manotantens strategier

torsdag 17 februari 2011

Balsam


 jagsjälvet porträtterad av mellanstadiepojke 09


När tvivlen på jagsjälvet rider mig för hårt.
När vantro och självförakt skalar huden, karvar skinnet av köttet.
När sinnesvånda makligt men beslutsamt kloar inälvorna fransiga.
När misströstan sköljer märgen ur benpiporna; lämnar dem skriande kala, vittrande vita... lämnar endast sträva vetskapen om intighet kvar i fårorna.
När looserinsikten klyver mig med ett blixtrande hugg och spjälkar upp i flisor all kvarvarande självtro...

DÅ är det en tröst ändå att en gång blivit avporträtterad så där.
En liten peaceandlove-varelse med öppen famn, godhjärtad och fridfull.
Nog kan man kan väl se lite understanding där också, tycker ni inte det, där i ögonen, lite förståelse och försoning... trots allt.

4 kommentarer:

Kajsa sa...

Verkligen, vilken rak och seende blick! Så fint porträtt.

manotanten sa...

ja det är ett mycket fint porträtt =)

4U2! sa...

Ja, den är fin men den skulle inte passa. Idag, nu, är jag lite "nere", nostalgin och varför jag m.m tankar. Hoppas du har en fin dag!

manotanten sa...

Nej den passar inte alltid... så där fridfull och öppenhjärtlig kan man inte vara hela tiden... att vara lite nere och lite nostalgisk är jobbigt men ibland kan det finnas lite vila i det på något underligt sätt...
"varför-tankar" är dock mest bara jobbiga... usch för dem
hoppas du snart får en bättre dag!

 
web statistics