Bus

Ja, Schaman är ju långsamt och försiktigt igångsatt nu efter isvilan.
Eller så långsamt det nu varit möjligt när hela hästen spritter av vår och lagrad energi. Han kan inte ta det lugnt många meter, Mano, vill bara iväg och visa sin snabbhet och styrka. Jag har fått jobba en hel del med ledarskap, om man säger så.

Tre strategier eller tricks har han för att kunna braka iväg i full karet. Över stock och sten. Ibland i hashög snö.
Det första tricket, då han skjuter upp huvudet som en giraff är lättast att hantera. Bara att ha honom i låg form hela tiden.

Det andra, ett riktigt, äkta ponnytrick, går ut på att dra ner huvudet och lägga all tyngd i munnen, kanske t o m försöka dra tyglarna ur mina händer. Som en annan shettis...grrr. Men även det kan jag hantera. Det gäller att sitta djupt och aldrig släppa honom så lågt ner.

Det tredje, nyaste och mest svårbemästrade tricket är att göra en överraskande levadecapriole och genast därefter peta in turbon på högsta. Jiiiihaaaa vad det går!

Det tricket är inte tantvänligt kan jag lova men jag lär få tillbaka mina starka magmuskler (som jag ju tappat nu i vinter) och man känner ju att man lever i alla fall... inte sitter och somnar till liksom.
Nänä, alert och fit håller han mig, min galna busheppa.