B människa

Nej, jag har aldrig tvivlat på att jag är en B individ.
In i märgen.
Utpräglad.
Inga procentsatser åt nåt A håll över huvudtaget.

Har en kroppsklocka som kräver att dygnet består av minst 27 timmar för att sov- och vakentider inte ska krocka med varandra eller med A samhällets normer och antika värderingar.

Som det är nu räcker tiden inte till alla de kvällar och nätter när jag, B människan, är som mest aktiv, kreativ och uppåt.

Räcker inte till sen heller förstås, dygnets futtiga 24 när det kommer till den sömn man så väl behöver. För så snart man lagt sig måste man upp... mitt i den kroppsliga natten... mitt i ljuvaste REM sömnen.
Upp bara för att nån slags brödföda ska tjänas in. Upp bara till en värld som förhärskas av 1800 tals uppmetuppenordning, solenstårmittpåhimlenfascism och morgonstundharguldimunddiktatur.

Och då blir det så där trögt igen förstås.
Med mödosamma steg och drönarintellekt släpar jag mig dystert genom förmiddag och tidig eftermiddag. Inget hopp och ingen tro. Lugubert och träligt så in i bängen kan jag lova.

Först framåt åttatiden på kvällen är det som om andarna kommer till liv och sen vid tjugotvå har tungsinnet lättat helt och plötsligt syns ett helt hav av möjligheter och aktiviteter..brister nästan ut i lovsång jag då... av pionjäranda och nybyggarmentalitet.

Men är man en så pass utpräglad B typ, då hjälper inte fascistoida tillrop om att gå och lägga sig i tid eller äta ordentlig frukost vid nollsjunollnoll.
Nattning vid tiotiden är för en B människa som för en A typ att borsta tänderna vid fjortontiden och försöka djupslafa 8 timmar.
Det känns in i märgen fel och även om man gör det, verkligen tvingar in sig själv i en annan dygnsuppfattning, så hjälper inte det mot drönarkänslan man får av att alltid stiga upp mitt i kroppsnatten.
Nä.
Så nu har de fått en medlem till här.