Satt på fiket, ute i solen, för ett tag sen och blev glad då jag fick förmånen to overhear tre killar i 25 års åldern (med hjärna!) diskutera både väsentligheter och oväsentligheter.
T ex avhandlades vänskap på ett sant fascinerande och överraskande sätt men det var inte det som gjorde mig så glad.
Det var den ena killens SKRATT!
Halvt galet, helt hysteriskt och lika smittsamt som en gång digerdöden men så fritt... så klingande, så stormande, obevekligt och alldeles, alldeles... underbart!
Sånt blir man kär i, sånt böjer verkligheter.
Så.
Hur viktigt är skratt? Ganska så superdupertruper viktigt, skulle jag gissa.
Förlänger livet och är bästa medicinen...
Masserar kroppen och relaxar intellektet.
Stärker själen. Så inåt!
Vad spelar det för roll om hundra år sägs det ofta lite uppgivet men alldeles, alldeles rättmätigt om mycket av livets fascistoida tendenser... men att skratta (och gärna hysteriskt) det tror jag faktiskt spelar en roll även om hundra... ja, tusen och tusende år...
Att skratta tror jag healar; inte bara individen... nej, hela generationer föds ur skratt, hela civilisationer byggs och hela världar skapas... kosmos... ja, sorry alla pathosintoleranta, men hela den universella planen restaureras och repareras och underhålls... av skrattet!
Heligt är det, gudomligt och fullkomligt.
Den här veckan har jag skrattat alldeles för lite!
Då får man leta bland bebisarna på youtube.
Det finns en uppsjö.
Minns nu att dotra skrattade precis så i den åldern varje gång jag högtidligt reciterade:
Barracuda!
Korridorer!
Torreadorer!!!
aW.jpg)
8 kommentarer:
Så helt magiskt underbart att höra ett barn (eller nån annan) skratta så innerligt. Visst är det så att man mår så BRA efter man fått ett gott skratt. Det är läkande för själen. Min Sandra skrattade så mkt när hon var liten. En speciell leksak som pep fick henne att kikna av skratt. Härligt.
Ha!Ha!Ha! Önskar du kunde höra mitt skratt! Plong! är helt underbart! Skulle kunna lyssna på det hela dan:) Så sant allt du säger om skratt. En bra början på dagen:) Tack för det skrattet! Plong! spar jag för att ta fram vid svåra anfall av vemod.
Ha en riktigt rolig och solig helg!
Många kramar och skratt till Dig från Mig!
Fick mig ett hysteriskt skrattanfall
häromnatten i en bil som kört för länge. Det gick inte att sluta. man riktigt känner hur sprickorna i själen tätas av de inifrån masserande skrattkramperna. Skönt.
Du har så rätt, o för mig är det så sällsynt, är riktigt urkass på att skratta, har övat o övat, men ibland, händer det, slår till helt oväntat, som ett besök från en annan dimension, skrattar så att det gör ont här o där men framförallt så att allting känns meningsfullt helt plötsligt, som om man kommit på det.....det homeriska gapskrattet, världen är skiti men det skiter ja i, hahahahahahahaha, tänker på en trekantig gubbe in, han drog ur fickan sitt munspel upp o börja spela o allting dansade o rummet me...nä nu vet jag inte var jag hamnade hejhej
Ja å vad härligt med ett riktigt befriande flams-skratt, inte ett sånt där artigt fniss utan ett okontrollerat framstupa. Jag skrattade så senast i går på väg hem från en utflykt med treåringen när jag av någon anledning kläckte ur mig den lite gummiga frasen: "Ja du Iris" och fick till svar: "Ja du mamma". Ja och sen så höll vi på och sa så till varann ett tag och jag skrattade så jag höll på att dö. Ibland är det outgrundligt vad man egentligen skrattar åt men...
Jag har en sak till Dig på min blogg, Så har du något att göra:)
Kram
http://sfinxen46-helenagunnarsdotter.blogspot.com/
irene; barnskratt är verkligen magiska
sfinxen; =) sonen sa att "plong" var en av youtubes mest visade...
efter t ex evolution of dance dårå...
L8; älskar såna anfall... när man är för trött...
blipp; ja, skratt är som från en annan dimension... homeriskt, outsläckligt... hade inte hört det förut men precis det skrattet...
kajsa; ååh, hur treåringar kan skratta... härligt!
sfinx; tack för award! ska fundera lite på vad jag ska skriva...
Skicka en kommentar