Fortfarande

vred, ilsk och disappointed like hell men den venetianska vittringen, den narnianska helvetesfägringen därute, den krossade sammeten och den där sältan -den där granulerade sältan som gifter sig så fördömt väl med vaniljstången, mjölken, äggen och allt sockret i livets crème brûlée - ja, när alltihop det där blandas i små portionsformar och sedan karamelliseras med gasolbrännare för för att få den där krispigt gyllenbruna ytan då kan man bjuda självaste Lucifer på den desserten och faktiskt få höra honom förvånat utbrista: "Livet är en gåta, folks, livet är en gåta och man vill aldrigaldrig lösa den!
DET var en lång mening minsann...