Sonen

Sonen (från förra inlägget) tycker väl att det är lite nördigt med Tant-bloggar men han är till sin natur klok, vänlig och överseende, ja faktiskt en av de mest accepterande personer jag känner.

Han dömer ingen och har väldigt få fördomar. För sin ålder har han stor insikt om den mänskliga själen och livets mysterier.

Konstnärlig är han dessutom och tonårslatheten är av det kreativa, "hälso-ekonomiska" slaget som bara visar sig i icke-görande av saker som ändå inte är viktiga... bojkottar egentligen bara oväsentligheter som att städa, ta ut soporna eller plugga mer än absolut nödvändigt.
Stora kraft-besparingar att göra där, som sen kan tas ut när det behövs, till Viktiga saker som betyder nå't. Way to go!

Eftersom mitt främsta, ja enda mål inför den enorma uppgiften att fostra barn var att de skulle utvecklas till godhjärtade och eftertänksamma individer så... mission accomplished!

För jag har ju en godhjärtad och eftertänksam dotter också... men henne blir det nog lite svårare att övertala till att figurera i morsans nörd-blogg... även om den är anonym och helt oläst.
Men jag ska fråga.