Fokus och förändring

Om man bestämmer sig för att sluta med någonting lägger man automatiskt fokus på det som man tänkte sluta med.
Att lägga fokus på någonting betyder väl egentligen mest att man tänker extra mycket på det som man lägger fokus på.
Och om man tänker extra mycket på någonting växer det och upptar snart alla ens tankar, hela tiden.
Som ett tema eller som en röd tråd löper det genom tillvaron och färgar av sig på det mesta, faktiskt.

Det som en gång blivit färgat av någonting kan liksom inte avfärgas så lätt sen. Ungefär som när man sett en förskräcklig bild och den fastnat på näthinnan. Man kan inte o-se någonting.
Har man hört en hemlighet kan den aldrig mer bli o-hörd.
Har man fokuserat på någonting och det redan färgat av sig på tankarna, och vägarna som tankarna tar är det verkligen mycket svårt sedan att o-färga dem.
Affirmation kallas det väl. Att försäkra och bekräfta, att styrka och stadfästa.

Vill man sedan försöka sluta med detta något, som man fokuserat och färgat och affirmerat till egendomliga och nästan skrattretande proportioner, är man rökt. Körd, blåst och utmanövrerad av uråldriga hjärnspår.
Hjärnspår som sin komplexitet och mognad till trots har ena oerhörda problem med enkel abstraktion... ena djupgående svårigheter med att fatta ett enkelt ord som vi använder dagligendagligen;
ordet INTE.
Var INTE uppe för länge. Ät INTE 200 g choklad i ett svep. Rök INTE cigaretter. Skriv INTE todolistor. Pilla INTE på sårskorpan. Tryck INTE på röda knappen. Slicka INTE på lyktstolpen...

Omvänd psykologi fungerar sällan riktigt heller; gå inte o lägg dig, spara inte en enda bit av chokladen till i morgon, andas inte frisk luft, gör aldrig någonsin någonting på en gång, låt inte såret läka, låt inga knappar eller lyktstolpar vara otryckta eller oslickade...
Nä, uråldriga hjärnspår må vara tröga men lura dem, de knipsluga rackarna... försök inte ens.

En möjlighet kanske skulle vara att BÖRJA med något. Och då menar jag plussa på olaterna för att sedan hoppas att summan av lasterna verkligen är så berömt konstant att något måste bort.
Var uppe länge OCH stig upp i ottan... Ät choklad OCH morötter. Rök cigaretter OCH snusa/nikotugg/plåster/spray/champix. Skriv listor OCH bocka av dem med en gång. Tryck på knappen, pilla på sårskorpan, slicka på stolpen OCH... ja, dra i spaken, häll salt i såret och kyss ett minus 14 gradigt trappräcke också.

Men det är klart; gamla vanor sitter ju djupare så om någonting faller bort så är det väl de nya, mindre inrotade olaterna som försvinner i alla fall så, neee...

Förändring är ett mycket tveksamt kapitel... speciellt om det gäller sigsjälvet.