manotantens strategier
lördag 30 maj 2009
fredag 29 maj 2009
42
Alltså, Johanna, nu missade vi precis "towel day" igen!
25 maj
Straffet, antar jag, är minst en timmes Vogon poesi...
"En av dom saker som Ford Prefect alltid haft svårast att fatta när det gällde människor, var att dom alltid skulle säja och upprepa sånt som var fullkomligt uppenbart, som till exempel
Det är vackert väder eller Vad lång du är eller Lilla vän, har du fallit ner i en tio meter djup brunn?
Ford hade först hittat på en teori för att förklara detta märkliga beteende. Om människorna inte får röra på sina läppar, tänkte han, så kanske deras munnar torkar ihop.
Efter några månaders observationer och begrundanden övergav han denna teori för en helt annan.
Om dom inte hela tiden rör sina läppar, tänkte han, så kanske deras hjärnor börjar arbeta istället. Men efter ett tag övergav han även denna teori. Han tyckte den var cynisk i överkant, och bestämde sig för att han faktiskt tyckte rätt bra om människor när allt kom till kritan, men han fortsatte att oroa sig över hur illa lite dom egentligen visste om saker och ting"
Makt
Kommunen betalade så snällt eftersom det här var efter en djävulsk arbetsperiod och det finns lagar om hur nära bristningsgränsen man får utnyttja sina arbetarbin utan att betala för konsekvenserna...
Tre möten betalades. Rätt vanligt antal, antar jag...iaf om kommunen ska stå för notan...
En trilogi liksom; första=gnälla, andra=analysera, tredje=ackommodera...
Hon lyssnade tålmodigt, "shrinken" och humhummade väl en del och frågade t o m vid något tillfälle vad jag själv trodde... men annars var hon mest rätt så pushig, diskussions-ivrig och "witty" på det mest spirituella och osentimentala sätt man kan tänka sig och mycket långt ifrån mina fördomar och förutfattade tankar om psykologers beteende och arbetsmetoder...
Vi diskuterade (bland mycket annat); rötter o ursprung, den finska själen vs den svenska, kvinnors envishet (oavsett ursprung) att släta över och stryka medhårs, anpassa sig...
Vår moderna livsstil och vårt samhälle, så amerikaniserat att vi sällan kallar saker vid sitt rätta namn utan hellre ler tandblekta leenden o stöter ut nötta fraser om att ha en bra dag o pussar o kramar o thumbs up...
Om vår kultur där ilska anses farlig o där sorgsenhet passar bäst framför såporna... vår tids altare... biktbås... och OM man ska prata med varandra får det lov det handla om vädret eller möjligtvis matsmältningen... och om hur ofta mag-pratet och vindriktningen räddar oss från TYSTNADEN... det man skyr mest, mest, mest... ja mer än kaoset i våra hjärtan... eller att det kanske är så att tystnaden ter sig så farlig då den obönhörligt LEDER oss till våra hjärtan... denna muskel som kanske skrämmer oss mest ändå.
Efter tre sessioner kom vi fram till att jag egentligen var "en åländsk konstnärsjäl med det där finska vemodet sjungande i ådrorna... som en grundton... Ja, och att jag därför hade det lite träligt nu i det svenska, mer lättsamma samhället där man säger "ströbröd" och inte "skorpsmulor"... som man gör på Åland... att jag stod mitt emellan två kulturer (snarlika men ändå) och kanske "mes-anpassat" mig så att jag inte längre kände mig hemma i nån... men trodde att jag behövde det...
... och här påstod hon med bestämdhet, på ett sätt som enligt mina fördomar inte alls var psykolog-likt... snarare coach-likt då... att min stora, om än nerstuvade, integritet och inre åländska skärgårdsstyrka aldrig skulle komma att acceptera något annat sätt att leva än mitt EGET!
Nej, så det var bara för min inre "anpassnings-mes" att gilla läget; att acceptera bohemen, den finsk-åländska strävheten, vemodet som "theme song"... och inte streta emot det där, för sitt ursprung mekar man inte med ostraffat... "orevolterat"... det var inte tal om annat, det fanns inga andra val.
Inget "lalleri".
Bara; gnäll av dig en gång för alla... diskutera, fundera, analysera ett tag, om du är intresserad, annars bara LÄMNA det sen; move forward, acceptera, släpp repeat-knappen och tryck på play.
Helt utan moraliska pekpinnar och inte framlagt som ett förslag utan mer ett KONSTATERANDE och en TILLTRO till en inre styrka eller det där urjaget som obönhörligt tränger fram hur mycket man än försöker förminska och anpassa sig själv...
Den tilltron tog fäste nånstans inuti och ger mig fortfarande en känsla av makt faktiskt... nej, maktlös känner jag mig sällan inför mina inre psykologiska mekanismer längre... inte sen dess...
Det var också vid den här tiden jag slutade att städa rutinmässigt; på fredagar eller söndagar eller ens varannan vecka utan började acceptera och ha tilltro att bara gå på "rycken"...
måndag 25 maj 2009
Himmel över Berlin
Mäh härreguuud!!!
Och:
Nu har jag googlat även på "Wings-of-Desire-nörd-sidorna" (jo det finns såna med) och letat i långa citat men kan inte hitta nåt med "sprickor" fast jag ju också vet att det finns där nånstans...
Om det är Damiel eller Marion eller kanske den där mannen som blev överkörd o ligger på gatan o tänker på sitt liv... ja vem det är som säger nåt om en spricka måste jag hålla öronen öppna för nästa gång jag ser den; Himmel über Berlin.
OCH dikten, av Peter Handke som reciteras på så förvånansvärt vacker tyska precis i början av filmen ville jag kopiera in här men den var oootroligt lång så det blev bara de första stroferna...
Als das Kind Kind war, wußte es nicht, daß es Kind war,
Länge sen...
lördag 23 maj 2009
fredag 22 maj 2009
Sommarbete
Vi rustade oss med kameror eftersom de brukar visa upp sin snyggaste sida i både passage och capriole när de kommer dit...
Men i dag det var det gröna guldet som lockade mer och de sju mularna lämnade inte marken för en sekund.
Så nu kommer våra pållar bli feta o slöa...
Hoppas bara Mano inte blir lika "utslagen" som han var en morgon i juli förra sommaren då Johanna lyckades fånga "Skalman" på bild när hans sovklocka ringt ordentligt!!!
torsdag 21 maj 2009
You snooze, you loose
Men jag tror nog jag skulle snooza med den med...
Tänk bara att få, inte bara somna om en gång till utan att skynda sig från t ex köket där man placerat väckar-mattan (så man säkert ska vakna till) och få KRYPA NER igen! Mmmmmm...
Men en sån där mitella... med en "galen" häst på, vill jag ha om... eller när... jag ramlar av Mano o bryter nåt...
Från Inspire me now igen
onsdag 20 maj 2009
måndag 18 maj 2009
Easy Rider
Steppenwolfs Born to be Wild måste väl ändå vara en av de FETASTE låtar som gjorts...
Hermann Hesses Stäppvargen, minns jag var en upplevelse när jag läste den i 20 års åldern... en riktig pubertets el adolesens bok... skulle nog inte tilltala mig idag...
a
Siddharta o Glaspärlespelet var rätt tråkiga... bäst tyckte jag ändå om Demian...
a
Första DJ battle ever
söndag 17 maj 2009
Söndags-Svammel
lördag 16 maj 2009
Tetris
Nåväl, Pazjitnovs genialiska spel från 80-talet med de där klossarna som ramlar från ovan var jag en mästare på när det begav sig... och många år efter det.
Men det ska vara "orginalet" på Game-Boy!
Då klår jag nog de flesta... vilket ju är rätt ovanligt, då jag inte är riktigt bra på nåt egentligen, utan en riktig Salieri... en medelmåtta, med viss talang, men aldrig når upp till "mästarnivå" på nåt som helst plan.
Ja, utom kanske gammel-Tetris då!
Hundratals rader och en poängsumma som jag inte minns exakt men som var 6-siffrig i alla fall.
Började aldrig på lägre level än 9:an... kunde "slida" in en L:or i hålrummen långt ner, och stor-raketen varje gång, det Ni!!!
Surfade dock runt lite nyss på några tetris-sidor... och det är klart att... maxat ut poängen vid 999.999 på level 20 (!) har jag inte en suck att klara, nånsin... DET ser helt OVERKLIGT ut på den 30 minuter långa nörd-filmen som finns som bevis... mäh, hur mycket har man nött då???
Kanske skulle jag i a f investera i nåra AAA och ta upp kampen om raderna nu när jag hittade gammel GB... med nackspärr som biverkning.. näh kanske inte, troligtvis INTE, nej!
Porshanksrundan en kväll i maj
Tarot
torsdag 14 maj 2009
Från latens till demens
lördag 9 maj 2009
Vår-ragatan på våran gata
onsdag 6 maj 2009
lördag 2 maj 2009
Manos släktingar
Tyvärr omkom han i en tragisk olycka när han stegrade sig o slog runt för drygt ett år sen vad jag förstod på deras hemsida... (länk till Minors minne)
Också Noppsys Fayscha är numera i hästhimlen men innan dess hann hon få tvillingföl! (länkat även här!)
Några förfäder då
mamma
Tycker förståss att Mano liknar på sin far lite... blicken mest kanske och "formen" och när man tittar på bilderna på hemsidan när Minor springer lös på en ridbana är det rätt mycket Schaman där faktiskt...
Kul i a f med bilder o historier om släktingar... hoppas jag kan "låna" några på brorsan åxå för han var riktigt snarlik Mano, verkligen!