Nyårskvällens outfit

blir till en början Stallkläderna... som av hävd består av;

nånting gammalt, nånting nytt, nånting lånat, nånting blytt... eller blött dårå... ja ofta blött faktiskt.. eller blått... jaja!

gammalt = skorna; som sett sina bästa dar, indeeed!!!

nytt = mössan; ny för mig...

lånat = fleecejackan med foder som Fannys ex lämnade kvar; eg hans pappas... så lånad, ja och varm som tusan!

blått = thermobrallorna som eg är jobbets och därmed både lånade o gamla o blåa o ofta blöta men som snart skall användas i tjänsten igen när jag tvättat dem för jag haaaar andra till stallet, jag har ju det....

senare (efter kökstjänst) ( förvånansvärt lyckad!!!):

nånting gammalt = långkalsongerna som fick agera tights

nånting nytt = klänningen som dotra lämnade kvar... inte så lyckad på mig... men blå...

nånting lånat = alter egot, som kämpar på...

nånting blytt = eller blått... jaja = själen, själen, själen... då förståss

ja herregud, så blue den e

själen

blue

som himlen o havet o

som de där jävla känslorna...

MEN

GOTT SLUT OCH GOD NY BÖRJAN!!!!!!

osv

årskrönika sen kanske

när cognac o cava ebbat ut...

SUPERHEROES Ni

ta åt Er, ALLIHOP!!!

Mellandagar

Mellanhavanden, mellanrum, mellanmål, mellanstadie, mellandagar...

Mellan det ena och det andra

Bara en transportsträcka till det andra

från det ena...

Eller ett val

mellan

de två?

Jamen, God Jul dårå!

Jamen, god jul allihop...
alla ni vardagshjältar som stretar så nordiskt
alla ni fabulous folks
alla ni som älskar o älskar er igenom detta mörker
alla ni som ger o ger
alla ni som står ut och syns
alla ni som klarar er på fett o socker
och på SÖMN
denna Morpheus
ja alla NI...
jag känner ER
och Ni är Super Heroes ALLIHOP!!!!

Hittepå

Nu blir det antagligen rätt snurrigt.

För hjärnan är en snurrig viadukt... värre än Picadilly Circus...

och inte kan jag skylla på några medikamenter heller.

Blandar ihop jaget o detet o självet o överjaget o skuggan o alla arketyper man kan snurra ihop tillsammans...

Men jag tänker som så att det finns en del av mig själv, av mitt jag, av det egna egot som dränks in, dagligen, av signalsubstanser och det finns så oerhört lite man kan göra för att styra den delen i någon som helst riktning på ett medvetet plan...

Den delen - detet- kan man aldrig döma... överlevnadsinstinkt kan inte värderas. I kemin finns inget gott eller ont, inget rätt eller fel.

Såna värderingar är hittepå... människors kulurhittepå som vi för all del antagligen inte skulle klara oss utan.

Inte om vi vill höra till, bli accepterade och få ta del av den sociala gemenskapen... den som vi så hett åtrår...

den som får oss att känna mening...

En gammal goding det... mening...

meningen med livet... Jamäh härrriguud

Sen finns det en del av det där egot som kulturen har i sitt grepp... så fast, så fast... jaget kanske. Den man vill skydda...

Och självet vill medla däremellan...

mellan jag o det

mellan känsla o kemi

det funkar inte i längden

samma sak

samma sak

Snurrigare än Insane

Ego

Analysera noga din nedstämdhet och du kommer att märka, att den nästan alltid har sin grund i sårad egenkärlek.

En finne var det

som sagt så,

tydligen...

Erkki Melartin

författare o tonsättare

förra seklets början.

Väl så sant!

Stressreducerare

tveögd fortfarande då när bilden togs

Nu är det slut på veckan...

jo jag ska jag ska

Funkar inte fullt ut

inte hel o ren

ganska slut som artist

tycka turist trist

Nu blir det lördagsgnääääll...

Feel free to skip... hela nästa stycke. Bara en massa gnat.



Dragkedjan på stalljackan är trasig (ja på andra jackan med) och vindrutetorkarn på förar sidan lossnade och även dörren på förarsidan... ja, inte lossnade den utan tvärtom så har den hakat upp sig på nåt sätt så man kommer inte in där... måste smörjas... och jag är säker på att jag har nåt knas med en kindtand och jag har slarvat bort mina bästa läsglas och jag har tappat en pajform OCH ett glas i golvet i dag och båda gick sönder och jag fick soooopa och jag har fortfarande saker på min november-to-do-list som jag inte fått gjort än och magkatarr och mitt jobbschema i år (som jag själv lagt) funkar inte alls för den jag är just nu och det är så oerhört oplanerat allting och det brukar jag kunna leva med men inte den jag är just nu och jag har lovat att ta emot juhuhuuulgäster och även om de är så bra, så bra och trevliga och fina och vackra på alla sätt och vis så blir det mer prestation som krävs och köttbullar som ska rullas och den jag är just nu kan inte prioritera utan sitter här o gnäller i stället för att göra vad som förväntas av husmor och ekonomin är under ALL kritik och jag tror jag har hål på varenda strumpa jag äger och, och, och...



Så!

Ömkandet ute...

Nu kommer glada lördagssnällot!!!

I dag hade vi ett fantastiskt solstrålande ridväder här och hästarna var hur pigga som helst o människorna som vi mötte var glada o trevliga.

Och lussebullar, lyxvarianten... japp hellyckade...har jag bakat. Till luciashowen på ridskolan i morgon då det blir att stå och sälja.

Och julbord på ett slott har jag ätit i veckan... o det var trevligt som fasen... inte speciellt gott dock... det var julbord med vilt tema och där fanns bison, zebra, känguru... etc etc... inte gnu men doch krokodil och efter att ha ätit en sån stackare eller i alla fall en liten del av en sån så smakade allt liksom krokodile dundee sen och det var INTE gott och INTE smakade det som kyckling... mer som gammal härsken o hård sill. Men trevligt som fasen!
Och efterrättsborddet var inte att leka med, det vill jag lova!

Och varit på krogen med har jag varit... och druckit Fernet Branca, min gamla trotjänare från svunna tider och flamsat och tramsat och mått helt okej faktiskt.

Och nu, nu blir det snart underbart ryggläge framför nån eterskit och godis...

Och det är inte illa det... näh, myohmy va socker e braaaa...
a

Kaffe, kahvi, coffee, café...

som vanligt... Inspire me now

Kaffe...

kanske det vanligaste o mest utbredda internationella ordet,

samma t o m på finska!

Den helige ande

och en av mina bästa vänner...

Men också delvis orsak till magkatarrer

och utan tvivel den största återfallsorsaken

alla de gånger jag utmanat nikotinmissbruket...

Kaffe o cig

(hemskt är det)

men det är ju bara oslagbart!!!

a

Är dags för en hårddragning igen nu mot ciggen men

jag vet ju att då kan jag inte dricka kaffe

och då

då

då vet jag inte vaaaad som händer...

Finlands Självständighetsdag

1917 var min mormor 9 år och det var krigstider. 1:a världsdito.

Åland var i egenskap av Rysslands västligaste utpost belägrat av ryska trupper sedan två år tillbaka. Kustartilleribataljoner med uppdgrag att skydda Sankt Petersburg. Ca 8000 man har jag förstått.

I salen bodde officerarna. Manskapet höll till i Listugan eller Lillstugan som inte var så liten utan inrymde både bastu och drängkammare och stor bagarstuga.

Mormor Adele berättade att ryssarna var snälla och barnkära, lekfulla. Många soldater nästan barn själva; tonårspojkar bara, som kokade soppa i bastugrytan och till mormors stora förundran knådade den enorma limpdegen genom att trampa den med fötterna.
Hon fick smaka på rysslimpan, mormor och hon tyckte det var den godaste limpa hon ätit.

6 december 1917 förklarades Finland självständigt från Ryssland.

På Finlands självständighetsdag tänder många ett levande, vitt ljus i fönstret till minne av dem som dött i krigen för Finlands frihet. En enkel o vacker sed.

Det är inte någon stor dag hemma på Åland dock.
Men helgdag är det och ledigt från jobbet ju så ålänningarna brukar passa på att "fara till Stockholm" och julhandla. Speciellt om 6 december infaller en vardag, förstås.

Men tända ett ljus, den ritualen klarar nog t o m jag av... för om Åland är moderjorden så är Finland fädernelandet, trots allt... Fortfarande finsk medborgare, jag.

Och Ryssland som fått så mycken skit genom tiderna... Finlands bråkiga storebrorsa...
Hmm, en stor o stökig farbror då alltså o hela världens svarta får...

Ny häst i stallet

Två heppor har flyttat till ett stall på andra sidan stan och ny har redan kommit.

Svensk ridponny, men övervuxen, kanske 1.50 och en riktig sötnos. 5 år snart; inte inriden men ser väldigt proportionerlig ut.

Ihopsläpp efter höleveransen idag dårå och rejält med spring i bena i leran.

Schaman som är ensam boss nu hade mycket att göra men fick koll på flocken till sist så sen fick den nya gå på sidan av ett tag innan Mano skickade fram de andra en o en för att hälsa.

Kanske inte helt klart än men det verkade lugnt när vi åkte hem.

Tog lite bilder också men de blev inte bra alls då allt är liksom lerfärgat just nu och kamerasladden är förresten fortfarande försvunnen så...

NU ni ska jag ta mig i kragen minsann... gå ut i förrådet och se om jag inte kan hitta de där fina, vita stjärnorna och de där tomtarna med långt skägg och inga ögon under luvan. Minsann!

............................................................

Ska se förresten om man kan länka till Lindas album på fb... hon tog rätt många kort på springet o de blev ju jättebra. Som bonus syns vårt granrispynt som vi fixade i dag.

Och en bild på Mano i lustig pose, ska hämta pics på de andra sen men nu... förrådet och vårt kapitalistpynt...

Kök

Klicka på bilden så kommer du till MITT fantastiska bidrag Kronärtskocka

Designa och vinn ditt drömkök kök här. Man gör en egen sån där moodboard och det var ganska kul, faktiskt.

Åtminstone om alternativet är att städa sitt egna mer standardiserade 80-tals kök.

Mer en mardröm det... och traditionsenligt dekorerat, förstås, med dygnsgammal disk... och inte helt oväntat även med tidningar och böcker och döende växter och viktiga papper som räkningar und försäkringar... och tomburkar på väg till återvinning och pennor och noter och fågelfrön i påse... en gitarr till o från och just nu en tvättkorg, för tusan... inte så sällan skor eller halsdukar som rymmer från hallen... en väska nej, två ju och en kamera, en symaskin, benlindor till hästen som eg är Lindas och som ska tvättas och smöret som någon lämnat framme och fram för allt alla dessa småsaker...

Ja, saker, saker, saker små som jag är säker, säker, säker på har sin egentliga och alldeles rätta plats någonstans i tillvaron men som bara samlas i köket... innan det ska slängas eller tvättas eller användas eller ställas undan eller tillagas... men det finns ju liksom inte längre plats för tillagning av något... inte för själva ätandet heller, för den delen.

Man borde ha två kök... ett för maten und ätandet och ett för saksamlingen.

Nä, man borde inte ha nåt kök alls förresten!!!

Det är ju heelt klart det bästa alternativet men om ni vill får ni ändå gå in och rösta på mitt bidrag eller gör ett själv!

Ganska roligt, som sagt...

Advent

Adventsstädat o pyntat på jobbet. Alldeles, alldeles i tid och alldeles som man ska. Alltså redan i fredags, så lagom sååå till första advent.

7 armade i fönstren och sånt där småkrafs som alltid finns i skåpen på offentliga institutioner.

Barnen pysslar med traditionsenliga stjärnor och hjärtan och korsstygn... och jag är så snäll så.

Men utmattad...

Städat i stallet också. Hämtade granris i pannlampornas sken i går... Till pynt som luktar så gott. För se, jag är alldeles blid och godhjärtad bland hästfolk med.

Hemma gapar fönstren dock ännu så tomma och stjärnelösa. På alla ställen i mitt liv klarar jag inte av att vara fröjdefull, inte på samma gång iaf.

Men jag ska, jag ska och utan att knota... promise.

Och bästa adventsfikat var hittar man det om inte på Statoil... min vän i nöden. Alltid där och alltid öppet. Deras bake-off version av den klassiska lussebullen slår alla andra i samma genre... konstigt men faktiskt alldeles, alldeles sant.