manotantens strategier

söndag 7 februari 2010

Var, när, hur och varför?


Ja var kan det vara jag varit och när?
Och hur kom jag dit och varför?


När man inte mår som en prins eller på något sätt prinsessigt heller vet jag hörsägenvägen att många comfortäter eller tröstshoppar eller överdoserar etersända (eller för den delen inhyrda) dramatiska kompositioner av rörliga bilder o svärmisk musik.

Jag gör nog allt det, jag med, men det som verkligen kan få mig ut-ryckt ur katakonin är "konst som är på riktigt" och det är framför allt konst från förra seklet det.
För mig och jagsjälvet i alla fall.

Så svaren;
Jajamen, moderna museet (lätt) och ja, idag, med 676:an (samt till fots)... definitivt i syfte att "rycka upp mig" eller snarare rycka ur mig...


För ack, den 1900tals konsten är så tryggt sönderpsykoanalyserad och dissekerad och inläst att det känns som att komma hem när man ställs framför de verken.
Att de fortfarande och ändå är gåtfulla... ja, metafysiskt utmanande, det är ett under och en tröst.

Så ofta, så ofta skapade med rotlösheten som fundament... 1900-talets största frågor;
vem är jag/vi,
var kommer jag/vi ifrån,
vart är jag/vi på väg...
ur vad föds ett medvetet sinne och förstås;
vad är konst...
????

Frågor kring objektivitet och subjektivitet... alienation och samhörighet.
Var finns det som är äkta?
En dualism som förgrenar sig mot det mycket mer komplexa.

Själens förvirring och egots irrande bland reella overkligheter och overkliga realiteter...
Ja, alltid denna rotlöshet och detta sökande. Efter jagsjälven
Ett vackert, ödesdigert resande längs psykets kuster... ett kringflackande i det inre som tycks stå för och symbolisera hela det seklet.
1900-talet...


(Inte alls samma frågor vi ställer nu... på 2000 talet, eller hur?)

Men det är just dessa frågor och detta irrande som draaar apatin ur en.
Som tvingar självjaget att tänka lite längre... som förför och berusar och ställer till det... som stökar och kränger runt och drar vardagens fascism genom mangeln så den blir platt och tillintetgjord och som får en att dra efter andan och vakna till... ryckas ur.


Och se sen, inse utan att förstå att vi inte är ensamma, inte solipsistiskt övergivna eller enbart maktgalna...


Att johoo, för fansinken, det finns tankar o färger o bilder o ljud o ord o dofter o... subjektiva sinnesintryck, vilka som helst... att jahajamen det finns det som är universellt och kosmiskt och helt och att vi hör ihop och simmar i samma ocean och att vi alltid har love, peace och understanding kvar i bakfickan på 1900tals jeansen...


Ja från psykoanalys, via dadaism och expressionism till psykedeliska läckerheter när seklet gled mot skiftet, i slutet... det svärmiska, nostalgiska slutet.


Och den råa början nu...
Vad letar vi efter nu?


Frågor.
Ur-ryckt ur överjagets fascistiska klovar i alla fall...
For now.

8 kommentarer:

RosaGrep sa...

Jag läste först trösthoppa, och genast började hjärnan måla upp bilder om hur det skulle gå till. En som stod och hoppade på ett ben och grät, en som hoppade upp på stenar och stockar i naturen och till sist en som hoppade ut för en klippa och slog sig blodig. Där föll poletten ner och jag såg var det stod, såg det orimliga i vad jag läste. Fast varför inte egentligen, trösthoppa?

Konst är levande, det är allt jag kan säga nu. Kunde inte riktigt läsa klart inlägget för jag fick ont i huvudet. Hjärnan klarar inte av något djupt just nu. Konstiga visioner och städning är min nivå idag. Men jag återvänder en annan dag, när hjärnan har ätit sina vitaminer.

Kajsa sa...

Så heter det när jag pratar källkritik i biblioteket: Var, när hur och varför?

sfinxen46 sa...

Nu var du väl riktigt djup eller djupt nere i brunnen. Har du nått botten nu så att du kan börja klättre upp igen? ;)

Jag älskade att gå på moderna museet när jag bodde i Stockholm. Men man blev riktigt förvirrad ibland, när man försökte komma på vad det skulle föreställa. Kunde känna mig riktigt dum.

Och ibland spånade jag om att en del konstnärer driver med oss för att se vad vi säger om deras alster. Eller så har de målat av sitt kaotiska inner som ingen annan än han/hon vet vad det föreställer om det föreställer över huvud taget?

Men efter en artikel om en tavla som stod på moderna museet där proffs hade uttalat sig och tolkat vad den föreställde, så kände jag mig inte så dum längre. Tavlan de granskat så noga var en kladd tavla som någon torkat av sina penslar på ;) Ja så kan det gå för dom som förstår sig på- ;)

manotanten sa...

rosa; ja hoppning som tröst kanske eg vore det bästa... fysisk aktivitet är viktigt när man är deprimerad... endorfinerna hjälper ju upp humöret också... om man hoppar tillräckligt intensivt...

kajsa; ja, och när vi jobbar med verksamhetsplaner o dyl: vem, vad, när, hur, varför och när ska det utvärderas...

sfinx; sällan konst är speciellt djuuup egentligen om inte någon går med lillfingret i luften och försöker gööööra den djup och visst finns "konstkännare" som gör det...
MEN det är alltid en subjektiv upplevelse konst..! och då får man tänka på, hmmm, sitt eget sätt att tänka... studera sig själv!
alltså det är det som är roligt och intressant med sån konst eg att man får forska i sitt inre en stund...
kolla av hur man egentligen reagerar på en tavla, bild, installation eller vad det nu vara månde... vilka fördomar man HAR... vilka tankar som dyker upp...
börjar man tänka att något är fel och nåt annat är rätt då är man nog fel ute...
finns inte fel eller rätt men intressant att fundera över hur sociala normer och konventioner och hur vi trooor att det ska vara... hur det påverkar en själv intressant att studera det liksom lite utifrån och in på sig själv en stund...
iofs kan viss kännedom om det mänskliga psyket lägga ett lager till på upplevelsen men inte nödvändigtvis...

och sorry, nu vart jag ju ännu mer omständig och kryptisk nästan här... men ni fattar nog... eller inte... suck

sfinxen46 sa...

Jo jag förstår vad du sa den här gången;) och jag har med åren förstått att många konstnärer vill just det, att vi ska tolka dom uti från vårt eget perspektiv, känslor och tankar.

Jag tycker konst är intressant och spännande, speciellt den nya tidens,vad jag nu menar med det? konst med installationer o sånt men också just sånt som inte föreställer någonting, men har häftiga färger och djup.


Ja jag springer inte så mycket på museum nuförtiden men det finns ju teve:) Ett program som jag älskar att se på är KOBRA där tar man upp riktigt "konstig" konst från hela världen. Sen tycker att programledaren är så skön för han ser hela tiden ut som om han är full i skratt;) Jag gillar honom och på det sätt han gör programmet. Åker själv runt och tittar på det mesta. Sen tycker jag smusiken är så häftig, får använda ett sånt ord när man är över 60?. Ja i vilket fall som helst så får vem som helst remixa musiken till nästa program. jag tycker att musiken känns, ja som om den omfattar hela världens kultur? Den är, ja jag saknar ord men den är en "rappakalja" av allt möjligt men på ett spännande sätt?

Ja här sitter jag o berättar fast du kanske själv har sett programmet o förstår vad jag menar?

Vaknade lite tidigt i dag vid fem och det är så skönt att sitta helt ensam på morgonen och tänka;) Jag har ett behov av själv vald ensamhet på gamla dar;)

En annan sak som jag tycker är att du skulle bli Krönikör på någon tidning. Du har något att ge och säga om det mesta som jag tycker är inressant. Du är som en riktig "idespruta" ;)Tror att du är understimulerad och skulle behöva ett annat jobb, där du fick ge uttryck för dina känslor och tankar.

Jag vet hur det är att vara deprimerad som jag tror at du är.Du har kommit upp i den åldern det man brukar kalla övergångsåldern. Du är i en utvecklingsfas av ditt liv och när man är där så antingen växer man eller stannar upp och blir bitter. Jag tror du väljer det första ;)

Ja nu har "amatörpsykologen" uttalat sig ;) Ta det för vad det är. Jag älskar att "spåna"

manotanten sa...

depressioner, vemod och tungsinne är ett arv, en förbannelse kanske men likt urberget stadigt... en trofast och vacker vän som man kan dra många växlar ur

hormoner kan göra tungsinnet oregerligt, det kan det och då får ta till vad man har för att inte duka under

extra jobbiga situationer sätter sprätt på depressiva tankar, det gör de och då får man se til att ha strategier för att överleva...

sfinxen46 sa...

Nu vet jag! Du ska givetvis "sträva", vilket jobbigt ord, ja att vara med och tävla om det stora blogg priset. Hittade en länk på Fb som någon lagt ut och jag tittade på hela galan. Men ni som skriver är väl uppdaterade eller? Ja det var en liten "gumma från" Norrtälje som fick det i sin genger politik, tror jag? Hon hade börjat skriva för bara ett par år sedan och visste inget om datorer överhuvudtaget från början. Och vad jag förtår, det lilla jag nu gör, så kan man tjäna stora pengar på att blogga. Är det bara reklam man tjänar på eller är det också hur många som besäker en tro?

Ja det var ju Aftonbladet som delade ut priset efter att "folket" fått rösta då. Men själv gav han, chefren altså, tröst priset till Carl Bildt!?Ja han har visst bloggat sen tidernas begynnelse.

Men en sak förstår jag inte och det är, att ska man skriva blogg varje dag i början innan man blir "känd" så går ju all tid åt till det., Sen förstod jag att vissa bloggar hade en hel stab bakom sig? 4 till 5 stycken som jobbade med den. Ja nu pladdrar jag bara på här.


Idag har jag svårt att somna men det blir väl annorlund när jag så småningom börjar jobba igen. Men föresten så känner jag nu att min kropp inte längre kräver något arbete. Den fungerar ändå.

Men du kan väl komma på någon kategori som du tillhör? Så att ni delade ut "interna " priser till varandra, det är bra så man vet var man står.

En sak till, hur får man folk att läsa sin blogg bland alla andra hundra tusentals? Hur ropar man, "Hej här är jag kom och läs" ? Det ska finnas nåt som heter "pinga" eller? Hur fungerar det då? Var kommer i så fall pengarna ifrån?

Nä det här blev en riktig frågesport. Får väl börja blogga jag med igen och skriva av mig o inte lassa allt på dig. Du behöver inte svara på allt trams jag skriver. Har inte så många att skriva till. En tjej i Norrtälje, som gör tvålar. Den enda i min ålder somm finns kvar från tiden det begav sig,

Visste du vilka bloggor som folk läste mest var mode??? De vann med hästlängder. Är det sååå intressant? Ja hon som vann erkände hon känade massor av pengar. Nog måste det väl finnas något annat att skriva om än det, som kan intressera folk? Tycker din och de du följer är roliga och bra. Kan ni inte slå ihop er och på så sätt tjäna storkovan? Då turas man visst om att skriva.

Nej nu får jag hojta på John Blund, undrar var han håller hus ikväll? Obs" Har inte förhandsgranskat så ja ....

manotanten sa...

nä jag vet inte hur man tjänar pengar på att blogga men antar att man får sponsring för annonser och länkar och "reklam" i det man skriver... om man har tillräckligt många besökare vill säga.
men jag skulle def inte klara av att skriva nåt om det blev som ett "måste" eller ens ett "borde"

men ja börja blogga igen du, tycker jag för du verkar ha många tankar och ideer och funderingar etc

det är kul ju och det är en egogrej, jag vet men mest handlar det väl om kommunikation kanske

 
web statistics