Borstj

Japp, då kör vi igen, så det ryker...

Tre tunga dagar, tre långa dagar kvar... till helgen

Och sen blir det måndag utan att man hinner blinka.

Svägerskan står dock på agendan till helgen så det lär bli dining and wining igen och en del diskussioner och snickesnack och sånt där som det blir in the family. I alla fall i vår... det finns några med heta debatt-hjärtan i släkten om man säger så...

Men det brukar vara trevligt och givande ändå... när man vant sig.

Fram för allt är jag glad att nån annan lagar käk för -jag har sagt det förut men det är det mest överjävliga man kan hålla på med ju.

Jag KAN bara inte tycka om det även om jag försöker.

Jag menar det är ju mer kreativt än städ o tvätt o andra rutinsysslor/slavgöra.

Det blir ju fina färger där i grytan, det är konstnärligt utmanande kanske. Iaf mer än säg strykning eller vikning...

Men ändå... det bara kryper i bena när jag hackar eller strimlar eller pocherar nåt... och det går rysningar längs ryggraden när jag steker eller blancherar eller kokar eller överhuvudtaget närmar mig spisen...

Som en junkie på avtändning... mår jag nästan illa.

Det enda som hjälper mig igenom middagsbestyren är att prata rjyisk-sjvejnska med stark brytning och svära o domdjeera låtsas att man är nånslags babusjka i Kaukasien som ska koåka Borstj till hjalva kljanen, eller hjela...

Eller så kör jag den klassiska tv-varianten:

I mitt fall Ryska Kocken som väl är en blandning av "svenska kocken" och en ur-förbannad ryss-Nigella... aldrig långt ifrån kniven.

Då brukar det bli ätbart t o m... Jag är inte dålig på att laga mat... bara ytterst ovillig!