manotantens strategier

måndag 5 juli 2010

Relativt fri vilja

Ville man se en ikon eller ville man se 30 års förfall?
Ville man suga in ovanlig integritet eller ville man stapla svaga reminiscenser på hög?
Ville man vara här o nu eller ville man vara där o då?
Ville man stå i en gryta av folk och höra Patti fräsa Gloria och human power eller ville man stå med obarmhärtlig kvällssol i ögonen och studera kråksparkar och rynk? (Och lika självklart bli studerad...)

Vad man än ville så valde man ändå att ta tjuren i nosringen och baxa in'an i båse'.
Man valde att gå på 30 års studentjubileum.

Och man tänker att alla som någonsin kommit i ens väg har haft påverkan... på ens väg och stig och vandring och att påverkan kan vara minimal eller betydande men att det största ofta är litet och att det minsta inte sällan visar sig vara mycket stort. Med tiden.
Ingen ursäkt för det triviala i det...


Man tänker att ens minne nog inte kan vara så mycket sämre än det är och att det är ett beklagligt handikapp i jakten -den som man nu halvsekelgammal försöker delta i- jakten på erinringar... men, tänker man, då förändring ändå och trots allt inte verkar vara tidens väsen har det eg mycket liten betydelse hur det är ställt med erinringförmågan.

Man tänker att tid verkligen är ett relativt begrepp ur synvinklar som bara de stora tänkarna kan ta till sig.
Hur vi människor (de flesta av oss vanliga dödliga iaf) fortfarande ser på tid som något som går; något som staplar skeenden i kronologisk ordning, något som tickar på, som flyter eller rusar eller stannar upp... men på en linje... och att det förstås är fullkomligt åt skogen att se det så.

Tid följer, liksom erinringar inga lagar. Åtminstone inga som vi, ja just vi; egocentrerade, staplande, vanliga, dödliga kan förstå oss på.

Så tänker man också att det är tur som fan att det flyter vatten under broar ändå... att det skulle bli torrlagt och tråkigt och helt onödigt med broar om det inte flöt nåt vatten alls.

Och utan broar vore inte livet -eller tiden- ett dugg värt... och det... det finns det ingen relativitet i.


Ålands lyceum, 2 juli 2010
Lite mindre påverkad av tidens tand än studenterna 1980... eller inte.
(Har säkert genomgått fasadrenovering under åren också...
byggnaden, inte studenterna... eller?)

2 kommentarer:

L8 sa...

Aha då förstår jag du gjorde det jag inte pallade-såg dina studentkompisar från 1980 i vitögat. Modigt.

Unknown sa...

precis... modigt minsann!!! inte lätt alls var det men ganska lättsamt ändå trots att det kryllade av akadeeemiker och vd's och designers och journalister och annat lyckat, samhällstillvänt... såna som kan hålla tal på stående fot och på rak arm och med tungan rätt i mun... sånt avundsvärt och sånt jag kommer att få avundas till 50 årsjubileums dagar... men vi åt o vi drack (DET kan jag med...) och vi var ute på nattklubb tills de stängde vid 4 sen, några av oss iaf... och vad säger man; det kanske var mer trevligt än hemskt iaf... det var det nog

 
web statistics