Fikar igen.
Och tänker.
Det hör ihop.
Tankar och kaffe.
Och den bedrägliga sötman i ett bakverk.
Beskan bakom.
Så olika fika kan vara:
Jazzig sensommarfika... Självömkande septemberfika... Bakfickefika... Heartbroken fika... Stadsvimsig... Adventsvredgad... Söndagssolig...
I dag mjuk och slirig fika, slö som snöslasket utanför.
Sånt tänker jag på.
Olikheter, motsatser, inte bara i bakverk och kaffe.
I övrigt.
Hur motsatser oftast ligger mycket nära varandra, när man tänker efter.
Tänker också på hur vemodet alltid infinner sig, som en röd tråd i fikandet och i övrigt.
Hur det finner mig.
Och hur det är där jag känner mig hemma.
Hur det är där jag vilar.
I vemodet.
I övrigt.
aW.jpg)
3 kommentarer:
Fikandet tar mig bort från vemodet, tack o lov. Befrielse som jag längtar efter varje dag.
Här hålls missbruket i schack med ensamma kaffekoppar. Aldrig det söta.
I undantagsfall lite mjölk. Suck önskar jag missbrukade når mer romantiskt än mat. /L8
Irene; härligt med berfielse! vemod upplevs mest som någonting negativt... och det kan det ju verkligenverkligen vara... rentav nedbrytande om man tänker på vemod som sorg eller sorgsenhet... den sortens vemod är tung, lägger sig som ett täcke över allt, allt, den sorten vill jag inte ha jag heller, då är kaffe bra... piggar upp och drar det svarta ur en för stunden... vemodet jag känner mig hemma i är av annan art... en slags sorg, visst men mer en slags acceptans och ett lugn... frid... bara för en stund en helhet... inga krav, inga... vet inte men stretet stannar upp liksom... finns i vinet också... under bilturer och i stjärnhimlen och i hästars ögon...
L8; favoritfika är ju egentligen kaffe o macka... grovt rågbröd ost skinka grönsaker... så det söta är bara ibland men ack så ljuvligt... ja rent romantiskt faktiskt... ja, faktiskt så tror jag att jag har ett kärleksförhållande till vaniljhjärtan... åtminstone Tösse bageriets... ja verkligen... allt finns där som finns i ett amoröst äventyr... längtan, kicken, lyckan, vemodet, endorfinerna...=)
Skicka en kommentar