manotantens strategier

måndag 4 oktober 2010

Han vill men kan inte sova...

Var väl Lovis som sjöng så om vargen som ylade i nattens skog.

Vargparet i Rialaskogarna, bara några mil härifrån, fick ju historisk tillökning i våras.
Inte på över 150 år har det fötts vildvarg här. Fyra valpar blev det; tre hannar och en tik.

Och nu sjunger de om nätterna. För att stärka sammanhållningen i flocken, hålla kontakten och markera revir.
Man kan åka på safari där nu tydligen för att höra dem gny och yla i mörka skogen.
Lyssna annars här på ulvtjut... Ödesdigert och ensamt låter det onekligen.

Ett rådjur om dagen smaskar de i sig men eftersom reviret är det minsta i Sverige och mycket nära bebyggelse och tamboskap har de även rivit får och nån kalv, vad jag förstår.
En hund blev visst attackerad och dödad också. Vargar ser hundar som rivaliserande inkräktare och försvarar sitt revir.

Innan dess var de ganska väl sedda ändå, ulvarna, men nu har de ju fått sina belackare.
Beklagligt men förståeligt.
Jag debatterar varken för eller emot, jag egentligen... varken för eller emot vargskydd eller skyddsjakt.
Ett klassiskt dilemma förstås det här; människan vs naturen.
Reviren är för små, det är vi människor skyldiga till men att bönderna vill ha sin tamboskap i fred fattar man ju och att hundägare vill kunna gå på prommis utan att bli av med älsklingen, det tror jag det.

Vargarna är hursomhelst fascinerande vackra djur och min absoluta grundinställning är nog ändå att vi humans inte har större eller mer självklar rätt till mark och livsutrymme än dem.
Inte mindre heller kanske, men i kampen om reviren är vi människor så exceptionellt mycket mer rovgiriga och snikna, och kör med så mycket mer fulspel än vargarna, att man vill hålla på dem bara för det.

MEN, säger jag bara. Trots min PK:iga inställning och stoora sinne; när det kommer till kritan...
 När det kommer till den kvällen...

Den kvällen jag hör vargen gnyla när jag rider i pannlampans sken i skogsmörkret...
Den kvällen jag ser skuggor vid sidan av stigen eller reflekterande ulvaögon vaksamt följa oss från dunklet uppe på kullen...
Den kvällen Schaman stannar till och drakblåser inför rovdjursvittringen, den kvällen jag känner hans hjärtslag genom sadeln; flyktberedd med öronen spetsade mot ljudet av vargatassar i vitmossan...
Den kvällen...

Ja, SOM jag skulle fega ur den kvällen och ropa på polis och jägare och morsan med!
Ja, som jag skulle tappa all politisk korrekthet och upplysthet, all kristenhet och all västerländsk humanism nästan.
Den sitter djupt i mina hedniska, nordiska hjärnvindlingar trots allt; ulvaskräcken.

13 kommentarer:

L8 sa...

jag tror du uttrycker vad vi alla "civiliserade" kommer att tycka när vi får vargen för nära. Det är oerhört lätt att vara pk när det handlar om vargar där borta. Inte här.
Inte min pudel. Ja du förstår.
Fast jag tycker ju fortfarande att vargar är bra-haha de har inte nått Sköndal...

Irene sa...

Håller fullt o fast med dig. Svårt dilemma. Skulle inte bli glad om de var i hästhagen.

Blipp sa...

NEJ du skulle njuta av spänningen o äventyret o skräcken utmed ryggraden , MEN, du skulle inte ropa på jägarna för du är en modern o upplyst kvinna som vet är faran egentligen handlar om främlingsrädsla o topredatorer o deras möjligheter! Visst???? o du vet att jägarna är läskigare än vargen PK eller inte.

Isabella sa...

Jag var livrädd för vargar när jag var liten. Idag är jag en ulvdotter som ylar med mina systrar och sjunger lovsånger åt vargarna.

Unknown sa...

L8; nä, sköndal är nog vargfritt ett tag till :)

irene; ja, huga, även om det ska mycket till innan vargen tar en häst så skulle det kännas himla otryggt med så stora rovdjur i eller kring hagarna

blipp; när vi red ut i halvstormen och mörkret nu i kväll och hästarna var så där vaksamma och alerta som de blir när det blåser så insåg jag till min stooora glädje att du har rätt i det att egentligen skulle vargyl och ulvtassar och t o m gula ögon innifrån skogen sända njutningsrysningar från urtidsgener längs just ryggraden och tända en slags eld inom mig som har att göra med ursprung och natur och vildhet och nyfikenhet... och det är nånting helt annat det än soffan och vinet och valet och chipsen och csi, nånting helt annat!
vad glad jag blir...

isabella; när vi var små och lekte runt omkring i höckböleskogarna hos mormor minns jag hur vi ibland gick till gamla varggropen och det var med skräckblandad förtjusning vi kikade ner i djupet... för tänk OM det hade fastnat en varg där, tänk om...
mormor o morfar hade en gammal vargfäll också, en klenod antar jag och inte direkt pk, nej... men även den gav mig blandade känslor... så mjuk o tät o sträv på samma gång...

ni ylar vackra vargasånger, ni systrar, har jag hört på nätet

Kajsa sa...

Otroligt roligt att höra varginspelningarna! De sjunger sig in i märgen på nåt vis. Lustigt nog har jag precis läst en saga som jag ska bokprata om för en fyra på fredag som handlar om en flicka vars tvillingsyster försvinner i skogen och lever med vargar i sex år. Jag kanske skulle spela upp lite varg-yl då... Ja, det är ett intressant tema det där med det vilda och männsikan.

Unknown sa...

lycka till på fredag... "fyrorna" skulle säkert gilla lite hårresande vargyl

hur vi skräms och förfäras av men samtidigt dras till det vilda är ett spännande tema, ja

Irene sa...

Angående kommentarer:
Min kusin håller på med fåravel med speciella ovanliga får, vissa arter som man vill bevara. Hans får fick besök av varg som tog död på o skadade massor så de fick avliva dem. (Detta visades i ett TV-inslag). Har man gjort en sån förlust av sina fina djur tror jag inte man tycker det är speciellt romantiskt med vargar. Men det är ju inte vargens fel.

Unknown sa...

ja, sånt är ju verkligen tråkigt!
som du säger är det ju inte vargens fel att de har för trånga revir utan människans som alltid...
det fungerar inte med vargrevir för nära bebyggelse...

Lilla Professorskan sa...

Jag är rädd för vargar. Och svanar. Men bara om dom kommer för nära.

Unknown sa...

ja hugalej för svanar...
som de fräser...
blev anfallen av ett mycket argt svanpar en gång, i en roddbåt... vi paddlade väldigt snabbt därifrån kan jag säga
tror jag är räddare för svanar än för vargar men det beror nog på att jag aldrig varit nära en vild varg

Lars sa...

....är det sant?..hör du ylande vargar där du bor? / Lasse, Halmstad

Unknown sa...

jo, lasse inte precis där jag bor men bara en par mil västerut i bergshamra/riala trakten finns vargfamiljen och där kan man höra dem yla faktiskt...

 
web statistics