You tell me

Ja, kvinnodagens inlägg fick jag då ingen ordning på överhuvudtaget.

Näe.

Komplicerade grejer...

Från början handlade det mest om skeva skönhetsideal och de roller vi tar o får samt om den våg av backlasher som sköljt över både kvinnokamp o klasskamp de senaste decennierna men det blev längre och längre och började svaja kring politik i allmänhet och dualism o motpoler o funderingar kring kamp o krig o strävan och sen gick det mest bara runt o bet sig själv i svansen. Jag typ sa emot mig själv i samma invecklade mening...

Så jag cuttade bort långt över hälften... men då fanns det ju inte en chans i världen att förstå vad jag menade med något över huvud taget... så då tog jag mig för att i stället copy-pastea in en massa statistik kring våld o genusbaserade orättvisor inom sjukvård och arbetsliv mm... men statistik är så oerhört bedrägligt och kan tolkas lite hur fan som helst, beroende på hur man läser bibeln för dagen, så det rykte det med och kvar var nu ett sammelsurium av lösryckta tankar kring något så komplext som jämställdhet, genusforskning (som jag vet väldigt lite om verkligen) kvinnokampens historia (rykte all världens väg) och kvinnors eviga, eviga slit... och lite svammel till...

Framgick verkligen inte vad jag ville säga... visste inte ens om jag ville säga nåt heller... framför allt verkade det inte som att jag kunde det.

Så väck med skiten och kvar blev återigen förvirrade och lösryckta grejer som jag trots allt nu, precis nu, försökt sammafoga till nån... ja inte helhet kanske men nån grundtanke om hur lurade vi verkligen är... i dag... i samhället... eller nåt sånt...

Vad ÄR det egentligen jag vill säga???

???

You tell me...

.................................

här är en som vet o kan lite mer dårå...