manotantens strategier

lördag 27 februari 2010

State Radio

Sonen, han med strategin att göra så lite tråksaker här i livet som det bara överhuvudtaget är möjligt utan att förlora på det... han som därför hinner med att sova o drömma o läsa o spela guitarr o teckna o ett ha ett helt liv på nätet o att äta o festa o träna o sv o sv...
Han, sonen, han med den spikraka musiksmaken; han tipsade om State Radio!!!

Hade inte hört om dem förut, inte nåt, någonstans...
Ja, iaf; klassisk rocksättning= gitarr och bas, trummor (och hat)... för det är politiska texter... som blir så där vidunderligt poetiska när orden är mjuka o vackert komponerade samtidigt som budskapet är obändligt och hårt hårt...

Musikstilen går dock inte att facka nånstans... verkar det som.
Vemodiga gitarrslingor och änglalik "simon and garfunkel stämsång" blandas med 70 talsråa rockriff som påminner om... Steppenwolf o Led Zeppelin kanske...
Indieskramlet smyger in... Nirvana... och Red Hots tunga, funkiga bas...
Ibland finns där slingor med irländsk folk... och mycket reggaerootiga rytmer och skarufs och renodlad rock och... ja t o m RATM grejer kan man höra... och säkert en massa annat som jag inte har en aning om men det låter bra, det gör det.
Tilltalar min fäbless och svaghet för vemod...

Snackade med sonen om det: det kan få va precis hur vemodigt o molligt som helst bara det finns nåt hårt och äkta ruffigt i botten... sliriga, sunkiga hårdrocksballader funkar ofta inte alls... platt mest... grunt.

Men det här; det funkar!
Och jag vet ju att det är tradigt med musikklipp på bloggar... man orkar sällan lyssna på dem faktiskt, så är det ju men jag kan inte låta bli för har Du inte hört dem så BÖR Du göra det och haar Du hört dem så VILL Du göra det igen!!!











Och hur mycket mer som helst finns det ju!
State Radio MySpace sidan funkar bra (och Spotify och Youtube förstås...)
Hur mycket som helst... hade aldrig hört ett endaste pip om dem förut...

Sista dårå... Camilo är politisk och patosfylld så det bara skriker om det... o gitarrerna



2 kommentarer:

Rosa Grep sa...

Bra skit, stjäl det gör jag.

Angående tradigt med musik på bloggar, varför är det så? Jag kan sitta i timmar på youtube och frossa i okänd musik, men om någon länkar på en blogg "orkar" jag sällan lyssna. Är det trots? "Näää säger du åt mig att lyssna på den så tänker jag verkligen inte!!"

Man kanske skulle prova att skriva LYSSNA ABSOLUT INTE PÅ DEN HÄR MUSIKEN! Människan är sällan smartare än så... fast nu är jag nog bara söndagsnedlåtande.

manotanten sa...

jamenellerhur, är nog på trots som du säger... att man aldrig vill lyssna på nån annans musik... iaf inte deras tankar om den...
för alla hatar ju den som ska pracka på andra sin musik... har alltid varit så, de där låtsas dj:erna som bytte musik och talade om vad det var och hur man skulle tolka den och vad som var bra o dåligt... (i bilen, på festen, hemma, överallt) jag menar alla hatade dem ju... och följdaktligen musiken med...
nuförtiden är det ju bättre för alla lyssnar i sin lilla värld innanför lurarna mest och på möts på yuotube o konserter bara och diskuterar, kommenterar osv där men på sina egna villkor verkligen...

så det är nog en slags trots... MEN "omvänd psykologi" används av många ju genom att bara hinta vilken musik de är inne på, så där i förbifarten hemligt hyschhysch nästan och så får man själv leta o leta o hitta o bli frälst och då funkar det ju... då vill man lyssna...

 
web statistics