P knaprar vitkål i köket. Spelar schack och lyssnar till Miles Davis. Birdland skulle jag tro. Jag virkar mössa till Matilda Sofia. Sheldon träffar Amy för första gången. Vinet är rött och gör att jag inte riktigt ser eller förstår vilka maskhål jag ska sticka nålen i. Tiden stannar upp för en utomordentligt kort sekund och man kan anta att det är nu och nu och nu man kan fånga den. Ett annat begär, en annan hunger än det tidigare har dock formats. Ett som danats ur åren, ur den levnadsström som biter och klöser och krafsar innanför huden. Jag har kammat ur kattens alla tovor, jag har lett så milt och varit vän på rösten, jag har diskat ur min lilla mugg. Hungern är städes men i det svarta som lurar, lockar, attraherar... som alltid lurat lockat attraherat... i det svarta nu finns stråk av violett och mintgrönt även. I det svarta nu finns dagar av mättnad, finns dagar av lättnad.
I det svarta nu... finns slingor av Zetterlundsk rökighet och milt överseende. Milt, milt överseende.
måndag 14 maj 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
aW.jpg)
2 kommentarer:
Vilken vacker scen ur Ert liv :)Hoppas att tiden står still fler gånger:) Kram
tack sfinxen... tiden är dock lite besvärlig... spec när den "står still", då uppstår en slags gap, en avgrund där oändlighet och bottenlös grinar en i fejset... det kan man få lite svindel av... på gott och på ont... man får bara välja,´; klarar man av höjder och bråddjup är det ovedersägligen njutbart!
Skicka en kommentar