Hö-"bärg" och hierarki-"härj"

Vackrare i verkligheten förstås, men ändå...

Lördagsmorgon frostig och vacker; en oktoberdröm, krispig, frasig...

Hästarna åt morgonhö't där i solen med halvslutna ögon... suckade av

tuggbehovstillfredsställelse.

Man o Bonzaij

Jag åt medhavd frukost i samma sol och tog sen tag i mockning av både boxar och hage. Sopade loftet också eftersom stora höleveransen skulle anlända vid 9-tiden.

Mano kollar att allt går rätt till när käket kommer.

Verkar kunna det där med att backa två släp den där Mats...

Vi var nääästan alla stalltanter där sen vid 9 så arbetet med att få upp höbalarna på loftet och lasta av alla "äggen" (=hösilagebalar på 30-40 kg) gick fort och utan att någon fick ryggskott denna gång.

Den som gör mesta jobbet är ju ändå höbonden Mats som slänger upp alla de där nästan hundra 15 kg's balarna i luckan så att vi kan stapla dem så snyggt och fint däruppe.

Snyggt o prydligt ska det vara... inget "rufs"

Äggen är tyngre och halare och otympligare men de ska ju stå ute så det blir inget kastande med dem.

Dags för "äggen"

Eftersnack

Eftersom det ska komma en ny häst till stallet nästa vecka och Schaman o Bonzaij -som ju gått i egen hage ett tag- kommit lite ifrån de andra i flocken gjorde vi ett försök att släppa ihop våra hästar igen så att det inte behövde bli för mycket strul när det är dags sen för hopsläpp med nya hästen...

Trodde inte det skulle vara några problem dock eftersom de ju gått ihop allesammans under lång tid förut och dessutom är kloka individer allihop som kan "språket".

De brukar ha rangordning uppgjord och fixad på nån timme bara...

När bossen Schaman första gången mötte big-bossen Ivar var det iofs ordentlig fight tills S gav sig men annars har det sällan varit några stridigheter vid hopsläppen utan mest lite spring för att mäta krafterna, lite vallande av lågrangarna, lite pip på stona och nån "tillsägning" på skarpen sen är det liksom klart...

Är det verkligen du?

Och nu trodde vi ju inte det skulle vara några problem alls egentligen... men tji fick vi. Aldrig ta något för givet när det gäller hästar!

Fin-fin Mano, synd på oskarp bild

Det sprangs och halkades omkring och vallades och skreks och peps och sparkades och gjordes ilskna utfall mycket mer än vad vi är vana vid. Dessutom var big-bossen Ivar inte riktigt fräsch i ett bakben och fick tas ut så han inte skulle göra sig mer illa när han skulle sätta alla på plats. Ett tyvärr ganska halt gräsunderlag gjorde inte saken bättre.

Cixi med underhuggare vs Man o Bonzaij

Stoet Cixi som i många år varit precis under Mano i rang tog nu på allvar upp kampen om vd-platsen som hon ju haft ett tag nu när Mano inte varit i flocken.

Och Schaman jagade kring på mellanrangarna onödigt mycket... med Bonsaij som en skugga vid sidan.

Härj...

"Härjet" lugnade sig väl så småningom men inte helt hundra och sen blev det ju storm till natten och äckelregn så alla fick sova inne och nu får vi vänta med vidare hopsläpp tills det torkar upp lite, kanske...

Ovanligt bökigt och krångligt för att vara våra hästar faktiskt...

Och snart en ny häst då som rör till det... framför allt i "mellanrangarnas" led antar jag.

Men som sagt så kan man aldrig vara säker på nå't när det gäller gruppkonstellationer... varken för hästar eller människor.

Har ni förresten tänkt på att om man verkligen känner efter så VET man faktiskt nästan alltid om en människa är högre eller lägre "i rang" än en själv...

Det finns vissa som är på samma "nivå", men de flesta vet man... om man är riktigt ärlig... och KAN våra mänskliga, oskrivna, sociala regler...

Man vet verkligen om de står under eller över "på stegen"...

Något kontroversiellt kanske och inte helt politiskt korrekt.

Inte heller lika tydligt som i djurens värld... mer komplext det mänskliga "spelet" och inte alltid lika statiskt...

Nog inget man brukar prata högt om direkt men ändå...

Om man är riktigt ärlig... om man vågar känna efter... så finns den ju där... rangordningen, hierarkin; även hos oss!

Riktigt rumsrent kanske det inte är att tänka så, men ändå...