manotantens strategier

lördag 30 maj 2009

fredag 29 maj 2009

42

...the answer to life, the universe and everything.

Alltså, Johanna, nu missade vi precis "towel day" igen!

25 maj

Straffet, antar jag, är minst en timmes Vogon poesi...





Marvin är mycket besviken... men INTE förvånad


"En av dom saker som Ford Prefect alltid haft svårast att fatta när det gällde människor, var att dom alltid skulle säja och upprepa sånt som var fullkomligt uppenbart, som till exempel
Det är vackert väder eller Vad lång du är eller Lilla vän, har du fallit ner i en tio meter djup brunn?
Ford hade först hittat på en teori för att förklara detta märkliga beteende. Om människorna inte får röra på sina läppar, tänkte han, så kanske deras munnar torkar ihop.
Efter några månaders observationer och begrundanden övergav han denna teori för en helt annan.
Om dom inte hela tiden rör sina läppar, tänkte han, så kanske deras hjärnor börjar arbeta istället. Men efter ett tag övergav han även denna teori. Han tyckte den var cynisk i överkant, och bestämde sig för att han faktiskt tyckte rätt bra om människor när allt kom till kritan, men han fortsatte att oroa sig över hur illa lite dom egentligen visste om saker och ting"

Makt

En gång (hittills) i mitt liv har jag känt mig så maktlös och tyckt mig behöva en psykolog så pass mycket att jag gjorde slag i saken och besökte en...
Kommunen betalade så snällt eftersom det här var efter en djävulsk arbetsperiod och det finns lagar om hur nära bristningsgränsen man får utnyttja sina arbetarbin utan att betala för konsekvenserna...

Tre möten betalades. Rätt vanligt antal, antar jag...iaf om kommunen ska stå för notan...

En trilogi liksom; första=gnälla, andra=analysera, tredje=ackommodera...

Hon lyssnade tålmodigt, "shrinken" och humhummade väl en del och frågade t o m vid något tillfälle vad jag själv trodde... men annars var hon mest rätt så pushig, diskussions-ivrig och "witty" på det mest spirituella och osentimentala sätt man kan tänka sig och mycket långt ifrån mina fördomar och förutfattade tankar om psykologers beteende och arbetsmetoder...

Vi diskuterade (bland mycket annat); rötter o ursprung, den finska själen vs den svenska, kvinnors envishet (oavsett ursprung) att släta över och stryka medhårs, anpassa sig...
Vår moderna livsstil och vårt samhälle, så amerikaniserat att vi sällan kallar saker vid sitt rätta namn utan hellre ler tandblekta leenden o stöter ut nötta fraser om att ha en bra dag o pussar o kramar o thumbs up...
Om vår kultur där ilska anses farlig o där sorgsenhet passar bäst framför såporna... vår tids altare... biktbås... och OM man ska prata med varandra får det lov det handla om vädret eller möjligtvis matsmältningen... och om hur ofta mag-pratet och vindriktningen räddar oss från TYSTNADEN... det man skyr mest, mest, mest... ja mer än kaoset i våra hjärtan... eller att det kanske är så att tystnaden ter sig så farlig då den obönhörligt LEDER oss till våra hjärtan... denna muskel som kanske skrämmer oss mest ändå.

Efter tre sessioner kom vi fram till att jag egentligen var "en åländsk konstnärsjäl med det där finska vemodet sjungande i ådrorna... som en grundton... Ja, och att jag därför hade det lite träligt nu i det svenska, mer lättsamma samhället där man säger "ströbröd" och inte "skorpsmulor"... som man gör på Åland... att jag stod mitt emellan två kulturer (snarlika men ändå) och kanske "mes-anpassat" mig så att jag inte längre kände mig hemma i nån... men trodde att jag behövde det...

... och här påstod hon med bestämdhet, på ett sätt som enligt mina fördomar inte alls var psykolog-likt... snarare coach-likt då... att min stora, om än nerstuvade, integritet och inre åländska skärgårdsstyrka aldrig skulle komma att acceptera något annat sätt att leva än mitt EGET!


Nej, så det var bara för min inre "anpassnings-mes" att gilla läget; att acceptera bohemen, den finsk-åländska strävheten, vemodet som "theme song"... och inte streta emot det där, för sitt ursprung mekar man inte med ostraffat... "orevolterat"... det var inte tal om annat, det fanns inga andra val.

Inget "lalleri".
Bara; gnäll av dig en gång för alla... diskutera, fundera, analysera ett tag, om du är intresserad, annars bara LÄMNA det sen; move forward, acceptera, släpp repeat-knappen och tryck på play.

Helt utan moraliska pekpinnar och inte framlagt som ett förslag utan mer ett KONSTATERANDE och en TILLTRO till en inre styrka eller det där urjaget som obönhörligt tränger fram hur mycket man än försöker förminska och anpassa sig själv...

Den tilltron tog fäste nånstans inuti och ger mig fortfarande en känsla av makt faktiskt... nej, maktlös känner jag mig sällan inför mina inre psykologiska mekanismer längre... inte sen dess...

Det var också vid den här tiden jag slutade att städa rutinmässigt; på fredagar eller söndagar eller ens varannan vecka utan började acceptera och ha tilltro att bara gå på "rycken"...

måndag 25 maj 2009

Himmel över Berlin



Blev påmind av Kajsas kommentar (under Cohen citatet "There is a crack in everything..." ) om FILMEN!

Den film, av alla jag sett, som utan tvekan gjort STÖRST intryck på mig!!!
(Så pathos-intoleranta må klicka bort igen nu för att undvika en allergisk reaktion...)

Nog för att det finns filmer som säkert är både djupare o mer intellektuella eller mer spännande o dramatiska men denna film satte sina spår så djupa att jag inte vågade se om den på många år i rädsla för att den skulle mista sin magi...
a
Nu har jag förstås sett den flera gånger sen dess och jag tycker mycket om alltihop men det är klart att SAMMA intryck kan den inte göra... som då för över 20 år sen när jag nästan svävade ut från biografen... upplyft, uppfylld... med både hjärta o hjärna som svämmade över... ja precis så pathosfyllt som det bara kan vara...
...och det var höst vill jag minnas o bilderna, orden virvlade runt i min skalle för att fästa, fastna nånstans där på hjärnbarken och inte bara "arkiveras" utan liksom ge TON åt det som var o är mitt jag...
a
Mäh härreguuud!!!
a
Men jag menar: Bruno Ganz (!) o änglar i trenchcoat o Nick Cave (!) o Kärlek som VET att den inte är för evigt (men EVIG, evig evig, i NUET, nuet, nuet) o osäkerheten o allt det mänskliga o det där DUALISTISKA o alla de där eviga frågorna och... ja, ALLT det i en o samma film...
OCH vackert foto o vackra dikter o Peter Falk som beskriver det STORA i det lilla genom sitt uttalande om hur fantastiskt kaffe o cigaretter smakar när de kombineras!!!
a
OCH min favoritstad Berlin på köpet... jag menar allt DET!!!
a
OCH om Ni, mot förmodan, missade den "back in the 80-talet" så SE den för allt i världen!!!





För den håller ju än på nåt sätt; filmad ömsom i svart/vitt ömsom i färg, beroende på om det är änglarnas eller människornas perspektiv som återges... o Berlin ser ut som Berlin alltid gör (!) o kärlekstemat är klassiskt o frågan är evig:
Vad är mänskligt o vad är det inte... Vad är det som gör oss till människor... Vad är det som definierar oss???


Och:
Nu har jag googlat även på "Wings-of-Desire-nörd-sidorna" (jo det finns såna med) och letat i långa citat men kan inte hitta nåt med "sprickor" fast jag ju också vet att det finns där nånstans...
Om det är Damiel eller Marion eller kanske den där mannen som blev överkörd o ligger på gatan o tänker på sitt liv... ja vem det är som säger nåt om en spricka måste jag hålla öronen öppna för nästa gång jag ser den; Himmel über Berlin.


OCH dikten, av Peter Handke som reciteras på så förvånansvärt vacker tyska precis i början av filmen ville jag kopiera in här men den var oootroligt lång så det blev bara de första stroferna...



Als das Kind Kind war, ging es mit hängenden Armen,
wollte der Bach sei ein Fluß, der Fluß sei ein Strom, und diese Pfütze das Meer.
Als das Kind Kind war, wußte es nicht, daß es Kind war,
alles war ihm beseelt, und alle Seelen waren eins.
a

Länge sen...

... jag målade nåt.
Diskussionen där i förra inlägget målade jag när jag pluggade till fritidspedagog o det var ju redan över tio år sen nu... mäh...

I alla fall... de satt där på Gillet, fiket i Norrtälje de där militärerna... på den tiden då LV3 fanns i stan. Egentligen var de fyra men den ena tog jag bort redan i skisstadiet; han satt på kanten o såg bara malplacé ut där.

Nånting viktigt var det de diskuterade... hörde inte vad... kanske var det nåt stort... kanske var det bara fotboll.


Svarta hästen här är från samma tid... långt innan Schaman...




...och sen finns det ju en del annat, både tidigare o senare, både abstrakt o figurativt men de här två är nästan de enda jag står ut att se på fortfarande...

Men egentligen handlar ju inte målande om det... att man ska se på PRODUKTEN i åratal efteråt... utan långt mer handlar det om PROCESSEN, förståss!

Som med så mycket annat.

Som INTE borde vara så produktinriktat... som... livet t ex.

När jag får tid o ro ska jag ta tag i det igen... kanske blir det när jag blir pensionär...

Vilket då? Målandet eller Livet?

lördag 23 maj 2009

Diskussion

Länge sen nu...

Jag säger det igen...

There is a crack in everything
that's how the light gets in


fredag 22 maj 2009

Sommarbete

I går kväll släppte vi hästarna i Stoora Sommarhagen.
Vi rustade oss med kameror eftersom de brukar visa upp sin snyggaste sida i både passage och capriole när de kommer dit...
Men i dag det var det gröna guldet som lockade mer och de sju mularna lämnade inte marken för en sekund.

Så nu kommer våra pållar bli feta o slöa...

Hoppas bara Mano inte blir lika "utslagen" som han var en morgon i juli förra sommaren då Johanna lyckades fånga "Skalman" på bild när hans sovklocka ringt ordentligt!!!

Skalmans sovklocka har ringt

torsdag 21 maj 2009

You snooze, you loose

Ännu en väckarklocksvariant för alla snoozare o sjusovare där man måste UPP för att stänga av eländet...


Men jag tror nog jag skulle snooza med den med...
Tänk bara att få, inte bara somna om en gång till utan att skynda sig från t ex köket där man placerat väckar-mattan (så man säkert ska vakna till) och få KRYPA NER igen! Mmmmmm...


Men en sån där mitella... med en "galen" häst på, vill jag ha om... eller när... jag ramlar av Mano o bryter nåt...


Från Inspire me now igen

onsdag 20 maj 2009

Bilder från helgen

Tre små kattungar fick duktiga "förstföderskan"...

Tinas söta valp...

Fanny rider Mano...
a
Bilder från en uteritt här

måndag 18 maj 2009

Easy Rider






Steppenwolfs Born to be Wild måste väl ändå vara en av de FETASTE låtar som gjorts...



Hermann Hesses Stäppvargen, minns jag var en upplevelse när jag läste den i 20 års åldern... en riktig pubertets el adolesens bok... skulle nog inte tilltala mig idag...
a
Siddharta o Glaspärlespelet var rätt tråkiga... bäst tyckte jag ändå om Demian...
a

Första DJ battle ever

Snott lite då från Johan Miderberg o Youtube... Hur kul som helst juh!
Obetalbara miner när ena grannen först är skitnöjd o sen blir totalt "ner-battlad" i slutet!


söndag 17 maj 2009

Söndags-Svammel

Skön söndag

S
ovmorgon!

Solig och sörplig frukostfika på Landkrabban.


Frallan med ost, skinka o sallad slök jag snabbt som S---n; innan jag hann fota den ens...


Surfing ett tag...

Stallet sen!

Schaman jobbade bra. Jag krävde lite mer av honom idag på banan och han var arbetsvillig o duktig... ja, nästan stadig i formen... även om min sits stör mig... och helt klart honom!



Skogsklättring helt "off road" blev det också och det är både han o jag superduktiga på!

Snabbköpsrunda på hemvägen eftersom min mage har blivit bortskämd av att ha ätit middag flera dar i rad och nu kräver mat med jämna mellanrum... hur jobbigt kommer inte det att bli!!!

Smetade nyss i mig svart rom, gräddfil o lök på toast... lättlagat o smaskigt!

Sippar KAFFE nu och slukar Glass med smak av wienernougat!!!

Sveper Tarotleken och se... både Solen o Styrka visar sig igen!!!





Men "dagens kort" är...


Måttfullhet

En ängel med solskivans symbol i sin panna häller en vätska mellan två bägare. Vätskan symboliserar här livet självt och bägare betyder alltid att känslor är inblandade, inte sällan omedvetna... På dräkten syns en triangel i en kvadrat...

Ängeln har en fot i den grunda källan och den andra vilar på torra jorden. Landskapet är kargt men växtligheten är ändå frodig nära vattenbrynet.
Berg symboliserar ofta en strävan efter högre insikt och medvetenhet... Horisonten är där himmel och jord möts... andlighet förenad med den fysiska världen...

Det handlar om Självkontroll och jämvikt. En möjlighet att lära oss acceptera hur livet alltid rör sig genom faser av ljus o mörker, aktivitet o passivitet, "ups and downs"...
Det är dualistiskt men genom känslighet o tålamod kan polariteterna ande o kropp integreras till en helhet i balans o harmoni...

No shit...


Så, Samlat Söndags Svammel Slutar Sålunda Som Själens Slippriga Slasktratt... So-long!

Våren vågar vara kitch...





Blomsterprakt i all ära men nog är de lite väääl överdådiga; körsbärsblommorna... har de fått hybris... vad är det de försöker beviiisa??? 
Snacka om rysch- pysch...

lördag 16 maj 2009

Tetris

Häromdan såg jag av en slump sonens gamla Game-Boy ligga på en hylla i hans infernaliska, säkert hälsovådliga, excuse for a room... Ja, det med heltäckande klädmatta och matrester i olika stadier av intorkning... där saker av mycket tvivelaktig karaktär från Trias samsas med högteknologisk utrustning; vilkens användningsområden, jag dinosaurien inte har en aning om.

Nåväl, Pazjitnovs genialiska spel från 80-talet med de där klossarna som ramlar från ovan var jag en mästare på när det begav sig... och många år efter det.

Men det ska vara "orginalet" på Game-Boy!
Då klår jag nog de flesta... vilket ju är rätt ovanligt, då jag inte är riktigt bra på nåt egentligen, utan en riktig Salieri... en medelmåtta, med viss talang, men aldrig når upp till "mästarnivå" på nåt som helst plan.

Ja, utom kanske gammel-Tetris då!



Jag menar level 16; då går det jävligt fort!
Hundratals rader och en poängsumma som jag inte minns exakt men som var 6-siffrig i alla fall.

Började aldrig på lägre level än 9:an... kunde "slida" in en L:or i hålrummen långt ner, och stor-raketen varje gång, det Ni!!!

.................... ........................ ........................... ..........................

Surfade dock runt lite nyss på några tetris-sidor... och det är klart att... maxat ut poängen vid 999.999 på level 20 (!) har jag inte en suck att klara, nånsin... DET ser helt OVERKLIGT ut på den 30 minuter långa nörd-filmen som finns som bevis... mäh, hur mycket har man nött då???

Kanske skulle jag i a f investera i nåra AAA och ta upp kampen om raderna nu när jag hittade gammel GB... med nackspärr som biverkning.. näh kanske inte, troligtvis INTE, nej!

Porshanksrundan en kväll i maj
















Fotade en av rid-rundorna härom kvällen... samma runda som jag tog bilder av vid exakt samma tid förra året och som jag då la ut på pixbox.























Bakom mig traskar Bonzaij o Linda... då som nu...


























Häggen blommar men det är nåt konstigt blått över den bilden....



















Efter ridturen vill Mano bara pussas... tror nog han ska få en morot då...

Tarot

Solen
(mitt favoritkort...)


Tarot kort är ofta vackra, tycker jag och eftersom jag gräver i gammal skåpmat mest här nuförtiden så visar jag härmed upp lite av mitt -för många år sen påbörjade- projekt att göra/rita en egen tarot lek. 72 kort är det; alla symbolrika och detaljerade.


Eremiten o Döden


Jag har ju plagierat the Rider Waite-deck rätt hårt men är oförskämt nöjd ändå... trots att det återstår en del kort i lilla Arkanan och trots att projektet nu, som så mycket annat, ligger på is sen ett bra tag.


Narren
"omedveten om målet går du heller aldrig fel..."
Tvetydigt, eller hur?


Att lägga ett Keltiskt kors eller en Hagall är inte min starka sida dock och jag tror faktiskt inte på att en läggning kan förutspå framtiden...


Stjärnan, Styrka, 5:a i Svärd


...men jag har fått för mig att all den där symboliken kanske (likt drömmar) på ett new-age aktigt sätt kan blottlägga vissa delar i det undermedvetna och ge insikt i en del av själens mysterier...

...så ibland drar jag ett "dagens kort" och reflekterar över det... den aspekten av livet... eller egot... snarare. För det ÄR ju navelskåderi, det är klart.

Overkligt ofta får jag då upp detta kort:


Den Hängde

Läser att det kortet visar på hur "mänsklighetens andlighet är fångad i verklighetens fälla, fastnaglad på materiens kors"
Själv ser jag också det som en uppoffring av den materiella, fysiska världen och framförallt EGOT för att utvecklas mer mot de själsliga, intuitiva och emotionella värdena...

Idag fick jag fick jag dock upp:


2:a i Svärd

Ett vackert kort som ganska tydligt handlar om nån slags dualitet förståss och om det är svärd (luft) med i bilden så är det alltid något som har med tanke och logik att göra... vattnet o månen bakom är å andra sidan vanliga symboler för känslor och intuition... Den "tron" hon sitter på har fyrkantig form och pekar på den fysiska verkligheten... medan de förbundna ögonen återigen visar på intuitiv och mental balans...

Jag vet direkt att det handlar om ett VAL... ett beslut jag måste ta och håller på att göra... ett beslut som i hög grad påverkar både den fysiska verkligheten och den själsliga, emotionella...
Ett beslut som bör tas med tankens logik och själens intuition i balans...

Jag får fundera lite till dårå... o väga in alla aspekter, balansera upp tanke o ande.... hmmm....
a

torsdag 14 maj 2009

Från latens till demens

Nu har vi bakat bullar i dagarna tre, mina pubertets-monster (=6:orna) o jag. 
Herregud, de är så kvicka, humoristiska och inne i sitt eget speedade liv att jag blir alldeles utpumpad efter varje lektionstillfälle. Allt går så fort, fort, fort...

Det enda killarna tänker på är sport o sex och det enda tjejerna tänker på är shopping o sex... Det är så man inte tror det är sant! Men trots det har de en osviklig känsla för vad som är rätt o fel och tentaklerna är ute o sveper efter nåt som är outside the box hela tiden. Här gäller det verkligen att hänga med så man inte förlorar greppet om gruppen... 

De är ändå rätt fördragsamma och vi kommer för det mesta väldigt bra överens, men jag tänker ibland att de nog måste se mig som nånting från dinosauriernas tid; som nån gammal triceratops eller nåt som går omkring och fäller fjäll...



Senare på dagen kanske man har att göra med 6-åringarna på skolan... då är det ett helt annat tempo...
Visst har de energi så det räcker och blir över men t ex att klä på sig efter gymnastiken eller när alla ska gå ut, det är ett helt företag som kan ta halva dan i anspråk.

Att äta mellanmål tillsammans kan vara riktigt lustigt att beskåda, speciellt om det t ex serveras morötter i bitar... då blir det problem... hälften har ju inga tänder kvar i käften... 
Många har dock en eller två inlindade i en papperslapp i fickan...

Jag brukar ibland fundera lite över hur mycket sexårs-verksamheten påminner om en avdelning för lätt dementa på ett äldre boende...

Inga tänder, nej... och påklädning tar, som sagt en evighet... Att gå mer än 20 meter är en riktig pärs... (växt)värk i ben o leder; gnäll. gnäll, gnäll...

Okammade o med kläderna i oordning vimsar de omkring i korridorerna och på gården. 
De har rätt taskig hörsel och svårt att koordinera vissa rörelser... Att prata i "normal" samtalston är en omöjlighet och med maten är det för övrigt alltid nåt; den är för stark eller för lite salt eller för varm eller för kall...
Det är inte ovanligt med "olyckor" i brallorna, inte heller med juice- eller mjölkglas...

Och... namnen på en sexårs-klasslista är i stort sett identisk med brukarlistan på ett äldre boende; här hittar vi Tyra o Albin o Emma o Eskil o Selma o August o Elna o Ture o Linnea o Victor o Ester o Albin... 

Samma killar o tjejer; det skiljer bara en sisådär 80-90 år mellan dem.






Men framför allt tänker jag faktiskt på att BEHOVEN är de samma de med!!!
Alla vill vi ha trygghet och närhet och uppmärksamhet... någon som ser och lyssnar och bryr sig om... någon som plåstrar och blåser lite när man gjort sig illa och som finns till hands när världen blir för stor och svår att förstå...



Eller hur...

lördag 9 maj 2009

Vår-ragatan på våran gata


Varje vår, likadant... jag blir ARG!!! Nu har jag varit på uselt humör över en vecka utan någon annan orsak eller realistisk anledning mer än att det är vår och allt vill vara nippertippigt och pastelldlävulskt och körsbärshelvetesblommigt, ytligt och glansigt och dammigt och dumt...

Inte ens äckel-Borats "tummar upp" får mig att skratta åt det patetiska i att vara så här humörspåverkad och humorbefriad.


Nej, jag är verkligen indignerad och besviken över att jag är så "moody".



Och jag har lovat mig själv, nån gång  förut att inte ösa galla på nätet men nu gjorde jag ju det i alla fall... en riktig mähä-tant är jag!


Behöver nog meditera o reflektera lite över vad det är i grunden som gör mig så sur en period varje vår.
Men kanske vegeterar jag bara tills det går över av sig självt...


onsdag 6 maj 2009

Vi är lite sena...

...här i N:e men nu är de på gång, körsbärsblommorna.

Och på fritids blåste vi såpbubblor i dag...


Mano rullar...


lördag 2 maj 2009

Manos släktingar

Satt och googlade lite på Manos "förfäder" igår och hittade uppfödaren Anette Olofssons hemsida (klicka; länkat) och där fanns bilder på både mor o far...
Kul!
Jag hade sett bilder för länge sen, nån helt annanstans på hans mamma; arabstoet Noppsys Fayscha... och på hans morfar; den kända hingsten Fadlak, förståss.
Även Appaloosan GKS Black Warrior som är hans farfar hade jag sett nån bild på men pappa A'S Minor kunde jag inte hitta någonstans...
Men nu fanns han ju där han med! (japp en länk...)
Tyvärr omkom han i en tragisk olycka när han stegrade sig o slog runt för drygt ett år sen vad jag förstod på deras hemsida... (länk till Minors minne)
Också Noppsys Fayscha är numera i hästhimlen men innan dess hann hon få tvillingföl! (länkat även här!)

(Sen hittade jag till Manos HELBROR också... och han är VÄLDIGT LIK Schaman! Men jag har inte fått klart med att jag får "låna" några bilder från hans mattes hemsida än...)


Några förfäder då


Fadlak
morfar



GKS Black Warrior
farfar



Noppsys Fayscha
mamma


A'S Minor
pappa


Tycker förståss att Mano liknar på sin far lite... blicken mest kanske och "formen" och när man tittar på bilderna på hemsidan när Minor springer lös på en ridbana är det rätt mycket Schaman där faktiskt...
Kul i a f med bilder o historier om släktingar... hoppas jag kan "låna" några på brorsan åxå för han var riktigt snarlik Mano, verkligen!
 
web statistics