Paul Klee
Många delar blir det... i ens personlighet... som ska bli en helhet... nånstans. Som ska fungera tillsammans och inte stötas alltför mycket i mötena... med andras delar. Ett pussel blir det och ett jämkande... ett inpassande och ett slipande... av kanterna... uddarna... de Ekelöfskt kära.
Right?
aW.jpg)
4 kommentarer:
Vacker.
Så fin!
Nja jag ser inte så mycket uddar varken slipade eller oslipade, jag ser mer poler, och explosioner och svart och vitt och det kraftfulla grå som händer när de möts. Jag ser linjer med max och mini i ändarna och ibland lagom i mitten o ibland linjer med helt oförenliga ändar typ harmonisk - stridslysten och så hur det sprakar i mitten. jag ser mig själv som en lök utan kärna. skal på skal och massor av trådar överallt. Hm, behöver kanske kaffe.
Klee gillar jag... under nazi-tiden kallad "entartete Kunst"... degenererad konst... hm
JA det är sant att det blir explosioner i möten, på gott o ont.
Utan dem vore livet urtråkigt o banalt...
Om allt var lagom o välanpassat o slipat o entydigt o enkalspårigt o ensidigt o... ja, lätt...
Om man istället för en trådig lök var ett maskfritt och symmetriskt äpple...
Nä, det vet vi ju, DET hade varit alltför trivialt och rätt o slätt tråkigt...
Kaffe hjälper mot alltför mycken trådighet ibland, dock!
Skicka en kommentar