Fysikaliska lagar

En hel och en halv timme för mig själv nu innan kvällspasset i stallet.
Alldeles ensam hemma. Förutom katten som vägrar gå ut. För ovärdigt väder, tycker hon. Man blir blöt om tassarna.
Om i går var en produktiv dag på jobbet så var i dag löjligt improduktiv.
Inga lektioner att hålla på fm så planer fanns i mitt huvud att efter morgonfritids ockupera jobbdatorn och äntligen bli klar med hemkunskapens LPP (lokal pedagogisk planering) och även elevomdömena. En del i alla fall.

Planering är bra men dumt. Av erfarenhet vet jag att ju mer jag planerar desto mindre får jag gjort. Det är som vore det en fysikalisk lag; skulle säkert kunna beskrivas med någon fin formel där summan av planering och struktureringsförsök equals improduktivitet gånger ineffektivitet upphöjt till tio eller nåt och man skulle ju egentligen vilja vara som die andere; die där Menschen wie Ordnung haben und lite struktur och disciplin på sig selbst och sånt men så är alltså icke fallet.

.........zzzzz

När jag hade skrivit ovanstående somnade jag med datorn som en vämekudde i famnen och katten snarkandes bredvid och jag inser nu precis nyvaken att planen i mitt huvud: planen att bara skriva korta, raka och fina meningar utan bisatser och felsyftningar och semikolon i det här inlägget, den planen, den brast den också.
Och nu bara tjugo minuter solitude kvar...

However i stället för att vara effektiv och slippa omaket att sen bli tvungen att jobba hemma så läste jag en mängd utvecklingspsykologiska forskningsrapporter om t ex anknytningsteorin och förfasade mig både över hur oerhört starka överlevnadsinstinkter vi människor har och över hur sköra vi är när något i det så oändligt komplexa samspelet inte fungerar som det är menat att fungera. Hur mycket som kan gå fel och hur utlämnade vi då är. Vi människor.

Och sen var det ju som förgjort att uppta någon som helst effektivitet eller produktivitet.
Inte ens i planeringshjärnan.
Fysikalisk lag det med.
Stallet nu!


Helt annan fysikalitet här nedanför...lite tantsnusk minsann.