Drömde en dröm i morse... en mardröm var det nog.
Jag ville besöka ett museum som låg högt, högt uppe på en klippa. Ett finskt museum för modern konst var det och inträde fick jag betala i kassan nere vid klippans fot.
Vägen upp utgjordes av en brant och otroligt smal spiraltrappa, mycket lik den på bilden men vitmålad och så oändligt mycket högre.
Den slingrade sig moturs längs klippkanten hundratals meter över marken och jag som lider av höjdskräck klamrade mig fast i räcket men fortsatte ändå uppåt. Den tog aldrig slut, kändes det som. Kunde inte andas, hjärtat värkte, jag blundade för att inte råka titta ner vilket jag ändå lyckades göra förstås och det svindlade.
Trots att jag i drömmen var skräckslagen tänkte jag för mig själv att det nog var väldigt dumt av mig att betala för detta livsfarliga...
Men inte nog med det, när jag äntligen, äntligen kom upp var där som ett mellanrum mellan trappan och golvet som man skulle vara tvungen att kliva över utan att hålla i något räcke längre. Det var inte särskilt brett men tillräckligt för att kunna ramla ner igenom och höjden var hisnande... en avgrund!
Jag stod som förlamad, krampaktigt fastklamrad vid räcket och tänkte att det går bara inte , jag klarar det INTE... men till sist tog jag sats i alla fall och hoppade över.
Jag hade tagit lite för mycket sats så jag snubblade i landningen och hörde hur alla andra gäster däruppe "åååååhh-ade" och jag tyckte det var rätt pinsamt att göra en sån entre...
Nåväl, genomsvettig och darrande såg jag sen att:
1. Det fanns en hiss!!!
2. Det var inget konstmuseum utan bara ett simpelt cafe... och inget "fint" cafe heller, nä utan ett sånt där där man bara kan köpa torra bullar o delikatobollar... inga bakelser, inga goda mackor, ingenting...
Riktigt indignerad och arg var jag över att ha så gott som riskerat mitt liv för nåt sånt onödigt.
Men utsikten var fin och lite japansk...
Jag kommer ihåg mina drömmar vissa perioder bara och det var länge sen jag drömde något så tydligt och med såna skräckfyllda mardrömsinslag som denna.
Man undrar ju vad mitt undermedvetna vill säga mitt medvetna egentligen...
Trappor ses väl ofta som symboler för "bryggor" mellan olika plan i ens inre och att vara rädd för att falla... ja...
Ah, jag får fundera lite vidare... men även om denna drömmen var påtagligt och rent fysiskt obehaglig hoppas jag verkligen att jag mu har en sån där period framför mig, en sån där period när jag kommer ihåg mina drömmar...
aW.jpg)
6 kommentarer:
Hu. När man kommer ihåg en dröm är det som om att det hänt på riktigt. Man återkommer till den hela tiden. Känns overkligt.
Såna drömmarämnu känner jag igen. Den drömmen kommer du aldrig att glömma.
Drömde ofta förut att jag kröp i smala tunnlar så att jag till slut fastnade och att jag också klättrade på klippor som stupade rakt ner och jag höll hela tiden på att falla. Jag har inte höjdskräck men då hade jag det. Den perioden i mitt liv drömde jag ofta kaotiska drömmar med översvämningar och att jag föll i djupa vatten och höll andan men när jag inte kunde hålla den mer så kunde jag andas under vattnet!
När man börjar tänka mycket på en dröm så kan alla drömmar komma i en enda rad. Hände mig en gång och jag började skriva stolpar och det blev en hel A4 sida sen orkade jag inte mer. Det var hisnande att komma ihåg allt man drömt.
Jag tror att du vet vad drömmen betyder om du bara tänker. Det gör man så småningom. Såna tydliga drömmar fäörsöker säga något till dig ja det undermedvetna vill det. Man ska lyssna till sina drömmar. Det är riktigt roligt att tolka drömmar. Men bara man själv vet det rätta svaret ;)
At drömma att man kan flyga är riktigt häftigt. Det har jag gjort några gånger. Då är man fri!Hoppas du drömmer mer ;)
Instämmer om att flygdrömmar är härliga, de är de bästa drömmarna som man inte vill vakna från.
Enligt mycket pålitliga google ska trappor symbolisera framgång, misslyckande, klättring(?) och fall. Att gå upp för en trappa var tydligen bra, betydde framgång.
Stup betyder att du uppmanas välja sida i en konflikt som du inte orsakat själv.
Drömmar är intressanta men jag tror säkert att tolkningen görs bäst av en själv i de flesta fall. Men det kan ändå vara kul att slå upp tycker jag då...
irene; ja känslorna man får av en dröm är verkliga även om drömmen är totalt overklig
sfinxen; har också i perioder drömt att jag kunnat andas under vattnet och att jag kunnat flyga, härliga drömmar det
i tonåren drömde jag ofta att marken jag gick på var full med hål som jag försökte undvika att falla ner i men det gjorde jag ju ändå förstås och tunnlar var det där med som jag "rutchade" nerför... långt o fort o mörkt...
hemskt men annars är det som du säger riktigt intressant att drömma
rosa; framgång låter ju bra men känns som det mest var ett jäkla jobb o slit o ångest i trappan där... för vadå? ett simpelt cafe... som i livet man sliter o släpar o är rädd t o m men det leder inte riktigt till det man vill att det ska leda till...
(liiite bitter idag då)
Bitter det värsta man kan vara. Det tär oerhört på en. Det är som att slå på sig själv. All kreativitet bara försvinner och man blir som urholkad.
Var inte bitter. Du kan ändå inte färändra något som har hänt i ditt liv. Och jag tror att när man är vid vägskäl och ska välja och man väljer en väg. Så kommer man alltid att undra hur det varit om man valt den andra vägen. Och hade du valt den andra vägen så kommer du ändå att undra hur det skulle ha varit om du valt den "första".
Såna är vi människor. Jag tror att det är en mening med allt som händer i våra liv. Något som vi ska lära oss. Har inte kommit på riktigt än vad jag ska lära mig? Hummm?
Ja jag brukar kallas "amatörpsykologen" Därför att jag är så bra på att råda andra men inte mig själv ;)
Men när det är jobbigt så brukar jag alltid hitta "rätt" böcker" eller annat som kan komma i min väg som jag har glädje av. Då blir livet spännande igen.
Har du läst Richard Bach? Jag har läst många men de som var särskillt bra är dessa:
The Bridge Across Forever och Illusions
Måsen
Jonathan Livingston
tack sfinxen för peppning!
jag överdriver lite ibland jag och bitter är ett hårt ord men när saker går åt h- e som det ju gör ibland då brukar bästa vapnet vara humor o ironi MEN det funkade inte nu, som sagt och då blir man lite orolig och riktigt lååååg... lite rädd nästan...
nå, det går över men lite saker behöver man förändra ibland, lite rannsakan är inte fel... om än jobbigt jobbigt...
Jo jag har läst Bach... nästan alla tror jag...?
länge sen men "One" var ju inte dum den heller
han ser väldigt ljust på livet Bach och man blir själv glad och optimistisk av hans böcker!
Skicka en kommentar