Inverterad

Tappar mer o mer mark. Riktigt besvärligt och enerverande är det att vara jag just nu.
Är inte här. Inte alls. Fötterna når inte ner... går som ovanpå... inte centrerad... fladdrar, irrar... ojordad och suddig; konturlös.
Hittar ickesanicke hem till migsjälvet... finns inte i, finns inte inuti... är endast i ett utanpå som glider ner och halkar av. I ett utanpå och ett ovanför och ett bakomvridet avigskap...
Det är inte tungt... det är genomskinligt, flyktigt och förenklat men jag tror inte jag tycker om det. Jag tror inte jag tycker om det alls men jag kan ju inte veta när mitt intellekt tycks ha dunstat och mitt inverterade muga mushin tillstånd gör att jag tappar greppet t o m om aptankarna... bevare mig väl; jag verkar ha förlorat det ynkliga förstånd jag eventuellt har haft.