Himmel över Berlin

Blev påmind av Kajsas kommentar (under Cohen citatet "There is a crack in everything..." ) om FILMEN!

Den film, av alla jag sett, som utan tvekan gjort STÖRST intryck på mig!!!

(Så pathos-intoleranta må klicka bort igen nu för att undvika en allergisk reaktion...)

Nog för att det finns filmer som säkert är både djupare o mer intellektuella eller mer spännande o dramatiska men denna film satte sina spår så djupa att jag inte vågade se om den på många år i rädsla för att den skulle mista sin magi...

a

Nu har jag förstås sett den flera gånger sen dess och jag tycker mycket om alltihop men det är klart att SAMMA intryck kan den inte göra... som då för över 20 år sen när jag nästan svävade ut från biografen... upplyft, uppfylld... med både hjärta o hjärna som svämmade över... ja precis så pathosfyllt som det bara kan vara...

...och det var höst vill jag minnas o bilderna, orden virvlade runt i min skalle för att fästa, fastna nånstans där på hjärnbarken och inte bara "arkiveras" utan liksom ge TON åt det som var o är mitt jag...

a
Mäh härreguuud!!!

a

Men jag menar: Bruno Ganz (!) o änglar i trenchcoat o Nick Cave (!) o Kärlek som VET att den inte är för evigt (men EVIG, evig evig, i NUET, nuet, nuet) o osäkerheten o allt det mänskliga o det där DUALISTISKA o alla de där eviga frågorna och... ja, ALLT det i en o samma film...

OCH vackert foto o vackra dikter o Peter Falk som beskriver det STORA i det lilla genom sitt uttalande om hur fantastiskt kaffe o cigaretter smakar när de kombineras!!!

a

OCH min favoritstad Berlin på köpet... jag menar allt DET!!!

a

OCH om Ni, mot förmodan, missade den "back in the 80-talet" så SE den för allt i världen!!!

För den håller ju än på nåt sätt; filmad ömsom i svart/vitt ömsom i färg, beroende på om det är änglarnas eller människornas perspektiv som återges... o Berlin ser ut som Berlin alltid gör (!) o kärlekstemat är klassiskt o frågan är evig:

Vad är mänskligt o vad är det inte... Vad är det som gör oss till människor... Vad är det som definierar oss???

Och:
Nu har jag googlat även på "Wings-of-Desire-nörd-sidorna" (jo det finns såna med) och letat i långa citat men kan inte hitta nåt med "sprickor" fast jag ju också vet att det finns där nånstans...
Om det är Damiel eller Marion eller kanske den där mannen som blev överkörd o ligger på gatan o tänker på sitt liv... ja vem det är som säger nåt om en spricka måste jag hålla öronen öppna för nästa gång jag ser den; Himmel über Berlin.


OCH dikten, av Peter Handke som reciteras på så förvånansvärt vacker tyska precis i början av filmen ville jag kopiera in här men den var oootroligt lång så det blev bara de första stroferna...

Als das Kind Kind war, ging es mit hängenden Armen,

wollte der Bach sei ein Fluß, der Fluß sei ein Strom, und diese Pfütze das Meer.
Als das Kind Kind war, wußte es nicht, daß es Kind war,

alles war ihm beseelt, und alle Seelen waren eins.

a