Det är vårvinter och det är rent av bedrövligt vad det kan jävlas.
Som att det bestämt sig att nu, nu ska det jävlas på riktigt.
På riktigt och helt utan humor.
Det är då man får ta fram överlevnadskittet; läsa instruktionsboken från början och ta det andetag för andetag.
Ett hjärtslag i taget.
Varje gång ett hjärtslag närmre eller ett hjärtslag längre ifrån.
Varje gång ett hjärtslag, ett hjärtslag, ett hjärtslag.
Varje gång närmre, närmre, närmre.
Varje gång närmre, närmre, närmre.
Närmre, närmre men längre ifrån.
Varje gång.
Varje jävla gång.
fredag 9 mars 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
aW.jpg)
3 kommentarer:
Ojsan, det var värst vilket positivt väder du klafsar fram i :)Själv trippar jag som en japanska med lindade fötter över svallisen på parkeringen. Tanken att halka en gång till får ej tänkas ens, så jag tänker andra mörka tankar *¨^#<;(
Tröst; Det kommer att bli så mycket bättre:) Kram
Djävulskap hör våren till och nariga lår och spuckna läppar. Hatar ljuset fast jag välkomnar det. Må ditt djävulskap avklinga.
tack, sfinxen och nej, halka för guds skull inte nån mer gång nu, eller för din egen skull mest kanske... trippa försiktigt
tack också alvarsord, usch för nariga lår o spruckna läppar, elektriskt hår och instuckna käppar... allt under obarmhärtliga solen... inväntar avklingandet
Skicka en kommentar