Analfixering, det är precis vad det är det...

När livet (eller tillvaron) mer påminner om Gröna Lunds Insane än Skansens barnkarusell funkar bara de mest basala funktionerna i kropp o knopp och hinner man då uppdatera nånting nånstans överhuvudtaget blir det av en ganska låg och kanske t o m anal karaktär...

Men jag funkar ju på det viset att ju mer jag har att göra desto mer anala fånerier får jag faktiskt gjort. Ja, även sånt som väntat i veckor, månader, kanske åratal... jag vill ju att inte överdriva för mycket och påstå något om dekader... även om det säkert är sant i vissa fall.

Så på sistone; trots att jag haft fullt upp... och då menar jag det... verkligen haft FULLT upp både på jobbet, i stallet och här hemma så har jag faktiskt också städat...

Ja, ni hörde (såg) rätt! Jag har STÄDAT!

Flera gånger t o m... och (!) jag har smort sadel och tvättat klädesplagg och handlat livsmedel och hackat och stekt och kokat och stoppat in kläder i därför avsedda maskiner och vikt och putsat och gnidit och skrubbat och sugit damm med adekvat, men ack så överjävlig, apparat på motspänstiga hjul...

Och jag menar... jag har ju annars en ganska grav, psykologisk "hang up" på städning...

Och på mathantering och klädvård med för den delen... men med städning är det allra mest tydligt att det är nåt psykologiskt... nån barndomskris eller fas som inte är tillfullo löst eller utagerad.

Och jag har ju sagt det förut men jag säger det igen...

Folk som städar FÖR mycket... liksom lever på/av/för att städa... och som njuter av det där eviga piffandet och puffandet... kuddar o mattor o ljus o väggar o servetter o skoställ som matchar... ja, Ni vet, de lider av pedanteri och kontrollbehov...

Ett sånt där överdrivet kontrollbehov som Freud pösmagat och gammelgubbsförnumstigt men med rätta hade kallat analfixering...

Sigmund gammelgubbsposerande med fallossymbolen i handen

och den där patriarkaliskt uppfodrande blicken:

Hör auf Martha, se till att pottränen die Kinder ordentlich

so das die inte Pedanten oder Slarvern bleiben!!!

Jetzt går ich und einen kvinnligen patient setzen på, nein, terapien menar ich naturlich...

För trots att jag inte är nån big fan av numera smutskastade Sigmund så är jag beredd att hålla med honom i detta... om inte för annat så för att det är humor på hög/låg nivå... men också för att det liksom håller... i teorin... och i praktiken.

Gammel gubben må vara skrattretande men har ändock påverkat oss i snart ett sekel och verkligen, verkligen vårt västerländska samhälle... så ofattbart oralt och analt fixerat... hela vår samtida kultur lider ju av överdrivna beroenden och pedanteri, småsinthet och förträngda libidon...

Borde gå i terapi hela samtiden, hela det kollektiva omedvetna...

För likaledes patriarkalt storbukade men något mildare och mer mater-mystiska Carl Gustav hade väl Jungianskt kallat det för skuggsidan vi måste bli medvetna om...

Carl Gustaf med fallossymbolen instoppad rätt in i den orala delen av sin Persona...

However, jag ger mig inte på den punkten... det ÄR som Rosa o Blipp sa;

"Ordning är för idioter... genier bemästrar även kaos..."

Det ÄR ju så...

Det är liksom de svagsinta, de som lever och verkar i de små tankarna, de envisa, rutinbemästrade, petiga... det är ju de som stäääädar o stäääädar och pysslar i kök o puffar i vardagsrum o piffar i hallar...

Och ta nu inte åt er, Ni som ändå tycker det är lite roooligt att laga mat eller puffa nån kudde då och då.

Här talar vi förståss om den sorten som är så analt fixerade att de svårligen kan göra någonting annorlunda... aldrig nånsin något spontant om de inte först planerat och ordnat och förberett och bajsat och städat klart...

De med kontrollbehov stora som freudianska pottor, de som tvingar rutiner och vanor och vardaglig lunk på sig själv och andra... ja, de anaaala...

Och ni vet ju alla, när ni tänker efter vilka passivt-agressiva beteeden DE kan uppbringa!!!

Så för allt i världen... ni som känner dessa stackars stjärtpedanter... hjälp dem lösa krisen, gåtan den psykologiska hang-upen som ligger kvar sen två-års åldern och spökar...

Hur?

Det vete f-n... eller nej, han vet nog ingenting om sånt här...

Nån psykoterapeut kanske eller nån KBTare eller nåt i den vägen...

Hemligheten är väl att bli medveten om sin hang up och jobba därifrån...

Motsatsen då till städmanikerna... det är väl städ-depparna... de som inte heller mår så där vidare värst när det är stökigt men inte gör nåt åt det, för deras hang up är att straffa sig själv för att ha släppt kontrollen, älskat det och fått ett svart samvete för det... att ha gått lite längre och klarat av det, klarat av att korsa nån gräns, slå ett personligt rekord, brutit en vana, gått vidare och levlat och älskat det...

Men hatat sig själv för det...

Ja ordentligt halkat ner i skiten för det... verkligen skådat ner i pottan och sett vilken värdelös skit man egentligen är...

Straffet är att inte göra fint, inte ordna upp, inte städa...

Det är ju jag det, där nånstans... medvetenhet och sedan jobba därifrån, var det, ja...

Annars är det ju som Shlomo David (vår judiska hyresvärd i Eilat) sa angående västerländsk kontra österländsk kultur;

-Väst-människor vill ha ordning i den fysiska världen och upprörs på ett infantilt sätt om någon går före i en kö t ex. Öst-människor har trots krig och mångtusenårig osämja, ordning i sitt hjärta och behärskar därför kaos, bryr sig mindre om millimeterrättvisa och rena gator...

Och så ÄR det ju... när man inte mår så bra, inte är riktigt trygg med sig själv... inte riktigt vet vad man vill o skall i världen... som Ekelöf skrev.

När man står där vi det hundrade Land's End och inte VET... När udden inte är så skarp, inte så kär... när ens väsen blott strävar att som andra vara...

när man inga vassa uddar bemästrar... bemästrar man ej heller oreda... än mindre kaos.

Då vill man städa und ha Ordnung, ja... i den fysiska Welt!

Jag menar; när jag har Ordnung i mitt hjärta, mun sydämäni, mi corazon...

Ja, då... när jag vet och är nära det jag egentligen alltid vet... men glömmer så lätt...

Men när jag VET... när jag lever där på udden, i skärpan, genialiskt ÄR...

(...inte; ska eller kommer att eller gjorde eller borde...)

Nej!

När jag går på min månskensstig, som slingrar i dyningen, vit...

Inte sjutton tänker jag att på att det är stökigt och att jag borde städa då...

Nej, inte tänker man på piff o puff när man simmar i den där oceanen av PEACE, LOVE och UNDERSTANDING!!!

Nej, så fan heller att man behöver skrubba nån potta kliniskt ren...

...INTE när man har Ordnung in la grande Corazon!!!