Vårmorgnar i Roslagens famn är svidande vackra!
Sarons blomster;
liljorna, örterna, fåglarna.
Lundens gröna träd och den blida solen.
En skönhet så väldig, så rik och så stor att man blir andfådd, rentav andlös.
Ja, fägringen, den livliga värman, den kan man inte förneka.
Storleken på lusten samt huruvida man är kapabel nog att besinna nåden...
Huruvida man kan stämma upp i glädjesång eller fröjdas på en gång...
Huruvida sinnets köld uppvärmes och all sorg och smärta bortvändes;
huruvida allt blir återfött och huruvida själen värdes kröna med alla dygders tal...
DET är en helt annan femma.
Att den ljuva sommar nalkas.
Det kan vi konstatera.
Att solens strålar sig närma.
Jupp.
Att det är vackert, att det är breathtaking...
Tvivelsutan.
Men all denna prakt strör inte enbart sötma och durtoner över själen.
Att fuktas av nådens dagg stänker även ner tillvaron med skarpa saltstråk
och bitterljuva mollklanger;
så nordiskt, så nordiskt,
så nordiskt...
a
onsdag 26 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
aW.jpg)
4 kommentarer:
Läser du Stiernhielm eller Heidenstam innan du somnar? Jo vackert är det, man kan liksom känna sig nästan drabbad.
Det bitterljuva är rätt ok ibland-jag upplever det mest på hösten. Då vrider sig mitt inre i nostalgiska kramper...doften av multnande löv och åsynen av nya kollegieblock öppnar vattenfall inom mig.
Jag funderar på att skita i vädret framledes, herregud, höst o sommar o sol o regn o temperaturer hur mycket uppmärksamhet skall det få? nä tänka mera på klimatpoltik o ilska istället. Hänger du på?
kajsa; högtravande så det räcker men varken S eller H har jag läst... kanske H nångång men här var det bara stulna strofer ur "den blomstertid"... texten tillskrivs israel kolmodin, läste jag nu på allas vår vän wikipedia...
L8; ja, det där bitterljuva, den där söta sorgen är bäst om hösten... djupare, värdigare, mer klangfull... sweet sorrow följer mig annars året runt... är liksom min grundton, på gott o ont
blipp; ja vädret får alldeles för mycket uppmärksamhet, verkligen... jag kan dock inte sluta förundras och förfäras över hur mycket årstider påverkar mitt humör... nästan lika mycket som ekonomin och det stör mig som f... sånt borde man ju stå över... ju... så jag hänger på... klimat o ilska är bra grejer att uppmärksamma
Skicka en kommentar