Ja, sista om Lozano nurå, börjar väl bli tröttsamt men wave-serien (11 stora målningar; vågor i olika färger och matematiskt uträknade längder o antal vågor på duken; från 2 wave till 192 wave) är fascinerande verkligen och tröttade tydligen ut Lozano till bristningsgränsen då hon hade belagt verket med bl a den konceptuella regeln att varje målning skulle genomföras vid ett o samma arbetstillfälle. Den första två-vågiga tog henne åtta timmar, 32 wave arton timmar o med 96 wave arbetade hon tre dygn utan avbrott...
Vackra är de iaf och vibrerande av kraftfull energi... och jag tänker att äntligen fick hon väl någon ordning o reda på all den där falliska potensen, all den där kraften o energin som materialiserad, realiserad i t ex religion o sex o verktyg enart blev till förtryck, hot och dominans...
Nu sublimt eterisk och sjungande, nästan... ja, i the waves ter den sig helt annorlunda, den där Energin. En kraft och en styrka som lyfter och håller uppe... som mäktar. Sakrala nästan är de, vågorna.
Och Lozanos antifeminism, ja rentav kvinnlighetshat till trots tänker jag ju ändå att the waves är de mest feminina målningar man kan tänka sig.
Både rent formmässigt, förstås och i färgvalen men framför allt konceptuellt; de noggranna uträkningarna kring vågornas längd o antal... uthålligheten det krävdes att utföra dem, tålamodet och inte minst kontinuiteten i serien, det oändliga o sfäriska o det faktum att hon inte ville att de skulle säljas var för sig utan alltid vara en helhet... eller enhet.
Men jag vet ju också att det bara är vår kulturs överdrivna fäbless för dualiteter och vårt simpla, patrikala samhälles fortsatt generaliserande syn på kvinnligt vs manligt... att det är allt sånt som färgar o duperar mig när jag tar den ståndpunkten. Har en viss förkärlek för dualism jag med, tyvärr!
MEN
Trots det... och hur det än är med min generaliseringsiver... hur simpleminded jag än må vara... De falliska abstraktionerna här nedanför tilltalar mig allra mest av hennes verk -rent estetiskt- i alla fall.
Hotfullt stetsiga... nästan med känslan av kollision... och friktion. Ja, sannerligen påträngande maskulina är de. Och stora.
Snygga, strikta... tunga o dominanta... men ändå. Vackra.
allt fanns inte på moderna dock
Sista derå om Lee Lozano... for now.
aW.jpg)
4 kommentarer:
Måste säga att jag tycker de är vackra allihop. Gillar mjuka lugna färgerna. Tack för att du visat bilder!
Hello,
I have developed a new clean web 2.0 wordpress theme.
Has 2 colours silver and blue, has custom header(colour or image).
I am curently working on it, so if you have suggestions let me know.
You can view live demo and download from here www.getbelle.com
If you found bug reports or you have suggestions pm me.
Wish you a happing using.
many thanks to [url=http://www.usainstantpayday.com/]USAInstantPayDay.com[/url] for paying the hosting and developement of the theme
adomymexlycle
Du är otroligt bra på att recensera. Fattar inte var du får alla orden ifrån. Jag tycker också hon är faschinerande och spännande. Skulle inte ha kunnat gissa vad de två sista bildern föreställde om jag inte vetat det. Och Bilderna blev väldigt nära, när man klickade på dom Swoop så var man inne i rummet. Fantastiskt;)
Ja det har varit en trevlig upplevelse att få ta del av hennes konst och framför allt dina recentioner som oxå är som små konstverk;)
uuups spam igen... måste mota robotarna pns
irene; ja visst är de vackra, blir sugen på att måla själv
sfinx; TACK
hon är fascinerande verkligen... en sån där "riktig" konstnär som levde konsten... gick helt upp i det livet under de knappa 12 år hon var verksam... innan hon gjorde drop-out piece o lämnade konsten för alltid...
måste ha arbetat konstant för hon gjorde enormt mycket under den tiden... och så många olika "faser"... omg
modernas utställning har ju fått mkt bra kritik för upplägg o på tiden var det att en kvinna uppmärksammas i en separatutställning... läste att det var mkt länge sen det hände!
Skicka en kommentar