manotantens strategier

lördag 29 augusti 2009

Envoi


Som mareld tindrar en stjärna, släcks och tänds
och släcks och tänds igen. De dallrande djupen bär den
Så har jag stått vid hundrade Land´s Ends
och tänkt på vad jag vill och vad jag skall i världen

Det ena vore väl: att vara som man är
Det andra är väl: att mot udden spjärna
Och hade jag den skarpa udden mindre kär
så vore jag som andra, mer än gärna

Somligas väsen är: vara. Andras: att vara förutan
Vägar har inget mål. Det är stigar som leder dit
Såg du ett fönster lysa? Tänkte du knacka på rutan?
Din är en månskensväg, som slingrar i dyningen, vit.

(Ekelöf, 1951)



Nä, "vägar har inget mål, det är stigar som leder dit"...
...och ena slingriga, krokoga o knaggliga stigar är det.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, hade man den skarpa udden mindre kär...då hade jag kanske inte gått här med mina vaxduksbäcker i snart 40 år.
Tack för texten ( Ekelöf och du vemodige och vrede loggare)
Jag är ockå jag en vred och vemodig person, även om i mitt fall jag formulerat det hela: iakttagaren och deltagaren.
Och i spänningen mellan dessa två har mitt liv förflutit.
/"Seglaren" - så kallar jag mig på min egen blogg ...

manotanten sa...

att ta i akt och ta del... ja det är två spänningslägen att segla mellan...

men var är din blogg då... vill ju läsa mer...

 
web statistics