manotantens strategier

torsdag 4 mars 2010

Mer Lozano





Ett helt annat uttryck här men samma tanke ellee ide ändå. Samma grejer som hon jobbade med hela tiden, verkar det som.

Samhällets förtryck, kulturens påtvingade konservatism... varför vi så lätt gör oss till offer för stagnerade tankar och konvenanser, slavar under normer o korrupta maktstrukturer... hur vi många gånger inte ens ifrågasätter varför det ena anses rätt o det andra fel... att vissa saker hör till god ton och andra anses opassande... hur vi (än idag, inte bara på 60talet) menar på att ett kön passar för vissa saker o ett annat kön för andra saker... hur religion förblindar...
Hur det skapande, starka och potenta förvrängs och blir en förtryckande kraft/energi.

Och många fallosar är det... fallos som symbol för det starka, potenta, kraftfulla men ack så blinda och egocentrerade och maktlystna...
Andra kroppsdelar också... överallt; bröst, livmodertappar, hårsvall, munnar, tänder, gluggar, håligheter, öron, pungkulor upphägda i ett snöre på en spik, näsor, många näsor verkligen och händer som grabbar tag i än det ena än det andra... med samma energi griper händer tag i korset, vapnet, ljuset, kuken...

Hon funderade över pengar också, förstås, för något mer korrupt o starkare sammankopplat med makt, våld o förtryck än dollar finns väl inte...
Experimenterade med sina vänner, läste jag... creme de la creme av konstnärsgräddan i NY... registrerade samtal, anteckningar... som hon sparade... konceptuell konst...
T ex
Lozano hade sålt en tavla och fått ganska bra betalt... när hon fick besök i sin atelje brukade hon bjuda på något att äta eller dricka... dukade upp som en buffe och i en av skålarna lade hon mynt o dollarsedlar... bara att ta för sig lika väl som av maten...
Förde anteckningar då hur folk reagerade, hur mycket om alls något de "vågade" ta och noterade hur gästerna blev generade, många ordentligt förnärmade och/eller upprörda... att bjuda på pengar... förnedrande...

Tog avstånd från den tidens feminism, gjorde hon... säger i intervjuer att förtrycket gäller alla... att båda könen är slavar under det inskränkt dominanta och maktfullkomligt patriarkala.





3 kommentarer:

Irene sa...

När du beskriver hur hon gjorde i sin atelje (när hon fått betalt) tänkte jag att skålen med pengar skulle användas till att i stället lägga en slant i (som tack för maten). Ingen tar väl ändå pengar där, undrar om nån gjorde det...

Irene sa...

Håller med, verkligen olika stilar, ser ej ut som samma konstnär. (Vi har 13 mil till Gbg, helt ok!)

manotanten sa...

irene: real money piece
läste på lite o det var tydligen kaffe, pepsi, bourbon o isvatten mest som hon bjöd på o så pengar då... som tilltugg...
läste att en del gjorde som du tänkte... la i pengar i stället... andra skrattade generat när hon "trugade", en del var artiga o avböjde eller artiga och TOG en slant... många blev arga... en del förnärmade men tog ändå... en del tog lite o endel mer o john torreano tog till sist hela burken tydligen...

under sin korta karriär, bara 12 (1960-72)år, hann hon med flera faser o vackrast är ju verktygsserien, tycker jag ...o wave serien är också estetiskt fin men roligast o mest intressant är kanske ändå konceptkonsten... experimenten, undersökningarna...
och "protokollförandet" över dessa olika "undersökningar"... pieces kallade hon dem och det mest kända vad jag förstått är drop out piece... där hon lämnar konsten för evigt 1972... själva akten är verket...

 
web statistics