manotantens strategier

lördag 28 november 2009

Look alike

Inte bara grinigheten gemensamt...
Jag ÄR verkligen en grinchen look-alike; alltså det är nästan otroligt när man ser till detaljerna...


Det är synd att klaga, sägs det men nu när julen närmar sig och min inre grinch bara ökar i grå/grönhet kan jag inget annat göra. Grinchdemoniserad spyr jag galla över allt tingel tangel, all sunkig röd/grön/silvrig adventspyntning och saffransbullarna och pepparkakorna med valfritt treeendigt pålägg som folk envisas med att bjuda på. För att inte tala om obehagligt sötsliskig halvljummen vinglögg... egentligen ursprungligen ett sätt att kamouflera vin av riktigt dålig kvalitet, ju.

Kanske borde jag fundera på att uppsöka en excorsist igen snart... För den här grinchdemonen trodde jag ärligt talat redan var utdriven ur min kropp sen den decemberdag för flera år sedan när Max von Sydov svängde förbi i svarta rocken... mitt i värsta 180 graders headspinnet... och mumbojumbade mig grinchfri; stänkte med vigvatten och föreläste med tordönsstämma. Vet inte om det var därför men jag stod ut med julen efter det. Flera år faktiskt som jag fixat den nu... denna kristendomens största hycklerihippa... utan alltför mycket agg. Dessutom blev det ju ett tag inte bara PK att vända julen ryggen utan också lite trendigt inne... och det tåget ville jag inte hoppa på.

Hur kommer det sig då att jag nu i år får ett återfall?
Det är nog inte nåt freudianskt, det kan jag inte tro. Jag som är uppväxt med vita jular; orörd snö på morgonen och äkta spår från räven som raskat över isen under natten och kådrika granar pyntade med antik halmslöjd o hemstöpta ljus o köttbullar stekta på björkvedseldad spis... Ja, slädfärd med bjällerkransbeprydd finsk arbetshäst t o m, det har jag ju sagt förr.
Nä, inget sånt besvikelsetjafs, det går jag inte på.
Men visst, överdriven barndoms julromantik går inte ihop alls med den här amerikaniserade plastigheten vi drunknar i snart. Och nääää, det spelar ingen roll om adventsstjärnorna kommer från svenskt tenn och är specialdesignade eller om julskinkan är lokalproducerad och garanterat från glada grisar...
Blir bara grinchigare av sånt... Det är hyckleri av ännu större mått när det inte bara gullegullas utan dessutom prestigegullegullas!!! Fy för den l...
Kardinalsynderna trängs kring risgrynsgröten vill jag lova... aldrig ser vi väl annars så mycken högmod, girighet, vällust, avund, vrede, lättja och frosseri som kring denna Odins gamla midvinterblot.

Men, nog!
Med detta traditionsenliga gallspottande avverkat ska jag försöka nu att få tag på von Sydow än en gång och sedan tiga still hela advent för det är så utomordentligt tröttsamt att vara så här grinchigt förutsägbar...
Kanske skulle jag i stället gulle-jul-blogga och lägga upp bilder på myspysiga tomtearrangemang o recept på bästa sillinläggningen eller på mina fantastiska chokladtryfflar...
Ja, faktiskt... bara för att.

Jag ber verkligen alla julfetischister om ursäkt och lovar att hädanefter "shut the hmmm up" kring denna issue samt lägga mig på fakirmattan nu och meditera fram lite genuine christmas spirit.

Ja, ärligen lovar jag detta för snart antar solen sin minsta deklination, närmare bestämt 21 december kl 17.47 och vad vi behöver nu, vi stackars nordmänniskor ÄR ju fett, socker och sömn... Precis det julen handlar om, inte sant.

Ja, och så det där med Fred och Kärlek och Förståelse förstås... kanske inte ska glömma det här på spikarna.

Peace dårå Julen, give me five!

8 kommentarer:

RosaGrep sa...

Midvinternatt ska va kall och hård
Men regnet strila och strimma
Vada i lera från farstu till gård
Glasögon täcks utav imma
Svenskvinter suger, vid det är man van
Dags att köpa en knallrosa gran
Nått glimtar till där på taken
Det är allas vår grinch som är vaken!

Söndagspoesi på hög nivå, jajamen!

Irene sa...

Är inte så extrem som du, men kan hålla med i en del. Jag putsar INTE fönster o fejar INTE mer än vanligt. Sätter upp ljusstakar o endast minimalt med pynt. Tycker inte det är så himla mysigt, bara en sak till som måste hinnas med. För mig är julen ett nödvändigt ont. Lider inte, men glad när jag äntligen får ta bort julpyntet. Jobbar julaftons kväll i år. DET är faktiskt inte så roligt.

sfinxen46 sa...

Blev inte Grinchen snäll igen på självaste julafton?

JA du har sååå rätt! i det du skriver. Jag kan trösta dig med att det där med julen avtar med åren, i varjefall för mig. Den där pirrande känslan av att något roligt ska hända eller att man får ihop det på slutet, var det nog 20 år sen jag kände. Har aldrig satt upp julgardiner och orkar inte längre ta fram något julpynt som är dammigt bara efter en vecka speciellt när man har hundar. Ser bara ännu mer ostädat ut. Jag har en man som fortfarande tror på tomten. Han slänger upp lite här och där och så har vi ljus i alla fönster. Det märks när man får elräkningen efter jul ;( Det enda jag gör är att köpa en färdig kokt julskinka, för den första mackan är i varjefall god.

Inte är det någon som kommer hit till denna gudsförgätna håla. Inga barn med tindrande ögon. Numera vill ju barn ha bara pengar så det blir inga glittriga paket heller. Och föresten så ska jag jobba hela julen för de som har barn som tror på tomten kan inte tänka sig att jobba en jul säger dom. Ja det ska bli så skönt när allt är över.

Tomtebolyckan finns inte! Det är bara ett stort ljug. Stackars dom som tittar på julfilmer, det har jag gjort, så besvikna dom blir när julen inte visar sig vara som på film. Till och med min julfobi att maniskt virka röda hjärtan i parti och minut och ge bort till vänner och bekanta, gick över förra året, skönt för jag fick så ont i händerna.

Ja vad gör man då? Fick ett förslag en gång "lägg dig ner och sparka dig trött". Ett tips för de som vill ha en alternativ jul.

Men den siste optimister är ännu inte född, så pyntade jular kommer nog att överleva oss alla. Det var mysigt ett tag, när man fortfarande trodde på en julefrid ;) Nu tror jag på andra saker. Änglar till exempel ;) Nu har det blivt en fobi. Samlar på dom och lägger ut dom på Facebook. Där är det så myspysigt för där är alla snällaoch så skickar man vackra ord, blommor,hjärtan och änglar till varandra. Face book har blivit min alternativa vän. Den enda jag har. Där är man vän med alla. Det är så skönt som om man är i ett annat universum.

Det pratas om att julstäda? Jag som inte ens orkar städa längre;( Funderar starkt på att anställa någon men när jag kollar spargrisen så är den så mager. Nä nu får jag sluta gnälla för nu ska vi alla vara snälla. Måste köpa pepperkakor! Dagens tips.

Kramar Helena alias sfinxen

Blipp sa...

Ha jag tror att du älskar att hata julen! Njut. Det slår mig nu att jag måste ha bloggat ett år! Jag känner igen detta från förra året.....
I min familj, som jag bestämmer över, kring jul totalt, så bakar vi lussekatter en gång, vi köper julklappar sista veckan före jul, mannen älskar att trängas med andra som har samma kärleksfulla ärenden, att handla till andra, SIC! Inget julpynt, alltså inget alls utom valnötter o nypon i en skål med fyra värmeljus = adventsstake. Kvällen före julafton tokpyntar jag hela bostaden, dukar, bonader o hela tjolavippen, senast dagen före nyår åker allt ned igen i plastpåsar och kartonger och hamnar här o där på vind o i källare. Men idag innan jag läste ditt inlägg började jag läsa om min favvobok Att bli respektabel (Skeggs) hon skriver: Marginalitet har sagts vara en epistemiskt priviligerad position och en position varifrån man kan upptäcka sig själv och få unika möjligheter till nya synsätt.....marginalitet ger faktiskt andrum från normaliseringen, men bygger också in ängslan, skuld och vrede.....

Tänkte på dig när jag läste det!
o på mig. Genom avstånd, marginalisering kommer man längre bort från makten man får mindre, men man får större frihet, mer handlingsutrymme....om du förstår vad jag menar. Dom finlandssvenska personligheter jag lärt känna förefaller pendla mellan blytung tradition och en obändling lust till uppror, o det verkar inte gå över med åren....

Syster sa...

Ja försöker helt enkelt ignorera julen, så gott det går jag.. Jag bara låtsas att den inte finns, liksom..

manotanten sa...

Rosagrep: väldigt fin söndagspoesi i "slutrimmad vers"...samma som Viktor Rydbergs djupa "Tomten".

Irene: verkar vara en sund inställning till julen och ungefär samma som jag faktiskt brukar försöka hålla mig till egentligen... iaf sen barnen blev stora... ganska många år nu men i år grinchade jag ihop lite redan innan advent, vet inte riktigt varför, nej

sfinxen: grinchen blev väl riktigt förtjust i julen sen tror jag... när han fått tillräckligt mycket uppmärksamhet... en ego-prick det, grinchen... som vi alla, det ingår
och nä, nån tomtebolycka lär man iaf inte hitta på julen...
tror det är som lycka överhuvudtaget... den finns, men där man minst anar det
eller som att försöka fånga "nuet"... ju mer man anstränger sig o försöker desto mer glider det undan
det gäller att på nåt sätt släppa taget...
då kanske den infinner sig den där julefriden faktiskt
det har hänt mig några gånger... men aldrig vid nåt traditionellt julbord.
Och städa näh... mitt standardtips är ju: släck lamporna, skruva rent av ur dem, tänd några ljus... dränk in wettextrasor i såpa o lägg dem på elementen för nyskurad feeeling... in med köpespepparkakorna i ugnen på låg värme så luktar det nybakt också.
Sen äter man det man verkligen tycker om i stället för sylta o så blir julen ganska sjysst iaf.

Blipp: absolut är det så... det är ju så enkelt o underbart att hata julen och ger mig ytterligare ett tillfälle till marginalisering och det älskar jag verkligen av nån anledning... kanske just de du tar upp...möjligheter till nya synsätt, andrum från normalisering, mer handlingsutymme... allt det och framför allt just det att ha förmågan att se sig själv o andra o våra samhällsfenomen utifrån liksom
och jag vet ju att det blivit lite av ett beroende att INTE göra som alla andra inte vara mainstream alls... jag brukar faktiskt försöka vara riktigt riktigt normal ibland... t ex på jobbet... funkar så där men det är bra träning... eller terapi kanske

den där boken bara måste jag ju läsa... verkar intressant

och... hahahaha vad på pricken det var med finlandssvenskar o mig... har inte tänkt på det men det är ju så... blytung tradition o uppror som inte går över bara för att man passerat puberteten
hahahaha

syster: det är också ett bra sätt att tackla juhuhuuulen... låtsas som ingenting o se väldigt förvånad ut den 24:e sen:
vaddå... julafton... idag... nä, det hade jag ingen aaaaning om...

RosaGrep sa...

Jo den är råstulen från Rydberg, fast min är helt klart mer verklghetsbaserad!

sfinxen46 sa...

Tack för tipsen om att få doft av julen utan att anstränga sig ;););)<3<3<3 Toppen tips!

 
web statistics