i Berlin o Köln i Brüssel o Madrid... Undersköna, avatarliknande blå allihop. Det kanske de gör redan Mr and Mrs, vad vet jag.)

Och ja, internet visar framfötterna. Cyberetern störs inte av askan så på Fb o Twitter o andra sociala nätverk sammanförs strandsatta i europa... husrum fixas, carpooler bildas...så stackarna kommer hem i tid till fredagsmyset.

Well, fossilbilarna och bussarna är inte snälla mot miljön de heller (löjliga familjens Svarte Pettrar indeed) men förhoppningsvis är de verkligen på utdöende nu.
Kanske, kanske, kanske måste Herr och Fru Bekväm tänka till.
Kanske, kanske, kanske tar Mr and Mrs Oljemagnat sitt ansvar.

Näääe, föga troligt, men man kan ju alltid hoppas... och tills dess:

Heja, heja Eyjafjallajökull... väck Tekla också!

Minisemester

Har tagit ledigt i konvalescens- och rekreationssyfte.
För att bygga och restaurera.
Riva också
och för att kratta mark.
För att kanske gå en spiraltrappa upp.
För att läsa lapparna och kasta dem.
För att somna om och för att inte gå och lägga mig i tid.
Ledigt några dagar bara;
garanterat frustrerande några.
Men de svävar just nu, de här dagarna.
Hoovrar över verkligheten som astrala humlor.

DET "dyger"

Färgat håret. Lyckades -denna gång- undvika att resultatet blev: "bedagad lettiska, tillika utövare av det tvivelaktiga yrke som sägs vara världens äldsta".

Nu blev det mer... tja, allmänt bedagad åländska liksom.

DET är bra! DET "dyyyger"!

Och så bubblar det lite begynnande vrede någonstans inuti... så där utan större anledning, utan orsak... ilska bara.

DET är bra! DET är tecken på att jag verkligen börjar bli frisk!

Friskare...

... men inte fullt återställd, jobbar jag ändå. Det är dock väldigt lugnt så här på påsklovet så jag behöver inte förta mig.

Men det blir ingen tiiiid över någonstans eftersom jag behöver sova så mycket mer än vanligt nu, konvalescent som jag är.

Har räknat ut någon gång att efter heltidsjobb, nödvändiga ontet födointag inkl anskaffning o tillagning på minsta möjliga tid... dessutom en (inte mycket men ändå) viss skötsel av hem o boning, minimal klädvård, stalltjänst dagligen och en relativt liten men ändå nödvändig nedlagd tid på kroppsvård och hygien... Efter allt det har jag -beroende på om jag sover 6 eller 8 timmar- 2,5 resp 0,5 timmar kvar av dygnet att lägga på tv, böcker och datorbaserade flummerier...

Det är när jag sover mindre jag kan förlusta mig här. Sover jag mer, som nu när jag egentligen behöver 9-10 timmar nästan... ja, då blir det kort om tid, det blir det.

Gnälligt vart det i dag igen, ser jag. Det finns ju helger också men de dygnen verkar inte ha 24 timmar, högst 7, möjligtvis...

Just nu...

vill jag mest vila

stå still bara

och inte komma någonvart alls

trampa vatten en stund

eller växa fast

stanna

bli stående

likt en höna som "trillat av pinn"

gloende mest

och alldeles tyst

alldeles tom

alldeles blank

Ljug

Eftersom jag ljuger till vardags jag... ja, jämt liksom, från det att solen går upp tills det att den går ner i väster... ljuger som egyptierna, tills örona ramlar av, som Pippi påstod att de gör...

Ja, eftersom jag ljuger för mig själv och dessutom så bra att jag ofta tror på det själv så spelar det egentligen ingen roll att det är första april och lögnarhögtid i dag men jag fick faktiskt lust att fara lite extra med osanning nu; att skarva, fabulera, valsa, dikta och båga mer än vanligt, bära falskt vittnesbörd liksom.

Sålunda haver min dag förlupit;

Vaknade före väckarklockan vid halv sex av att solstrålarna letade sig in genom den skira, vita gardinen som böljade lätt i morgonbrisen. Sträckte på mig som en katt... och kände hur hela mitt väsen fylldes av förväntan inför dagen.

Joggade mina stadiga 8 km och tog sen ett långt bad i jacuzzin innan jag ägnade en halvtimme till meditation och yoga. Min frukost bestod av smoothie med färska bär och Le Monde.

La en fräsch make up med naturliga färger och matt finish.

Med tio minuter till godo designerstövlade jag in på jobbet och var ett under, ja ett mirakel av strålande pedagogik hela dagen.

På kafferasten var jag spirituell, witty och en förebild för mina kolleger, för hela mänskligheten måste jag faktiskt tillstå.

Innan jag ordnade så att veganmiddagen för hela familjen stod på bordet 18.00 sharp hann jag med en latte-o-shoppingrunda på stan med väninnorna, my bf's. Dagens fynd var högklackade stövletter; soo right till min fantastiska chaneldräkt som jag så pk-trendigt fyndade på retroshopen för någon vecka sedan.

Efter middagen bytte jag om till KyraK och tog Land Rovern till stallet där Schaman stod färdig; sadlad, slank och nytrimmad. I dag passade vi på att träna lite extra på piaffen inför grand prix'n i helgen... Passagen och piruetterna sitter redan perfekt. Tror vi har vinstchans faktiskt... något annat skulle i ärlighetens namn förvåna mig.

Väl hemkommen tog jag en cognac tillsammans med min man... vi samtalade om Gauguins tidiga impressionistiska stil. Diskuterade huruvida studien "Naken kvinna som lappar sitt linne" redan då 1880 visar på den syntetism och primitivism han senare kom att utveckla.

Brasan i öppna spisen falnade så småningom och jag kröp ner mellan nymanglade lakan bland bolster och dun.

Dvs;

Jag snoozade tills det var panik fem i sju7 och slängde på mig samma kläder som i går. Åt frukost, det gjorde jag i alla fall... på jobbet, tillsammans med barnen som var högljudda och lite extra kverulanta i dag verkade det som.

Den klass jag brukar ha på torsdagar var på utflykt till Skansen faktiskt så jag höll mig undan både barn och kolleger så gott det gick med administrativt dravel och misslyckade försök att planera terminens resterande bildlektioner fram till en kvart i tolv12 när jag hade rastvaktstjänst. Kan inte påstå att jag gjorde några pedagogiska bravurer, här nej... inte heller på em när fritidsbarnen svirlade in... men jag var ju snäll, det var jag ju och vi fikade saft o barnbakta bullar, det gjorde vi. Ljugardagen och skärtorsdagen till ära.

Stapplade (fortfarande sjukosvag) hem vid fyratiden sen och la mig på soffan verkligen och såg That 70's show samt horribla Grey's Anatomy (lipar varje gång; går på såna lätta jag. Hu) innan det bar av till stallet för skitmockning, pälssanering och hästnattning.

En liten tur med Manotjockis längs grusvägen blev det också och den var inte dum alls den, det var den inte men piaffen var helt ur balans. Blir nog ingen Grand Prix i helgen.

Hemkommen inmundigades macka med ost, plain och slösurfades eftersom sonen var väck och datorn ledig och några nymanglade lakan har mina bolster inte sett på åratal nu men den är inte dum i alla fall sängen min, det är den inte... och Di Levas totalkritikersågade Lovestar kom med posten... så dagen får väl godkänt ändå. Åtminstone senare hälften men nu har jag ljugit färdigt for now, godnatt.