Nyanser av brunt

I går rasade vinterns samlade snö från stalltaket. Allt på en o samma gång.

(någon som såg thåströmreferensen där?)

Täckte nästan hela stallplanen med stora sjok, det raset och våra torvbalar hade slungats iväg 3-4 meter av kraften. Allihop... de nio som var kvar på pallen. Var ju tur att ingen stod där just då; döden direkt.

Vi hackade och vi spettade och vi skottade och T plogade med traktorn så det blev framkomligt o fint igen och nu droppar det från allting. 0-gradigt och grått och brunt och blött.

Men det gillas, det gillas.

Mina ögon är snöblinda nu, ser inte skönheten längre i det platta, vita, gnistrande Narnialika... Nu vill jag se så många nyanser av brunt som det bara går att få fram.

Sett många redan i dag.

När jag gick över ån för att fika var trä't på Societetsbron (den som blir så hal när den är våt) framme i dagen och ståtade med en blötmörk nyans och även åns vatten som andra mulna dagar antar alldeles vanvettigt vackra stålgrå skiftningar tog i dag helhjärtat upp det bruna i omgivningen.

På Tösses konditori fick jag till alldeles rätt brun nyans på kaffet, dvs hade i alldeles rätt mängd mjölk. Vaniljhjärtat var en gyllenbeige dröm och modden innaför dörren antog alldeles underbara toner.

Andhonorna i sina... tja... andhonebruna fjäderdräkter skrattde lite ödesdigert när jag passerade dem på väg hem igen. Hanarna glodde mest, gröna o granna.

I stallet tror jag allting var brunt utom min stickelhåriga svarta magiker till häst.

Tog bara en liten promenad och lite NH arbete i modden och det var som om t o m lukter och ljud var bruna.

Asfalt; brunsvart under volvon gör att man vill öppna fönstren o lyssna när vinterdäcken sjunger... miljövidrigt men ändock sjunger de något om att freedom's just another word for nothing left to loose...

Ja, och fåglarna sjunger de med och hästarna fäller.... och skitbrunt tilltalar mig mer nu än Disneygnistrande Hollywoodförljugen Narniaskog...

Känns helt enkelt ärligare och mer kompatibelt med livet i övrigt på nåt sätt.

Alien igen