Tillbaks i vardagens lunk
sägs det
men nähää
vardagen lunkar "så lagom"
den rusar
och ropar;
tvättkorgar ropar
och dammbävrar
nya chefer o kollegor o fritidsbarn o curlande föräldrar ropar efter uppmärksamhet o bekräftelse
egna vuxna barnen ropar de med...
och utbrända mannen ropar ropar ropar
Schaman (som nu varit ohalt länge är under igångsättning för att se om "det håller"...) ropar efter stimulans o motion... utvilad så det räcker nu tycker han
böcker ropar i hyllan
plånboken ropar... utmärglad!
ett styrelseansvar ropar efter skrivna protokoll och ideella insatser för en ridskola även den i ekonomisk svacka
svampar o blåbär ropar i skogen
släkten ropar
och kroppen ropar efter sömn och näringsriktig mat
rop rop rop
och
kanske ropar jag nu
också
efter tystnaden
för;
i allt detta ropande
hörs inga viskningar...
Viskningar och rop
Så har prettolena varit framme igen...
jag menar; referera till Bergman det gör man bara inte!
Nä, vardagen lunkar så lagom...
den rusar
och ropar
och jag kan fan inte hitta mina gamla öronproppar
så jag kan höra vardagens viskningar...
det där inre suset
aW.jpg)
8 kommentarer:
Hm. O datorn ropar...
Viskar: "Underbart inlägg! Gillar både pretto- och antiprettogrejer."
Smyger vidare...
När allting ropar samtidigt så skriker man NEJ!
Så blir det tvärtyst, sen kommer viskningarna.
Fast, man får vara försiktig så man inte skriker på fel person, den där försynta blyga som tog mod till sig att ropa...
Irene; ja datorn ropar den med, som tur är (!) har jag ju ingen egen utan måste tigga o be om tid...
Isabella; jo, och jag kan ju också bli så "antipretto" ibland att det blir "antipretto-pretto"... liksom
Anonym; De där försynta blyga som tar mod till sig till sist... de finns på mitt jobb, på fritids och att få dem starkare... höja deras självkänsla... jag menar det är ju därför jag är där...
Inte för de redan starka, de som fått självkänslan med modersmjölken...
nej verkligen för de där försynta o blyga som inte har allt "going for them"...
Så det gäller ju att lyssna, inte bara om de vågar ropa utan när de viskar också...
Och inte skrika nej till dem någonsin, nej
Fint du skriver! Jag tänkte på Fårögubben raderna innan du skrev om viskningarna, han borde bli stolt i sin "himmel" över att bli omnämnd, den gamle neurotikern!
Pretto-lena det är bra att du finns! Men du borde kanske ropa åt nån du också?
Och ju fler som ropar desto dövare blir man... Jag önskar jag kunde få ett ryck hemma men det händer bara i stallet. Det är så mycket borden här att det inte ens är roligt.
Men sen var det ju det där med... Hemlösa, krig, svält, sjukdomar... Allt står i proportion med sig självt.
tack alla!
och... just det ja... proportioner o perspektiv... allt är relativt... sant
Skicka en kommentar