manotantens strategier

söndag 12 december 2010

Besynnerliga Södergran

Landet som icke är
Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart
                        uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag
                        verkligen vunnit —
vägen till landet som icke är.

I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa
                        dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat
                        än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än
                        alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du
           älskar och alltid skall älska.

Ur Landet som icke är, 1925

2 kommentarer:

L8 sa...

Hennes märkliga dikter är en av de få som älskade av mig som ung lätt hysterisk tonåring och som fortfarande älskas av den desillusionerade tanten. De har djup.

manotanten sa...

ja

 
web statistics