Hopp o galopp

Mano i sommarskrud... betydligt mer luden nu.

Schaman och Bonzaij är vana att traska skogsrundor i fullkomligt beckmörker, enbart ledsagade av pannlampornas bleka, sken.

De är vana att bli bevakade av glödande zombieögon, vana att trippa lätt, lätt över hala bergshällar o på knotiga skogsstigar. De är vana med rådjurens skällande, rävarnas ylande, hararnas kvidande, ja t o m vana nu med vildgrisarnas skriande.

Men i dagsljus är allting farligt. Mano hoppar från sida till sida för stenar o gräs som vore det hukande pumor...

Och idag var det miljöträning de luxe med jaktlyckan halvflådd i garaget vi red förbi. Älgen med tungan hängande utanför munnen...

I nästa garage stod distriktsveterinären o mekade med gammelvolvon. Radion skrålade P3. Bakom nästa krök stod en traktor med skopan hotfullt lyft, spottande dieselrök.

Däremellan mötte vi joggare, sandhögar, vedtravar, kvistar, buskar, okända hästar, släpvagnar, hösilagerullar och boskap som råmade så ödesdigert.

I dag tog vi också första lilla galoppen sen han var halt i somras, Mano... Igångsatt sakta nu sen en månad tillbaks. Han valde den själv, galoppen, lugn o fin och... peppar, peppar ta i eltråd... han verkar ok i alla bena nu ett tag igen. Kanske håller det.

Och kanske var det trots allt bara en hovböld som hovslagarn trodde sist. Utläkt nu... Veterinären kollade ju med visitertång dock så säker är jag inte... men man kan ju hoppas.

Ny häst i stallet också. Ett treårigt fullblod, fux och hittills from som ett lamm. Vallack.

Verkar vara rätt lågrangad men hur det är med den saken blir vi varse sen när det är dags för hopsläpp och mer hierarki-härj i hagen. Hittills har han nämligen fått gå själv för att äta upp sin magra lekamen lite.

Tror jag ska följa hans exempel nu och ta en fika all inklusive... så man inte går och magrar av...