vid eg depression är det lite andra ämnen ja... hormoner o signalsubstanser; bl a noradrenalin, kortisol, dopamin o serotonin som är i obalans och inte samarbetar riktigt så bra med varandra och inte med sina receptorer heller... ytterst allvarligt tillstånd där enbart terapi inte är nog utan medicinering krävs... (been there) vad som från början orsakat obalansen är sen olika... alltifrån annan medicin och vissa sjukdomstillstånd till förlossning och akuta trauman men inte sällan heller droger, ensamhet o framför allt stress, stress, stress... och det må va kontroversiellt (jag själv har vart där, som sagt) men det äär lite sårad "självkärlek" det om man (=jag) "analyserar noga"... manot
Sårad Egen kärlek, ja människa, älska dig själv, kräver alltså att man är kär eller älskar sig själv, jag tror att även förväntningar på andra väger in lite grann (ganska mycket i mitt fall), hur mkt uppmärksamhet, beröm, pengar, uppskattning, kärlek, förståelse, glädje, får jag av andra, räcker det för mig? Så säger vissa att enda vägen är att släppa idén om stora förväntningar på omgivning och börja GE istället, hm. Kanske moder Theresa kunde. Men jag funderar ofta på mig - alltså JAG, vad är det? vad är jaget? Jag har lärt mig att det är en "narrativ efterkonstruktion" av handlingar utförda av just alla kemiska substanser vi befolkas av, det hjälper mig att ibland att hålla "mig" på mattan och Cipralexen i lådan.
ho ho, still here men lite offline... både rent fysiskt då hela familjen på senaste blivit puter addicts o vi inte har varsinn... (stackars stackars mig som jobbar heltid och är husmor och har stalltjänst varje dag... jag är ju den som inte får nån kvalitetstid med datorn alls nästan!) men lite offline mentalt också, tyvärr... riktigt nära "äkta nedstämdhet" eller vad man ska kalla det... lite svårmod o tungsinne... det är jag ju van vid... men nu UTAN ilska, utan finsk hardcoreironi... utan den där cyniska inre bitchen som sätter perspektiv på saker... ja, du fattar... men "det går över" o nu blir det ju lite ledig tid också, så... god jul, iaf blip o alla andra!!!
7 kommentarer:
Så sant... sorgligt nog.
ja... ställer lite krav på en själv pns
manot
Ja! Så sant! Men med depression är det en annan femma.
vid eg depression är det lite andra ämnen ja... hormoner o signalsubstanser; bl a noradrenalin, kortisol, dopamin o serotonin som är i obalans och inte samarbetar riktigt så bra med varandra och inte med sina receptorer heller...
ytterst allvarligt tillstånd där enbart terapi inte är nog utan medicinering krävs... (been there)
vad som från början orsakat obalansen är sen olika... alltifrån annan medicin och vissa sjukdomstillstånd till förlossning och akuta trauman men inte sällan heller droger, ensamhet o framför allt stress, stress, stress...
och det må va kontroversiellt (jag själv har vart där, som sagt) men det äär lite sårad "självkärlek" det om man (=jag) "analyserar noga"...
manot
Sårad Egen kärlek, ja människa, älska dig själv, kräver alltså att man är kär eller älskar sig själv, jag tror att även förväntningar på andra väger in lite grann (ganska mycket i mitt fall), hur mkt uppmärksamhet, beröm, pengar, uppskattning, kärlek, förståelse, glädje, får jag av andra, räcker det för mig? Så säger vissa att enda vägen är att släppa idén om stora förväntningar på omgivning och börja GE istället, hm. Kanske moder Theresa kunde. Men jag funderar ofta på mig - alltså JAG, vad är det? vad är jaget? Jag har lärt mig att det är en "narrativ efterkonstruktion" av handlingar utförda av just alla kemiska substanser vi befolkas av, det hjälper mig att ibland att hålla "mig" på mattan och Cipralexen i lådan.
Nu har det gått JÄTTE länge sedan du skrev ngt på din blogg, var är Du?
ho ho, still here men lite offline... både rent fysiskt då hela familjen på senaste blivit puter addicts o vi inte har varsinn... (stackars stackars mig som jobbar heltid och är husmor och har stalltjänst varje dag... jag är ju den som inte får nån kvalitetstid med datorn alls nästan!)
men lite offline mentalt också, tyvärr... riktigt nära "äkta nedstämdhet" eller vad man ska kalla det... lite svårmod o tungsinne... det är jag ju van vid... men nu UTAN ilska, utan finsk hardcoreironi... utan den där cyniska inre bitchen som sätter perspektiv på saker...
ja, du fattar...
men "det går över" o nu blir det ju lite ledig tid också, så... god jul, iaf blip o alla andra!!!
Skicka en kommentar