Sanering i solsken

Hade kameran i jackfickan hela, supersoliga ridturen i dag men inga bilder blev tagna eftersom Mano tyckte att energin efter nästan en veckas vila -pga vaccinering och usel-uselt väder- samt för honom helt nya vyer i starkt ultraviolett sken på en perfekt plogad pulsningsfri väg förbi Långarns 2, 3 ja 4 miljonersidyller... ja, han tyckte det sammantaget liksom blev alldeles för mycket på en gång och skuttade därför mestadels i sidled och lite uppåt, endel bakåt o fortfort framåt... men det var isigt på många ställen så han fick lov att hålla sig i skrittskinnet.

Därav i alla fall att jag inte hann med någon öronfotografering.

Grusvägarna är smalare än vanligt nu med meterhöga snövallar på båda sidorna så när vi möter bilar tar vi oftast det säkra före det osäkra och ställer oss på nån tomtuppfart el dyl och låter bilen passera.

Och det slår inte fel... nästan varenda gång tror Mano att det är toalettbesök vi håller på med... passar på precis utanför någons köksfönster...

Bara att hoppa av o sanera så gott det går.

Gångvägar är också ett favoritställe för Manutsläpp. Såna utsläpp förargar ortsbefolkning och insändarförfattare i lokalblaskor mer än kvicksilvret i våra hav och koldioxiden i vår gemensamma luft.

Lite strange prio på det men man får ju hålla sig väl med populaaasen, vettja.

Så självklart, avhoppning o sanering igen.