manotantens strategier

onsdag 19 augusti 2009

Cantharellus cibarius

Några av mina fynd i förrgår... uppätna nu.

Det är svampår i år... men alltså; det ÄR ju själva jakten som är bäst när man plockar svamp. Man blir som manisk nästan...

De är ju goda att äta förstås och det är ju lite trevligt att hitta många men det är i alla fall själva "jagandet"... lufsandet runt i skogen... snubblandet o spanandet... och så UPPTÄCKTEN sen... det ÄR ju det som fixar den där kicken!
Hittar man FÖR många blir det mest rutinjobb av alltihop... och DET är urtråkigt!

För mig räcker det med nån liter, till svampmackan, sent på kvällen... efter ensamjakt... gärna halvskumt o mystiskt o rent av halvläskigt där i skogen (utmanar min feghet)... benen nästan darrande, utpumpade av stövellufsandet genom -allra helst- okänd, totalvild urskog... gärna med en liiiten tvist av *hjälpjaghargåttvilse* när det börjar skymma...

DET är min ide om en höst-eller sensommarkväll well spent!!!


3 kommentarer:

Irene sa...

Jag älskar att plocka svamp o lufsa i skogen. Har sett massa kantareller från hästryggen som jag borde gå o plocka.

Blipp sa...

Det bästa med en man som är uppvuxen i Finland är att han kan så många svampsorter!

manotanten sa...

ja man ser ofta svamp när man rider men det är sällan man/jag åker ut sen o plockar dem...

finnar är riktiga mykologer oftast... o äter generellt mycket mer svamp, eller fler sorter iaf än i sverige

 
web statistics