manotantens strategier

fredag 11 september 2009

Halvhjärtat


Det halvhjärtade tar oss bara halvvägs

det säger sig själv

men halvvägs är en bra bit på vägen

och varför har vi brått att komma fram

när vägen är slut

när vi är framme

då upphör ju vägen

och vägen är allt

det finns ingen tvekan om det

annars vore ju start o mål ingenting

och

två halvor bildar inte alltid en helhet

och när något är helt

då upphör ju delarna att vara

och delarna, bitarna

i det där pusslet

man lägger

och funderar och prövar och vänder o vrider

det där miljonersbitars pusslet

som inte får plats på nåt köksbord

pusslet

man inte vill lägga klart

för

färdigt

är det ju mest bara i vägen

och det blir INTE nån snygg tavla

ihoplimmad






2 kommentarer:

RosaGrep sa...

Får mig att tänka på en annan Jeanette Winterson-bok, "Passionen", där det hela tiden upprepas "vi är ett ljummet folk". Med den boken lyckas hon få mig att förakta all återhållsamhet och just "halvhjärtadhet" som vi tvingar på oss själva bara för att inte stöta oss med för många.

Men i nästa ögonblick kan jag istället se dunkelt på dem som bara brinner och inte ser vad de bränner. Som aldrig väger motpartens argument.

Jag känner mig ofta som ett pussel med bitar som inte ens hör ihop. Vart börjar man då egentligen?

manotanten sa...

Halvhjärtadheten är föraktad och tur är väl det för det ljumma är... ja just ljumt men på nåt sätt tycker jag att det är ok att vara lite avslagen ibland... man kan inte brinna för allt, hela tiden och nu när energi, spontanitet, impulsivitet osv är "inne" och redan dogm nästan, då blir jag "rebellisk" och reagerar mot dem som alltid följer trenderna...

Det jag verkligen hatar mest är folk som bara ser EN "väg" som den rätta, att det bara finns ett sätt att göra saker på och som dessutom inte reflekterar över varifrån de fått/får sina värderingar...

De dogmatiska... jag menar jag använder sällan ordet hata men... det ligger nära...

och så det där med att allt ska bli klart så fort, läggas till handlingarna, bli helt och klart och fixat... nä det funkar ju inte så eg. Även om vi kanske skulle önska det...

Ett riktigt klurigt pussel är det livet... och som du säger ibland verkar deet vara många OLIKA pussel som är ihopblandade i asken!
Ibland tror jag t o m att bitarna muterar, förändras och utvecklas så att redan lagda partier inte längra passar ihop!!!

 
web statistics